Inlägg

24-timmarsfasta

För andra gången i livet testade jag med start kl 12.00 i fredags en 24-timmarsfasta. Eftersom det är mycket snack om dieter som bygger på fasta (även om 5:2 inte är riktig fasta med 500kcal per fastedag) tänkte jag skriva ner några tankar kring varför och hur jag upplevde dygnet utan mat. För det första tänkte jag bara klargöra att fastan inte på något sätt i mitt fall hade syftet att gå ner i vikt, för det vill jag inte. För det andra tänkte jag också säga att jag tror att ALLA kan klara att fasta i 24 timmar, om man bara vinner den mentala kampen mot kylskåpet. Det finns vissa saker som gör det lättare såsom:

1. Starta fastan efter att ha ätit dig riktigt mätt på ett fett- och proteinrikt mål riktig mat UTAN sötsaker efteråt (triggar hunger).

2. Tillåt dig själv att dricka något du gillar, vilket i mitt fall var citronvatten, kaffe med mjölk och te.

3. Sov gärna minst 8 av timmarna (inte så lätt med småbarn så jag sov bara 6 timmar).

4. Se till att vara relativt upptagen under de tider du har som vana att äta (lek med barn funkar bra) så du har tankarna på något annat än mat.

5. Träning under tiden är helt ok men inga stenhårda eller långa pass. Jag simmade ett pass efter 20 timmars fasta med en hel del maxintervaller men det gick helt ok.

6. Fredagskvällen var för mig tuffast (jag var mätt till 18-19 men sedan började jag bli hungrig). Jag märkte dock att hungern var rent mental, då jag när jag vaknade tidigt morgonen efter inte längre var hungrig. Hade hungern varit fysisk borde jag då ha varit ännu hungrigare!

7. Under tiden drack jag totalt tre koppar kaffe med mjölk, två koppar grönt te med mjölk, tre glas citronvatten.

8. Träna på att fasta genom att testa 12-timmars (inte så svårt) och 16-timmarsfasta någon gång per vecka i ett par veckor först.

Det finns några olika syften ur min synvinkel med att fasta.

1. Mitt huvudsyfte som uthållighetsidrottare är att checka så att min kropp är “fat adapted”, dvs använder inlagrat fett som energikälla vid låg och medelintensiva aktiviteter. Detta är en av mina stora huvudteser till de jag coachar att träna kroppen att använda en större andel fett som energikälla även vid tävlingsintensitet (och såklart under). Detta är speciellt viktigt vid tävlingar längre än ca 4 timmar då man aldrig hinner (då slår magen bakut) fylla på med kolhydrater i samma takt som man förbrukar energi under en längre tävling.

2. Jag tror även på de studier som säger att kroppens celler går in i någon form av reparationsmode när man låter bli att äta under en längre tid.

3. Om man tänker på hur våra matvanor förändrats de sista tusentals åren har vi gått från att kanske bara ha råd med/kunna samla/fånga ETT större mål per dag till att ha ständig tillgång till sprängfyllda kylskåp. Att fasta är att leva lite mer primitivt vilket jag gillar.

4. När jag var yngre fick jag huvudvärk om jag inte åt ungefär var 4e timme. Det är befriande att nu ha en kropp som inte längre är begränsad av detta utan jag kan äta när det finns god och nyttig mat att tillgå och vänta om det inte finns.

Into the snow we go

Ett litet stycke kärlek till träning i snö appropå att första snön för säsongen just faller i södra Sverige (bättre sent än aldrig). Jag har alltid gillat att löpträna i snö och nästefter en varm sommarmorgon eller färgglad höstdag är det enligt mig de bästa förutsättningarna för halleluja moments i löparskor. Många är rädda för att ge sig ut i löparskor när det snöar eller är halt och nästan alla andra (som faktiskt ger sig ut) har broddar eller specialskor för att inte halka. Min övertygelse är dock att det funkar alldeles utmärkt med precis samma skor (även barfotaskor alltså) som under resten av året. Några av mina bästa löppass någonsin har genomförts i 10-40 cm nysnö. Hastigheten spelar ingen roll, det handlar om att ta sig fram utan att fastna i vissa fall vilket är uppfriskande!

Halkan tvingar dig bara att ta kortare, mer trippande steg och vara på alerten hela tiden, vilket kan göra underverk för din löpteknik för det är precis så jag tycker att man alltid bör springa. Dra ner steglängden, satsa på snabba isättningar och var alert och vaken på omgivningen (ojämnt underlag, isfläckar eller annat). Så jag tänkte ge fem anledningar till varför du bör ge dig ut när det snöar som värst istället för att välja ett löpband eller ännu värre skippa passet:

1) Öva in rätt löpteknik med kortare steglängd och snabbare isättningar. Det är den absolut billigaste löpteknikkursen du kan hitta! Att träna med broddar tycker jag ger en falsk trygghet och då tillåts du fortsätta använda långa steg med rullande isättning.

2) Mjukare att springa på än asfalt/grusväg vilket ger mer skonsam löpning och bättre träning (jämför med att springa på sand). Mer kraft per steg krävs vilket också innebär att hastigheten blir underordnad vid ett pass i snö. Träna hellre efter puls eller helst av allt, på känsla!

3) Den mentala boosten av att träna när förhållandena är tuffa (snöstorm, halka mm) gör att du på tävlingsdagen har mer mental styrka än dina konkurrenter. Alistar Brownlee, olympisk guldmedaljör, pekar just på faktorn att han bor och tränar i England (där vädret oftast är sämre än på platserna där hans konkurrenter tränar) som en av nyckelfaktorerna till hans framgång. Välkomna tuffa förhållanden istället för att undvika dem!

4) Om du springer i nysnö kan du faktiskt vända tillbaka och analysera din fotisättning och om du springer symmetriskt genom att titta på spåren. Denna möjligheten har man bara ett par pass om året när nysnö finns så ta chansen!

5) Jag är inte en förespråkare för att designa träningspass för att bränna kalorier, men faktumet att varje uthållighetsidrottare borde vilja stressa sin kropp till att bli bättre på att använda fett som energikälla gör att man kan dra nytta av kylan på ytterligare ett sätt. Eftersom kroppen behöver ta energi till att värma upp sig när man vistas i kall omgivning krävs en större andel energi vid ett visst träningspass jämfört med samma träning i värme. Om syftet med ett pass är att träna metaboliskt effektivitet (hur kroppen kan använda fett som bränsle vid en viss intensitet) får man alltså snabbare effekt med likvärdigt pass om man genomför det i kyla. Min känsla är att för varje timmes träning i kyla är (ur detta perspektiv) det värt ca 75 minuters träning i vår/sommar/höst-temperatur. En bra sak om man som jag vill effektivisera sin träning till max!

Vi ses i snön!

 

Styrketraning eller inte?

Det är en het potatis som visserligen börjat svalna i takt med att fler och fler triathleter och löpare inser vikten av styrketräning. För mig är det absolut en nyckel till att överhuvudtaget kunna utvecklas som triathlet (och löpare). 45 min på gymmet, med rätt övningar ger flera gånger större effekt än ett enskilt sim, cykel eller löppass. Självklart i kombination med sportspecifik träning i de sporter man ska tävla.

Några personliga erfarenheter av hur styrketräning har hjälpt mig till den nivå jag har kunnat ta mig på relativt kort tid.

1. Jag är absolut övertygad om att faktumet att jag kontinuerligt tränade 3-5 styrkepass i veckan under högstadiet och större delen av gymnasiet har gjort att jag nu 15-20 år senare kan hålla mig skadefri, utveckla bra löpsteg, kraft i pedalerna och orka hålla bra hållning trots att jag är trött.

2. Hösten 2012 (September-November) simmade jag knappt alls, dock körde jag mycket corestyrka och endel stretch av framförallt axlar, bröst, rygg och fotleder. När jag sedan började simma igen i December tog det ett par pass för mig att vara på samma nivå som under sommaren då jag simmade en Ironmansimning på 58 min.

Men att bara gå planlöst till gymmet är mer eller mindre bortkastad tid. Det gäller att välja övningar som bidrar till ökad prestation i de sporter du ska tävla i. Oftast funkar sunt förnuft faktiskt. Tänk på vilka rörelser du utför vid simning, cykling och löpning och se till att bli starkare i dessa rörelser. Stäng inte in kroppen i maskiner utan kör alltid med fria vikter (eller bara med kroppen som vikt), funktionell träning där du även involverar balans och alla småmuskler som annars inte får jobba i “låsta” övningar som de flesta maskiner ger. Och egentligen är tillgång till gym också overkill för med en pilatesboll, ett gummiband och några hantlar/kettlebells kan man i stort sett genomföra allt man behöver.

Jag har ett batteri med ungefär 30 övningar som jag kastar på mina athleter allt eftersom de utvecklas styrkemässigt. De mest basala övningarna som man faktiskt klarar sig väldigt långt på är utfallssteg, vadhävningar, rygglyft, plankan och varianter på den, magövningar med pilatesboll (inte situps) där obalansen utgör utmaningen, balansplatta, rotationsövningar för axlarna med gummiband, simdrag med gummiband, hopprep.

Lägg 30-45 minuter i veckan på styrketräning året runt, och under specifika fokusperioder både två och tre pass på gymmet så kommer du märka skillnaden!

Recap – Knack Ironmankoden

Jag skrev en serie inlägg förra året om de nycklar jag ser till att knäcka koden kring en optimal Ironmanprestation. För er som inte var med då, tänkte jag bara göra en recap genom att länka tillbaka till de 9 separata inläggen som utgjorde min samlade erfarenhet om hur man knäcker Ironmankoden. Inspirationen till att försöka “knäcka Ironmankoden” fick jag från Chris McCormacks bok I´m here to win där ett kapitel just handlar om hur han försökte under sex år att knäcka koden kring Ironman Hawaii. I det fallet var det bla Coca Cola som var en av nycklarna som såsmåningom ledde honom till två segrar. Just Coca Cola har faktiskt räddat både mig och andra från väggar, kramp och att ge upp. Så som ett tionde tips slänger jag in jokern Coca Cola som den ultimata sportdrycken mot slutet av ett Ironmanlopp!

Nyckel #1

Nyckel #2

Nyckel #3

Nyckel #4

Nyckel #5

Nyckel #6

Nyckel #7

Nyckel #8

Nyckel #9

Nyckel # 10 – Coca Cola!

Utmaningens tjusning

Ett av mina motton är att varje år försöka göra något med skräckblandad förtjusning. Det är också något jag uppmanar folk runt omkring mig att göra. Det behöver såklart inte handla om sport. Att ge sig på ett renoveringsprojekt, planera en långsemester med småbarn eller söka ett utmanande jobb. Det finns hur många bra exempel som helst på hur man kan ta sig utanför sin bekvämlighetszon och samtidigt njuta av upplevelsen. Detta året har mest inneburit förtjusning så för att inte bli för bekväm tänkte jag avsluta året starkt istället med dubbla ultramarathonlopp med bara två veckors mellanrum samt ett världsrekordförsök (mer om det senare) i November.

Jag har många gånger fått frågan ”har du åkt vasaloppet?” med en följdfråga ”varför” när jag snabbt konstaterar att nej det har jag aldrig. Skidor tilltalar mig inte alls och just nu är tre sporter alldeles tillräckligt att utvecklas inom. MEN när nu vasaloppsorganisationen gör slag i saken och skapar ultravasan, ett 90km långt ultralopp längs vasaloppsbanan tänker jag inte missa chansen att skaffa mig en bra replik till alla som frågar om jag inte åkt vasaloppet. ”Nej men jag har sprungit det!”. Alla drivkrafter är bra, och denna är ju av den udda sorten, men faktumet är att den stora motivationsfaktorn för mig är just att kunna uppleva vasaloppet utan att behöva åka skidor. Dessutom tror jag att ultravasan kommer bli en långkörare och ett klassiskt ultralopp så att få vara med första året känns som en förmån. Anmälan öppnar 22 september och med 750 platser antar jag att man får vara ganska snabb på knapparna för att få en plats. Sen blir det ju svårt att hålla sig borta från Ironman-DISTANS nästa år (med tanke på mitt ”sabbatsår” från Ironman i år), men det kommer inte bli någon IRONMAN-tävling utan någon av tävlingarna arrangerade av alternativen till WTC. Just nu ser jag ingen anledning att fortsätta spä på kommersialismen (mer om detta i en senare bloggpost) kring Ironman eftersom jag ändå inte vill kvala till Hawaii förrän 2016. Det finns roliga alternativ där ute med Challenge Roth och Norseman/Swissman/Celtman som riktigt lockande inför 2014.

Vad gör du med skräckblandad förtjusning under 2014?

Post Ironman Kalmar 2013

Det är intressant hur vädrets nyckfullhet påverkar oss. Förra året var det närmast vindstilla och relativt svalt på tävlingsdagen i Kalmar för att redan dagen efter bli över 30 grader varmt. I år var det omvänt. På tävlingsdagen blåste det 9 m/s och dagen efter hade det mojnat. Men det är tjusningen med att tävla utomhus och under lång tid. Bara ändrat väder kan slå 15-20 minuter på en Ironman, och för vissa ännu mer då det blir svårare att disponera sina krafter och ligga på en konstant ansträngning när det blåser mycket. De där topparna i puls är kostsamma i slutet av loppet och ju jämnare man kan ligga i puls under loppet desto bättre.

Stort grattis till alla som genomförde Ironman Kalmar 2013 och inte gav sig trots de hyfsat tuffa förhållandena. Men det regnade iallafall inte så det kunde ju varit värre 🙂 Speciellt bra jobbat av alla som lyckades med bedriften att slå PR eller genomföra en Ironman för första gången. En verklig bedrift i vanliga fall, men speciellt när det inte är perfekta förhållanden.

im kalmar 2013

För första gången fick jag möjlighet att bevittna en Ironmantävling från sidan utan att tävla själv och det var en intressant upplevelse. Roligt att se Jonas Djurback växla i T1 på lite drygt en minut (sjukt), roligt att se Eva Nyström ta proffspoäng som förhoppningsvis tar henne till Hawaii, roligt att se David Näsvik ta ytterligare ett steg mot en pallplats på en internationell Ironmantävling, roligt att se folks leenden när de gav sig i väg på cykeln eller när de under första löpvarvet sprang genom publikhavet genom stan. Och såklart när de närmade sig mål. Jag fick chansen att heja på folk som genom åren hejat på mig. Jag fick en bättre förståelse för hur det är för familj och vänner att stå vid sidan om och vänta en hel dag. 90% av tiden är dötid som publik (speciellt eftersom liverapporterna från cykelbanan inte var speciellt bra vid TC) men det är de där sista 10% som gör att väntan är värd. Jag fick chansen att övertala två olika personer (som båda hade fått punka tidigare under dagen) att inte bryta trots motgångar och ta sig i mål oavsett hur lång tid det skulle ta. Bara det var ju värt all dötid.

Till alla er som var med och tävlade. Ta nu ett par veckor helt utan träning och tankar på nästa säsong eller mål. Två veckor med fokus på familj, hus, jobb eller semester. Passa på att ge tillbaka till anhöriga genom att slösa med tiden du spenderar på dina barn, fru, man eller övriga intressen. Du behöver den mentala pausen. Din kropp behöver återhämtning. Och när du tror att du är återhämtad (vilket man tror efter ett par veckor) så kan du ta med dig att det kommer ta ytterligare två veckor innan du faktiskt är 100% ok. Så när du vilat i två veckor så kör du två veckor med helt luststyrd, lätt träning. Ingen struktur, ingen intensitet, gärna utan klocka, bara på känsla. När du är mitt uppe i uppladdning inför nästa mål kommer du vara glad att du tillät din kropp och knopp att vila.

Må solens sista sommarstrålar förgylla din sensommar. Njut av livet!

Hur man boostar simmotivationen

I onsdags drog jag ihop ett gäng för att simma runt en av öarna i Karlskrona skärgård (Säljö). Det blev till slut en tur på runt 6000m. Jag gillar frihetskänslan av att antingen ta sig från A till B helt för egen maskin eller runda öar som man för några år sedan på sin höjd hade rundat till fots. Jag har kommit till den punkten att jag känner mig 100% bekväm i öppet vatten och kan njuta av naturen och friheten i att bara simma utan kakel, svarta linjer på botten eller klordoft. Att man krockar med en tångruska lite då och då får man dock räkna med…

Det är nyttigt att flytta sina (oftast mentala snarare än fysiska) gränser för vad som känns långt. Vi var ca 10 st som genomförde långsimningen i onsdags och min förhoppning är att alla förutom en natur/fysisk upplevelse även tog med sig känslan att en Ironmansimning nu känns tillräckligt “kort” för att man ska våga trycka på och börja raca redan från start nästa gång. Det tog ett par år innan jag vågade se simningen som en strategisk del i tävlingen snarare än en transportsträcka till min cykel. Tävlingar som Ö till Ö med 10-11km total simsträcka bidrog i mitt fall till att 3860m nu känns tillräckligt kort för att köra på ganska hårt redan från start. Bara den mindset-ändringen har gjort underverk både för motivationen att träna simning och för resultaten på tävlingarna. Så våga utmana dina gränser både på träning och tävling, för den mentala effekten av att testa något man inte gjort innan (i detta fallet simma 6km kontinuerligt i öppet vatten) är oftast större än vad man först kan tro.

Kustjagaren & Swim-run-trenden

Med bara två dagar kvar till en av årets roligaste tävlingar för min del (kustjagaren) tänkte jag skriva lite om vår tävlingsstrategi både vad gäller utrustning och upplägg av loppet. Det är inte jättemånga Blekingar som kört Ö till Ö, så eftersom jag är en av de få (2010) har jag fått en hel del frågor framförallt kring utrustning och hur mycket man ska ha med sig. Swim-run-tävlingar har blivit den nya trenden och i år finns det minst 5 olika tävlingar i havsmiljö på olika distanser med Ö till Ö som “kronan på verket”. Det är en riktigt häftig både träningsform och tävlingsform som verkligen tar dig “back to nature” med de mest primitiva sätten att ta sig fram på.

Vår strategi är att genomföra loppet så minimalistiskt som möjligt. Allt som tas med från start måste med i mål. Det innebär lätta barfotaskor (Inov-8), tunna strumpor, avklippta våtdräkter vid knän och armbåge, magväska med liten vattenflaska och energi, obligatorisk utrustning i övrigt innanför våtdräkten i ryggfickor på ett triathlonlinne, kartan innanför våtdräkten vid halsen för att kunna ta upp och lägga ner snabbt. Strategin är att buffra upp vätska och ny energi vid de två stationerna och eftersom tävlingen är över på under 4 timmar för vår del så kan man leva med att gå lite back energi- och vätskemässigt för att slippa simma med större väska än en magväska.

Det gäller även att utnyttja sina olika styrkor i laget till max. I vårt fall är min partner, Jakob, aningen bättre på att simma så han kommer fokusera på att sikta rätt och jag på att hålla hans fötter hela simningarna medan jag håller tempot uppe på land med Jakob i vinddraget. Målet är definitivt pallplats och förhoppningsvis har vi en chans även på totalsegern även om motståndet är tuffast möjliga med tidigare Ö till Ö-vinnare på startlinjen. Lycka till alla som ska vara med om äventyret på lördag. Kustjagaren Karlskrona blir förhoppningsvis en bestående höjdpunkt även under kommande år och känns roligt att få vara med under första loppet någonsin!

Nyckeln till marathonpers!

Efter önskemål kring att jag skulle skriva om halv- och helmaraträning och eftersom jag i somras testade ett nytt typ av pass inspirerat av en av världens främsta marathoncoacher Renato Canova tänkte jag beskriva lite hur detta väldigt specifika pass funkar samt lite generellt kring hur jag rekommenderar att man lägger upp ett rent marathonupplägg på makonivå.

Fas 1 6-9 mån innan lopp – bygg en bas av frekventa, men korta löppass kring din aeroba tröskel (inte anaeroba). Inga långpass längre än 90 min. Inga tempopass eller långa intervaller. Snabbhet körs som ren snabbhetsträning med 100-ingar eller 200-ingar. Löpteknikövningar samt löpspecifik styrketräning.

Fas 2 3-6 mån innan lopp – fortsätt ren snabbhetsträning, introducera längre långpass men fortfarande i aerobt tempo. Bygg mer progression i periodiseringen t.ex. 2 veckor stegrande volym, 1 vecka lätt osv. Löpteknikövningar samt fortsatt styrketräning.

Fas 3 0-3 mån innan lopp – mer regelrätta intervallpass över tävlingsfart, samt inslag av tävlingsfart under långpassen som byggs till 2.30h som längst. Utfyllnadspassen blir mindre viktiga. Fokus på nyckelpassen. Utöver vanliga intervaller där man springer en viss tid/sträcka med vila emellan är det här de marathonspecifika intervallerna kommer in som jag pratade om inledningsvis.

Marathonintervaller ala Ironcoach

Värm upp 10-15 min. Räkna i förväg ut vilken km-fart du i medeltal kommer att hålla under ditt marathonlopp för att nå ditt mål. I mitt fall hamnade det på 3.48min/km i somras (mara på 2.40). Detta är din “vilofart” under passet där du kommer återhämta dig. Första gången du kör detta upplägg börja med att köra 10x1000m, men det går att bygga detta pass upp till 20x1000m. Varannan tusing (#2, 4, 6 osv) kör du i din marathonfart, men varannan (#1, 3, 5 osv) körs i ett tempo som är 7-10% snabbare (jag körde ca 20 sek/km snabbare). Var strikt och spring inte snabbare varken på de snabba eller långsamma intervallerna. INGEN vila mellan varje 1000-ing. Förbered dig på ett mentalt jobbigt pass och kom ut på andra sidan med både stärkt fysik och psyke som kommer hjälpa dig att nå ditt marathonmål.

En maxad kilometer

Hur klämmer man ut maximalt ur en kilometers löpning? Jag har ett par tips som jag själv regelbundet anammar. Den första kilometern tar ca 6 min och den andra ca 4 min. De har olika syften och borde kombineras (inte efter varandra) i varje triathlets schema så här års om du har som mål att bli en snabbare löpare.

  1. Tabatakilometer 5x(30 sekunder max / alt 200m max + 30 sekunder ståvila) insprängd i ett kort löppass på 25-30 minuter (resten av passet lugn distansfart). Se till att vara ordentligt (10-15 min) uppvärmd.
  2. Brickkilometer strax över tävlingsfart. Direkt efter trainer/cykelintervallpass, gör ett snabbt byte till löparskor och spring en kilometer över tänkt tävlingsfart (oavsett vilken distans du satsar på). Nyckeln för att få ut max av denna kilometern är att man har kört något tungt/intensivt på cykeln samt en snabb växling och ingen “kom-igång-lunk” de första 500m utan direkt upp i snabb fart.