Whypower – hitta din drivkraft

Vad gör man när motivationen att sträva framåt försvinner eller aldrig infinner sig? Du vet de där dagarna när man inte känner någon anledning att stiga upp. De senaste åren har jag varit extremt nyfiken på vad som skiljer människor som hittar en stark anledning att stiga upp varje dag från dem som hellre skulle ligga kvar.

Ikigai är ett japanskt uttryck som jag älskar. Vi har inget motsvarande ord på svenska, men det betyder ”anledningen att jag går upp varje dag”. På den japanska ön Okinawa lever några av världens äldsta och friskaste människor. Att hitta sin ikigai är en av grundpelarna i kulturen där. Finns det ett samband med att ha hittat en anledning att stiga upp varje dag och ett långt liv? Faktum är att jag tror det. Oavsett vad du tror, kan en stark drivkraft i livet åtminstone göra att det blir roligare att leva här och nu. Så nästa gång du vaknar och ser fram emot dagen, fråga dig själv VAD det är som får dig att känna motivation och VARFÖR. Det ger dig en bra ledtråd till vad du bör lägga mer tid på.

Ett ord jag själv hittade på för ett tag sedan, med ungefär samma innebörd, är whypower. Det finns en hel del psykologisk forskning på det som kallas willpower. På svenska använder vi ofta ord som viljestark, disciplinerad, ståndaktig eller karaktärsstark. Forskning visar dock att vår willpower är precis som en muskel. Vi kan absolut träna upp den, men den kan också bli utmattad och då tappar vi vår disciplin och viljestyrka att ta bra beslut. För mig blir därför whypower nyckeln till långsiktig framgång och motivation. Jag unnar fler att hitta sin inre drivkraft att sträva framåt. Att komma till insikt om varför du gillar det du gillar, jobbar med det du jobbar med eller väljer de fritidsintressen du väljer, är ofta en aha-upplevelse. Har du inte frågat dig själv varför, så prova och var nyfiken på ditt eget svar!

Om du däremot inser att du inte hittar någon bra anledning eller drivkraft att stiga upp varje dag, är det dags att fundera på en förändring. Låt det dock inte stanna vid en fundering, utan våga ta steget mot något nytt som kanske kan bli din ikigai. Förändring kan kännas tufft, men alternativet är värre. Att behöva se tillbaka på ett liv där du aldrig hittade din whypower, ikigai eller inre drivkraft att bli den du var skapad att bli. Genom att ta det långa perspektivet hittar du förhoppningsvis motivation till förändring. Du har säkert hört uttrycket ”if there´s a will, there´s a way”. Här får du ett nytt. ”If there´s a why, there´s a highway!”

Share

När omöjligt blir möjligt

Har du eller någon du känner varit med om att det omöjliga blivit möjligt? Att en lösning plötsligt dykt upp på ett olösligt problem eller en omöjlig dröm gått i uppfyllelse? 6 maj 1954 hände något som förändrade idrottsvärlden. Många läkare trodde att det var direkt livsfarligt att springa en engelsk mile på under fyra minuter. Roger Bannister vägrade tro på dem. Många hade försökt men ingen hade någonsin lyckats knäcka drömgränsen. Det ansågs omöjligt. Även bland löparna. Tills Bannister efter att ha ramlat ihop efter mållinjen faktiskt reste sig upp till publikens jubel. Det bästa med denna historia är dock vad som hände efter loppet. Inom ett år hade hela 37 andra löpare också tagit sig under fyra minuter och alltså lyckats med det omöjliga. Vad som var omöjligt satt bara i huvudet på alla utom Bannister.

Swim-runsporten föddes för tio år sedan med loppet Ö till Ö i Stockholms skärgård. Med över en mil simning och 65 km löpning tog sig nästan inga lag i mål under de första två åren trots att man bjöd in några av världens mest vältränade triathleter, militärer och multisportare. För att bryta den generella uppfattningen om att det var omöjligt, introducerades en cykelsträcka istället för 17 km löpning på Ornö. Plötsligt började lagen ta sig i mål. När jag och min kompis Richard stod på startlinjen 2010 var cykelsträckan borttagen och loppet återigen ett rent swim-runlopp.  Men den generella uppfattningen om att det var omöjligt hade brutits för gott. Vi var dock ganska rädda där på morgonen i Sandhamn. 42 av 100 lag tog sig i mål. Vi var ett av dem. Det omöjliga hade blivit möjligt. Denna och flera andra av de tävlingar och utmaningar jag gett mig på genom åren har förändrat mitt mindset. Jag är nu övertygad om att väldigt få saker är omöjliga och jag vet att samma insikt bara väntar på dig också. Så hur kan vi flytta våra glastak och våga drömma om det där som känns på gränsen till omöjligt? Ibland krävs det att någon annan går före och bevisar att det går. Men oavsett om det handlar om sport, äventyr, entreprenörskap eller något helt annat finns det saker som vi alla känner en dragning till. Finns det något som får dig att rysa till men som du ändå dras till? Vad är din fyraminutersmile?

Jag använder ofta ett ljus som metafor för personer jag coachar eller föreläser för. En av mina starkaste drivkrafter i livet är att vara gnistan som får ljuset att brinna för något.  Jag vet att du tänker att DIN fyraminutersmile är omöjlig, men om den vore möjlig, vad är det första du skulle göra då?

Share

Må bra för att gå bra

Vad händer när prestation, karriär och högt tempo leder till att vi glömmer grundläggande saker om hur vi ser till att må bra? Hur kan traditioner och kunskap som människan haft i tusentals år plötsligt vara som bortblåsta i vår strävan framåt?

Jag behöver ständigt påminna mig själv om att grunden i att ”gå bra” är att må bra. Jag har nått mina absolut bästa idrottsprestationer när livet i övrigt har varit i balans. Samma sak gäller självklart på jobbet eller i relationen med min familj. Om jag kan se till att fokusera på att må bra, då kommer jag också få människor runt omkring mig att må bra. Trots denna insikt är det väldigt lätt att tappa fokus på de grundläggande behoven när livet snurrar på allt snabbare och strävan mot att bli bättre tar över. Känner du igen dig?

Steven Covey, som skrivit den otroligt insiktsfulla boken De sju goda vanorna, har studerat gemensamma drag hos några av de absolut mest framgångsrika personerna i världen. En av de sju vanorna som faktiskt ligger till grund för de övriga sex, är att vässa sågen. Att vässa sågen handlar om att ta hand om sina grundläggande behov för att må bra. Utan att må bra, kan vi inte prestera på topp. Hur kan en sådan uråldrig insikt, ibland verka bortglömd? De fyra grundläggande behov som Covey beskriver är fysisk hälsa, intellektuell stimulans, social/emotionell balans och andlig reflektion. Inte direkt raketforskning men ändå en utmaning när livspusslet ska läggas. Hur mycket krut lägger du på vart och ett av dessa områden? För egen del är det ofta sömnen och den sociala biten som får stå tillbaka i perioder av tävlingsuppladdning eller större åtaganden på jobbet.

På en femgradig skala, hur skulle du gradera din nuvarande status på vart och ett av de fyra områdena? Hur tar du hand om din fysiska hälsa? Hur stimulerar du dig själv intellektuellt och med ny kunskap? Är du nöjd med ditt sociala och emotionella nuläge? Och tar du dig tid att reflektera över andliga frågor? Om du skulle må ännu bättre, hur skulle du kunna ta ett litet steg uppåt på vart och ett av dem? Ibland är svaret enkelt, och ibland kräver det en stunds funderande. Om vi kollektivt kan se till att ta hand om oss själva lite bättre skulle vi kanske må lite bättre. Om vi mår lite bättre kommer människor runtomkring att må lite bättre. Vilket leder till en snöbollseffekt på sikt. Ett litet steg för en enskild människa, men ett stort steg för mänskligheten. Må bra för att gå bra!

Share