Vägen mot UTMB #2 – en halvuppfylld dröm

Loppet med stort L närmar sig med stormsteg. I januari när jag fick beskedet om att jag äntligen kommit med till Ultra Trail de Mont Blanc, ett av världens mest ansedda ultratrail-lopp, var skräcken större än förtjusningen. Vad som tidigare bara hade varit en dröm blev nu verklighet och jag försökte föreställa mig hur 171 km och 10 000 höjdmeter skulle kännas. Jag skrev då detta inlägg som var del #1 i vägen mot UMTB 2019. Sedan dess har många kilometrar avverkats och jag har gjort mitt bästa för att samla tillräckligt med timmar både i skogen och på gymmet för att ha bästa möjliga chans att slutföra denna ”best” med äran i behåll.

Periodisering för ultra

För dig som är nyfiken på min uppladdning hittills i år (som inspiration till egen uppladdning inför ett långt lopp) har jag haft följande periodiseringstänk. Februari blev styrkemånad (2 gympass) med en hel del grundlöpning i MAF-tempo (5-6 mil/vecka). Mars blev volymmånad #1 i uppladdningen med runt 50 löpta mil och ett styrkepass i veckan. Långt mycket mer än jag någonsin sprungit på en och samma månad. Tacksam för att kroppen verkade hålla var planen att april skulle bli en tävlingsmånad. En backyard som resulterade i drygt 13 mils löpning på 20h (läs mer här) och TEC 100 miles två veckor senare, alltså 16 mil, på under 16 timmar (läs mer här). I övrigt väldigt lite löpträning men i kombo med mars fokus på mer konstant distans blev dessa toppar en bra boost. Början av maj handlade om återhämtning efter TEC, och sedan introduktion av en fartperiod med två fartpass i veckan under en månad, och i övrigt mest transportlöpning till och från kontoret.

En halv dröm uppfylld

I helgen fick jag chansen till ett riktigt roligt pass ihop med fantastiska människor från löparklubben Team Blekinge som hade bestämt sig för att springa hela Blekingeleden drygt 25 mil (uppdelad i delsträckor) som en stafett. Att just springa hela Blekingeleden är en av mina drömmar i livet. Och det har funnits på min bucket list i minst tio år. Med en spontan tanke att jag borde klara att springa iallafall halva signade jag upp för 6 av 12 delsträckor. Jag såg också en möjlighet att få till ett nyckelpass inför UTMB med löpning genom en hel natt, ett typ av pass som är svårt att prioritera in på egen hand. Iallafall i min värld.

Lärdomar från Blekingeleden

Så vid 21.45 på lördagskvällen tog jag och en medlöpare över stafettpinnen och gav oss iväg i regnet som behagade besöka Blekinge just denna helgen. Med en åskknall gick startskottet för vad som skulle komma att bli 120 km längs en av Sveriges finaste leder. Förutom att det är väldigt roligt att röra sig i fin natur med likasinnade tog jag med mig följande lärdomar (kanske kan de vara av nytta för dig också).

• Glöm aldrig pannlampan igen när du ska springa på natten (tack till släkting Jenny som mötte upp och lånade ut sin). Hade packat fram dubbla pannlampor med riktigt bra lampor, men glömde dem i hallen. Nu fick jag nöja mig med en liten lampa och ljuset från medlöpare Peters lite större lampa!
• Att springa i soluppgång är underskattat och måste göras oftare!
• Kroppens dygnsrytm är stark. Vid 12-tiden på natten var jag riktigt trött (trots att jag bara hade sprungit i två timmar). Däremot vid 7 på morgonen (efter drygt sju mil) kände jag mig hur pigg som helst!
• Tandborste i ryggsäcken som ett sätt att inviga den nya dagen kan ge en boost minst lika stor som morgonkaffe! En höjdare alltså.
• Ta alltid möjligheten att vara social trots att du är trött, energin man får av att dela erfarenheter med medlöpare är stor!
• Känslan av att efter drygt nio mil känna sig så stark att tempot plötsligt är nere på 4.40 min/km är riktigt cool. Typiskt bara att det ska ta så lång tid och distans att nå flow 🙂
• Havsbad är den bästa medicinen mot överhettning. Tror jag gav uttrycket snabbdopp en ny betydelse i helgen!

Speciellt tack till Sofia Schwarz, initiativtagare och logistikchef för detta galna upptåg. Och till alla andra medlöpare. Bättre ultrapass än såhär får man leta efter. Vi hörs snart!