Kreativitet och motivation

En av mina livsfilosofier är att vi mår som bäst om vi hela tiden utvecklas och lär oss något nytt. Utveckling och lärande är en av mina absolut starkaste drivkrafter. Min äldsta son, nu 7 år gammal, lärde mig en viktig läxa om kreativitet för några år sedan. Vi satt tillsammans och ritade och jag frågade honom vad det skulle bli. Med min vuxenhjärna, skadad av att målbilder är nödvändigt, tog jag såklart för givet att han hade ett motiv i huvudet som han jobbade mot. ”Det får vi se när det blir färdigt”, svarade han som om det vore det mest självklara i världen att slutmotivet var ett resultat av hans kreativa process. Den dagen blev jag nyfiken på hur kreativitet fungerar och lyssnade kort därefter på Ed Cartmulls (grundare av Pixar) bok Creativity Inc. En av lärdomarna för mig var att den kreativa processen blir som bäst om slutmålet inte är fast utan att man siktar i en viss riktning och låter vägen avgöra var man landar. En annan var att kreativitet handlar lika mycket om att koppla ihop existerande idéer som att komma på helt nya.

Jag har också nyligen lärt mig hur jag vet att det är dags att gå till frisören för att håret är långt. Vilgot 7 år är i närheten när min fru tar på sig örhängen och utbrister spontant ”om pappa får låna dina örhängen ser han ut som Per Gessle”.

Min yngsta son, Eli 4 år, har lärt mig endel om motivation. Mer specifikt om den yttersta formen av autonom motivation kallad INRE motivation. När vi känner inre motivation för en aktivitet är själva aktiviteten belönande nog för att vi ska vilja göra den om och om igen. Eli har sedan han var drygt två år gammal haft en passion för att cykla. Det första året på en balanscykel utan trampor och sedan dess på en vanlig cykel. Det finns nästan inget som lockar mer än att få cykla en runda, oavsett väder. När han blir större kommer antagligen människor runt omkring tycka att han har talang för att cykla, men både min fru och jag vet sanningen. Cykeltalang är inget man föds med. Eli hittade passionen tidigt och har antagligen cyklat minst dubbelt så mycket som andra barn i hans ålder. Träning ger färdighet.

En annan sak Eli lärde oss som föräldrar är att det är jättebra att lära sig säga bokstaven K. Länge blev K till T när Eli skulle berätta något. Och en dag när vi hämtade på dagis berättade personalen om att de hade varit i skogen och plockat ekollon. Eli som gillar att samla på saker hade fyllt sina egna fickor och bad fröken hjälpa honom samla i sin ficka. I vissa lägen är det bra att kunna säga K!