Coachande föräldraskap

Frågor, frihet, ansvar och självständighet

I mina ögon är vi är alla ledare. Ledarskap handlar inte om att vara chef. Ledarskap handlar om att få människor runtomkring att växa. Att stötta, utmana och lyssna så att varje individ kan bli den bästa versionen av sig själv. För mig handlar ledarskap om att först leda sig själv för att kunna leda andra. Fler och fler anammar ett coachande ledarskap. Att fråga istället för att ge svar. Att lyssna och utmana mer än att delegera eller peka med hela handen. Men vad har detta att göra med föräldraskap?

Är inte föräldraskap det absolut viktigaste ledarskapet vi har? Är du förälder, jobbar med barn eller har barnbarn, är du automatiskt en ledare. Aldrig tidigare har våra barn haft fler valmöjligheter. Omvärldens accelererande influenser sätter stora krav på självständiga barn och ungdomar. Initiativförmåga, kreativitet och social förmåga är de absolut viktigaste egenskaperna i dagens arbetsliv. Min övertygelse är att ett coachande förhållningssätt är det absolut bästa sättet att bygga barns och ungdomars initiativförmåga och självförtroende. Ett coachande föräldraskap helt enkelt. Motsatsen är att alltid ha de bästa svaren själv. Att peka med hela handen istället för att locka fram nya sätt att se på världen. Att prata snarare än att lyssna. Att överföra sina egna rädslor, osäkerheter och begränsningar på människor runtomkring. Skulle du vilja ha en sådan chef?

Jag tror att alla föräldrar vill att just deras barn ska klara sig bra i livet. Trots det upplever jag att många barn och ungdomar inte får chansen att lyckas. Behovet av att känna oss behövda gör att vi som föräldrar ibland omedvetet hindrar barnen från att utvecklas till självständiga individer. Färdiga svar istället för öppna frågor. Projicerade rädslor och begränsningar. Håll dig inom boxen. Var som alla andra.

Hur tar vi vårt föräldraskap på allvar? Hämtar influenser från de senaste rönen inom ledarskapsforskning? Låt oss inse att vi, oavsett vi vill eller inte, är ledare varje dag. Jag skriver lika mycket till mig själv som till dig. Som ett sätt att påminna mig om att varje dag välja vilken ledare jag vill vara. Hur leder vi det viktigaste vi har mot att bli självständiga, kreativa, initiativrika individer? Jag tror vi bör lyssna mer än vi pratar. Ställa öppna frågor istället för att leverera svar. Ge frihet och ansvar. Låta barnen testa sina gränser. Lära dem att ansvaret för framtiden inte ligger hos någon annan. Ibland kanske det tar längre tid. Ibland slutar det i tårar. Men i längden vinner vi alla. Inte minst våra barn.