Förebilder

På inslaget tema från igår tänkte jag gräva lite djupare i betydelsen av förebilder. Jag gillar definitivt människor som går sin egen väg och uppmanar dig att göra detsamma. Därmed inte sagt att det inte finns mycket att lära av förebilder. Även originella personer som Steve Jobs, Elon Musk, Gunde Svan och Martin Luther King har haft förebilder för att nå dit de nått. När jag började springa långdistanslopp för tio år sedan hittade jag tidigt en förebild i ultralöparen Dean Karnazes. Det var helt och hållet hans förtjänst att jag tidigt vågade prova att springa längre än ett maraton, som vid den tidpunkten kändes som den ultimata utmaningen. Det jag fastnade för hos Dean var hur han lyckades bygga hela sitt liv kring sin passion, löpning. Men också att han gav sig ut på helt galna löpäventyr och utmanade den generella bilden av hur långt det går att springa i ett sträck. Precis som för Roger Bannister, som var den första att springa en engelsk mile på under fyra minuter, tog sig Dean an utmaningar utan att veta om han skulle överleva eller inte. Snacka om passion! När jag förra hösten fick chansen att träffa och prata med Dean (mer om det här) i San Francisco under ett urbathlonlopp, tackade jag honom för all inspiration och rörelseglädje han gett mig. Jag tänker än idag ofta såhär: Jag vet att jag inte är Dean, men om jag var det, hur skulle jag göra då? Att springa de flesta dagarna till och från jobbet, att rationalisera bort min stol på kontoret och att springa långpass mitt i natten är saker som hänt till följd av detta.

När jag gick i mellanstadiet, var vi ett gäng som var riktigt inne på att spela innebandy och kolla på hockey. Varje rast åkte klubborna fram och vi fick lärarna att bygga riktiga mål åt oss på skolgården. Jag vet att jag låtsades att jag var Håkan Loob när jag sprang runt och sköt dragskott. Jag tror att det gjorde mig till en bättre innebandyspelare. Genom att ikläda mig Håkan Loobs identitet var det ju helt tillåtet att skjuta stenhårda dragskott upp i krysset och sedan fira med en klubba upp i luften. Att låtsas att jag var någon annan, gjorde mig till en bättre spelare. Det där ordet OM är kraftfullt om vi använder det på rätt sätt. Om jag vore Håkan Loob, hur skulle jag göra mål då?

Jag har använt samma strategi vid många tillfällen och kommer fortsätta göra det. När jag kör Ironman Hawaii nästa höst kommer jag under loppet fråga mig själv. Jag vet att jag inte är Mark Allen, men om jag var det, hur skulle jag göra då? Mark Allen var en av de stora inspirationskällorna när jag började med triathlon för åtta år sedan. Hans förmåga att stänga av negativa tankar när det blev tufft under ett lopp har inspirerat mig många gånger. Jag hade förmånen att få träffa Mark också förra hösten och skrev då några tankar om det här. Förutom kända personer kan såklart mina föräldrar, mor- och farföräldrar, min fru och mina barn vara förebilder på olika sätt. Man behöver oftast inte gå över ån för att hämta vatten.

  1. Vilka är dina förebilder och varför? Försök komma på i alla fall tre.
  2. Vad lär du dig av dem och vad tar du med dig in i ditt liv?
  3. Vem vill du vara en förebild för?