Låt din tävlingsstrategi styra din träning

De allra flesta väntar med att lägga upp en strategi för sin tävling tills sista veckan eller i värsta fall morgonen innan sitt lopp. Om man har en strategi överhuvudtaget. Men det finns en stor poäng i att redan innan man börjar sin sista uppbyggnadsperiod inför sin måltävling ha klart för sig var och när under loppet det är man ska krossa sina motståndare eller sitt egna personbästa. Oftast är den bästa strategin att satsa på att köra som snabbast när de flesta andra kör som långsammast under loppet. Alltså att spela ut sina styrkor där de andra har svagheter, snarare än att lägga allt krut på att köra hårt där man vet att alla andra också kör hårt. För att ta några exempel så är det bättre att kunna avsluta med 3 km i 3.20-fart på en halvmara än att köra de 3 första kilometrarna i den farten (som dina konkurrenter kanske gör, vilket betyder att de antagligen tappar mer på sista 3 än vad du tappar på att hålla igen lite första 3). För att ta ytterligare ett exempel så är det oftast bättre att köra lite hårdare i motvind eller uppför under cykelsträckan på en triathlon där andra kanske sparar sig och sedan köra aningen långsammare i medvinden (där du inte tappar lika mycket på att köra lite lättare) där de flesta andra kör hårt. Denna insikten är ett stort steg framåt för de flesta, men tänk dig att redan när du lägger upp din träning för de sista 2-3 månaderna ha detta i åtanke för att träna specifikt på att kunna använda denna insikt som en styrka när väl tävlingen kommer. Då snackar vi tävlingsstrategi på hög nivå.

Share

Träna snabbhet för att springa marathon

För dig som precis börjat springa eller tycker att allt bortom milen är ett stort svart hål kanske det kan låta absurt att ens tänka tanken att man behöver bli snabbare för att springa marathon. Men har man som mål att inte bara ta sig igenom utan prestera en bra tid så är det definitivt så. Mitt stora mål på kort sikt (3 månader) är att bli snabbare på alla distanser från 5-21 km för att sedan kunna omsätta det i en riktigt snabb marathon i slutet på juni. Målet är att springa på 2.40 vilket vore personbästa med tio minuter. Även om marathondistansen innehåller så många fler kompenenter än kortare löplopp både när det gäller muskulär uthållighet och energi/vätske-intag så är det ändå så att man måste bli snabbare på de kortare distanserna för att kunna bli snabbare på de längre. En löpkalkylator kan vara bra om du vill veta vad som är realistiska mål utifrån vad du gjort på kortare distanser. Du hittar en bra här. Ett liknande koncept fast i tabellform hittar du här. Har sprungit två lopp i år. 3000m inomhus på 9.36 och igår sprang jag en halvmara på 1.16.34. En enkel uträkning ger då att jag just nu bör kunna springa maran på 2.42 – 2.44. Jag behöver alltså bli snabbare. Med hjälp av dessa verktyg blir det lättare att sätta delmål inför ett stort mål för att se om man är på rätt väg. I mitt fall är alltså bra delmål att kunna springa milen på under 34 minuter alternativ en halvmara på ner mot 1.15. Att inse detta är viktigt då det visar att enbart fler eller längre långpass inte hjälper mig mot mitt mål, vilket man annars ofta tänker sig inför en marathon. Hoppas du kan ha nytta av mitt resonemang och att det hjälper dig att sätta rätt delmål och slutmål.

Share

Värdet av laktattest

Igår gjorde jag ett laktattest på löpband på Blekinge Health Arena. Man kan undra vad det ska vara bra för och om det verkligen är nödvändigt för att kunna lägga upp en bra träningsplan. Mitt svar är nej. Det är inte nödvändigt. Men vill man optimera sin träning maximalt för t.ex en marathon, vilket jag vill i år, så underlättar det. Nu snackar vi optimering som i finetuning av de sista 2-5% skulle jag gissa, vilket förklarar mitt ställningstagande kring om det verkligen är nödvändigt i de flesta fall. Det som ytterligare  gör det problematiskt för triathleter är ju att det inte bara är laktatnivåer, energinivåer, muskelnerbrytning och vätskebrist som uppstår under själva löpningen som spelar roll för slutresultatet, utan den sammanlagda påfrestningen även under simning och cykling.

Men trots det finns det en idé i att lära sig känna igen olika ansträngningsnivåer/pulsnivåer/farter och kunna koppla dem till laktatnivåer. Att lyckas hålla sig under sin laktattröskel (LT, som för mig ligger strax över 150 i puls för löpning, och något lägre för cykling skulle jag tro (ska testa om några veckor)) så länge som möjligt under en Ironman gör att det iallafall inte är mjölksyra som sätter gränsen för hur länge du kan fortsätta springa (och cykla) i samma takt. Dessutom bränner din kropp inte upp alla de nödvändiga kolhydraterna för tidigt utan kan använda dina fettreserver (vilka för en supersmal person ändå räcker i ca 2 dygn under måttlig ansträngning).

Ska man koppla det till rena löplopp (vilket ger en mer rättvisande bild då jag körde laktattestet på löpband) så är min åsikt att man under en halvmara (på max 90 min) ska kunna ligga på en puls/fart som är strax under eller på den anaeroba tröskeln (AT), alltså gränsen där det skapas mer mjölksyra än kroppen kan göra sig av med / använda som energi. Snackar vi marathon så vet jag att de allra bästa i världen försöker ligga kring sin laktattröskel (LT) så länge som möjligt in i loppet, vilket kräver en oerhörd löpekonomi och mjölksyratålighet om man tänker på vilka farter (runt 3min/km) som de bästa håller i genomsnitt. Men det är dit jag siktar (fast med måltempo 3.45min/km).

Share