Intervju med skaparen av ironmanstatistik.se

Kanske har du som är intresserad av Ironman hört namnet Stefan Norman. Kanske inte. Mer troligt är att du har stött på ironmanstatistik.se på något sätt. För mig var detta en otroligt inspirerande sida när jag började bli nyfiken på min fulla kapacitet inom Ironman efter mitt första lopp 2008. En sida där alla svenska Ironmanresultat genom tiderna (som går att få tag i) finns samlade. Över 12000 resultat från över 1100 lopp. Stefan tävlade på Hawaii i höstas och jag tog chansen att ställa några frågor.

När jag hade kört Järnmannen i Kalmar första gången 1995 så funderade jag på hur långt min tid räckte i 1994 års race. 1994 var första upplagan. Jag slog ihop bägge resultatlistorna och fick ett embryo till ironmanstatistik.se. Listan publicerades på min dåvarande klubbs (SPIF) hemsida. Listan har alltså varit online sen 1996 (20 år i år!). Sen fick jag kontakt med Örjan Sandler som hade kört Hawaii och Roth på 80- och tidigt 90-tal. Han skickade papperskopior som jag matade in i listan. En svensk ironmanstatistik var född.

Jag körde klassikern 1994 och fick höra talas om att Järnmannen hade gått det året. Tyckte det lät coolt och anmälde mig. Gick med i SPIF och fick en massa trevliga träningskamrater. Resultatmässigt gick det rätt bra och jag kunde direkt räkna på deltider och se var man kunde bli bättre. Lite av den anledningen startade jag statistiken också.

Jätteroligt att höra! Jag får ca ett mail i veckan med rättelser (mest klubbyten) och det är alltid positiv feedback. Sajten verkar betyda en hel del för många svenska triathleter. Responsen har nästan enbart varit mycket positiv. Själv klamrar jag mig kvar på topp-100 och troligen kan jag med nuvarande resultatutveckling vara kvar där 10 år till. Såvida inte Kalmar får så grymma förhållanden som 2012 igen.

Jag hade försökt nå Kona sen 2006. Var bl a en placering ifrån på roll-down i Kalmar 2012.  2016 gjorde jag en ordentlig satsning och det betalade sig i Maastricht. Känslan var enorm och att få ringa hem till min kära sambo och berätta att vi ska till Hawaii då var tårarna inte långt borta. Hon har varit fantastiskt stöttande under alla år.

Jag kan ju tävlingens historia utan och innan. Det blev många selfies med triathlonlegendarer under tävlingsveckan. Jag gick all-in och körde nationsparad, underpantsrun och välkomstfesten. Kanske inte bästa uppladdningen men det blev en fin avslutning på en lång satsning. Intrycken man tar med sig är värmen och vinden. Tävlingen är tuff! Annars är det smågrejer som man minns bäst. Som att simma ut till kaffebåten med mina barn. Eller morgonjogg med påföljande papayafrukost med träningskompisen Antti Antonov. Tävlingen är superbt arrangerad med ca 5 000 trevliga funktionärer. Man blir väl omhändertagen. Sa jag att det är varmt? Japp! Och fuktigt. 🙂

Jag tror att den stora boomen peakar lite. De små kortdistanstävlingarna i Sverige fortsätter att vara små. Stockholm Triathlon fortsätter växa. Jämför med Sthlm Marathon som är årets mål för många och inga andra maror blir särskilt stora. Maran i IM Kalmar var länge Sveriges näst största. Vet inte om nån gått om än. Internationellt ser det mörkt ut. WTC kommer fortsätta att köpa upp gamla oberoende ironmandistanstävlingar och Challenge ser ju (namnet till trots) ut att inte kunna utmana. Det blir IM för hela slanten och i o m nytt kinesiskt ägande så kan vinstintresset och därmed startavgifterna öka. Jag spår att en IM-start kostar $995 inom 5 år.