Om att gå mot strömmen
”Det är bara döda fiskar som följer strömmen”. Det kan låta lätt i teorin, men är alltid tufft i praktiken. Vem vill inte vara lite unik? Oftast är drivkraften att passa in dock starkare än drivkraften att verkligen pusha gränsen på ett nytt sätt. Att våga misslyckas är något som vi som jobbar med startups/nystartade företag proklamerar dagligen. Bara den som vågar misslyckas kan verkligen nå sin fulla potential. Det kan låta enkelt men är väldigt svårt. Speciellt i en kultur där vi hela tiden mäts på vårt senaste resultat snarare än hur vi vågar prova nytt, vilket ibland leder till dåliga resultat. Men vilka genombrott i historien har kommit från människor som safeat sig genom livet?
1968 hände något revolutionerande på OS i Mexico City. Dick Fosbury bevisade att en flopp i vissa situationer är exakt vad som krävs. Titta på dettainnan du läser vidare så förstår du vad jag menar. Dick hade självklart tränat under lång tid (i hemlighet) på sin nya höjdhoppsteknik. Och det gav honom modet att faktiskt plocka fram sin nya teknik när det gällde som mest. Framför miljontals tittare tog han risken att bli utskrattad. Och satte en helt ny trend som snart skulle revolutionera höjdhoppandet. Jag älskar historier där människor som går mot strömmen drar det längsta strået.
Vi har ju vår svenska motsvarighet i Janne Boklöv som revolutionerade och förändrade sporten backhoppning på 80-talet. Vem skulle ens drömma om att inte hoppa med V-stilen idag? Inspirerade av att gå mot strömmen ställde vi upp i Karlskrona swim-run i lördags utan våtdräkt. Vi var ganska ensamma på startlinjen om att inte vara klädda i svart neopren men när reglerna för en gångs skull tillätt valfri klädsel så var det ju värt att prova. Och det funkade. Med dagens lättaste utrustning kunde vi springa riktigt snabbt och vann till slut loppet. Det ska bli roligt att se startbilden nästa år. Jag förutspår att vi inte längre är ensamma utan neopren då.
Första steget att våga göra något på ett nytt sätt tror jag är försöka göra status quo så ”obekvämt” som möjligt. Samt att bli nyfiken på sin fulla potential. Att inse att nuläget är värt att riskeras för att det finns ett attraktivare resultat som väntar på oss. Ett resultat värt att våga misslyckas för att uppnå. Det kanske inte går på första försöket. Men ett misslyckat försök förblir bara misslyckat om vi inte lär oss något och provar igen! Fosburyfloppen utvecklades inte på en dag. V-stilen tog nog lång tid att träna in. Även om det utåt verkade som plötsliga genidrag hade både Fosbury och Boklöv med all säkerhet misslyckats ett antal gånger på vägen mot målet. De lyckades göra målet viktigare än vad människor runt omkring skulle tycka. Detta verkar vara nyckeln. När den sociala trögheten i att gå mot strömmen inte tillåts styra. När en möjlig dröm är värd mer än vad andra tycker. Det är då revolution snarare än evolution är möjlig. Finns det något i ditt liv du skulle vilja revolutionera?
High-five för utveckling!
