Teamprestationer, rekord och summering av första halvåret 2024
Sommaren är här och även om vädret varit nyckfullt hoppas jag du kan njuta av längre dagar, sol, bad och utevistelse. I skrivande stund är jag rejält sliten efter att ha sprungit Kalmarsundsledens 122 km bara några dagar efter ett personligt rekord på halvmaran. Men mer om det senare. Jag är full av tacksamhet för allt jag fått vara med om redan i år. Jag är även tacksam för att jag kan leva på mitt stora intresse och jobba med fantastiska människor varje dag. Några av upplevelserna relaterade till mina och mina teams prestationer kan du läsa om i denna summering av första halvåret 2024. Tack för att du läser och hoppas det kan inspirera dig till att våga drömma, satsa hårt och utvecklas som person längs vägen!
Teamprestationer och händelser under 1H 2024
I början av året samlade jag årets Ironteam för en träningshelg i Karlskrona. Det är alltid roligt att träffas på riktigt (inte bara via video), och låta alla ha en chans att bygga nya relationer med likasinnade och hämta energi och inspiration till att träna vidare genom vinterhalvårets mörka månader. Vi simmade, cyklade, sprang och åt tillsammans! Under februari släppte jag fyra nya poddintervjuer med personer (Ann-Mari, Emelie, Klas och Oscar) jag haft förmånen att få coacha och lära känna de senaste åren. Lyssna på dem om du inte redan gjort det!
I mars testade adept Charlie Gaut HYROX. Det var första gången jag fick uppgiften att coacha inför en sådan tävling vilket var spännande. Charlie var sedan med som min huvudsupport under 24-timmars-SM och är på väg mot nya långa äventyr under sommaren (säkert mer om detta i nästa nyhetsbrev). I mars samlade jag mitt Ultrateam till en träningshelg på Österlen (se bild nedan) vilket var fantastiskt trevligt och en bra uppladdning inför ÖST 60 km som många av oss skulle springa. Lukas Petersson tog också under mars en fin andraplats i Ronneby Backyard.
I mitten av april sprang jag och 20 av mina adepter Österlen Spring Trail (ÖST) 60 km. En fantastiskt fin tävling som jag verkligen gillar och kan rekommendera. Många fina lopp av teamet och superkul att träffas igen. Förutom glädjen i att träffa många ur det sydsvenska ultracommunitiet gladdes jag lite extra åt Emelie Eklöfs andraplats och Helena Gautams tredjeplats (se bild nedan)! Själv fick jag dela prispall (3a) med raketerna Anton och Johannes!
Helgen efter ÖST vann Johan Hartelius TEC 50 miles. Han intervjuades i Ultraaktuellt efter vinsten. Ett avsnitt där jag fick förmånen att vara med som bi-sittare inför det stundande 24-timmarsloppet (SM) i Växjö. Utöver ultraaktuellt blev jag också intervjuad av marathonlabbet inför loppet i Växjö. Det var häftig stämning i Växjö den där sista helgen i april och flera ur mitt team var på plats för att tävla eller supporta/heja (vilket gav ordet teamkänsla ett ansikte). På 24-timmars hade jag höga ambitioner (svenskt och nordiskt rekord) och det gick bra i 20 h tills det inte gick alls längre och jag tvingades sätta mig vid sidan och vänta in slutsignalen (pga Rhabdomyolys). De 23 milen jag hade skrapat ihop då räckte ändå till SM-silver vilket med lite distans till det hela känns bra. Jag fick iallafall med mig ett (inofficiellt) svenskt rekord på 12-timmars-löpning med 151 km (min passering efter 12 h alltså). Även om jag var där för 24-timmarsrekordet (273 km+) så var det ändå någon form av “tröstpris”. Supporten i form av främst Charlie Gaut och Emelie Eklöf gjorde en heroisk insats och utan dem hade jag kastat in handduken efter 12 timmar. Även Annika Wigren och Daniel Bååth kämpade bra och lyckades stanna på banan (till skillnad från mig) under alla 24 timmarna och nådde upp till 153 respektive 192 km (Daniel tog SM-brons i M45). 24-timmars är en brutal tävlingsform och mycket kan verkligen hända. Grattis till Tobbe Gyllebring som tog sitt andra raka SM-guld och avslutade tävlingen i en solstol bredvid banan tillsammans med mig och bronsmedaljör Mikael Gottberg några minuter innan slutsignalen ljöd. Det kändes som ett fint sätt att avsluta tävlingen på trots allt!
Även under maj var många i teamet i farten. Emelie Eklöf vann första upplagan av Peters trail 104 km överlägset och tog en tredjeplats totalt i tävlingen. Hon intervjuades i Ultraaktuellt efter sin seger. Magnus Linde och Helena Gautam vann och slog varsitt banrekord på St Hans Extreme 6h (bild nedan). Helena var dessutom, precis som Emelie, totaltrea i loppet. Någon vecka senare skulle ytterligare en tjej ur teamet blanda sig i toppstriden i totalen under Uka Pain 100 miles. Elin Öhman tog sånär en tredjeplats i totalen och vann damklassen överlägset. Även hon intervjuades i Ultraaktuellt och fick berätta om sitt händelserika lopp. Sofia Smedman tog en fin tredjeplats i 50k-klassen, Richard Hartgers tog en fin 8e plats (i sin debut) på 100miles medan Christoffer Wetterberg tog en 7e plats i 100 km. I Snowdonia 100 miles vann Marcus Kjellberg sin åldersklass (se nedan för film)!
Årets första stora triathlonhelg i Sverige är precis till ända och sju av mina adepter tävlade under Ironman Jönköping 70.3. Grattis till fina lopp i extremt tuffa förhållanden (svinkallt, superblåsigt och blött) Urte Bernataviciute, Klas Wallström, Anders Blomqvist, Carro Östlund, Daniel Östlund, Marcus Edelhamre och Martin Schabbauer.
Rekord på Kalmarsundsleden
I mars 2021 sprang jag Kalmarsundsleden första gången (och registrerade ett rekord (sk FKT-fastest known time)). Då fanns ingen tidigare registrerad tid och jag vet inte om någon annan hade sprungit hela leden alls innan dess i ett sträck. Då tog det 11h 13min. Jag gjorde en enkel film på youtube som heter ”Ensam på Östkusten”.
Jag hade med kameran denna gången också med planen att göra uppföljaren ”Tillsammans på Östkusten”. Min äldsta son Vilgot (13) ville nämligen cykla med så länge han orkade. Resten av familjen skjutsade upp oss och skulle senare under dagen langa vatten och energi till oss efter besök på Skälby gård och Ikea. Men det blev inte riktigt som vi hade tänkt. 3 km in på leden passerade vi ett tekniskt parti med några fallna träd. Vilgot fastnade med cykeln och hela växelföraren gick sönder. Antiklimax och jag fick anamma plan B. Det får väl helt enkelt bli en ”Ensam på Östkusten 2” av det jag ändå filmade längs vägen.
Målet var att ”ta tillbaka” rekordet som min kompis/tidigare adept Dennis Källerteg slog 2022 (10.55). Men jag hade också satt upp ett tufft mål att se om det gick att springa hela leden under 10h. Vädret var bra, aningen motvind men inte så att det störde. Snarare så fläktade det skönt eftersom det blev varmare mitt på dagen än prognosen hade sagt. Kompis/tidigare adept Micke Kullman Larsson mötte upp efter 45 km och langade is och vatten och körde med en stund på elscooter. Det var mycket värt. Familjen langade energi och vatten under andra halvan av dagen. Tacksam för det! ❤️ 🙏
Med en timme kvar insåg jag att jag skulle behöva öka rejält för att ha chans på 10h. Hjärnan ville safea och jogga i mål och slå rekordet bara. Men jag lyckades övertala mig själv att ge det en chans. Med ett par km kvar insåg jag att det skulle gå att komma under 10h och på sista km mötte barnen upp och sprang med så då softade jag resten in i mål. Supernöjd med att jag orkade öka sista timmen och att kroppen var med på noterna och ville springa. Bilden nedan är från målgång vid fredsstenen i Bröms.
Det är aldrig för sent att utvecklas. Hade du frågat mig för 10 år sedan (då var jag 33) om jag skulle vara snabbare som 43-åring hade jag nog bara skrattat. Men nu kan mitt yngre jag slänga sig i väggen. Förra helgen slog jag mitt personliga rekord på halvmarathon (+klubbrekord+banrekord) med 1.11.53 på Kusthalvmaran (bild nedan). Den tiden kunde jag bara drömma om för ett par år sedan. Det är aldrig för sent att bli snabb även på så korta distanser 🙂
Tips på inspirerande filmer från adepter med youtubekanaler är Angels äventyr i Kenya (del 1 och del 2), Marcus Kjellbergs grymma racevideos och hans väg mot sub 20h på 100 miles (vägen mot 20h och Snowdonia 100 miles).
Jag önskar dig en fin sommar!
