Ge dig ut och samla D-vitamin

/i , /av

Många nya forskningsresultat visar tydligt att det kan vara bristen på D-vitamin som ligger bakom många av våra moderna sjukdomar. Den allra bästa källan till D-vitamin är sol som träffar huden. Att se till att vistas minst 30 minuter (men gärna mer såklart) varje dag medan det är ljust är den bästa försäkringen mot att slippa brist. Att äta fet fisk några gånger i veckan är ett bra komplement också. Och se till att barnen också får sin dagliga dos (och inte bara genom D-droppar eller mellanmjölk). Lek i trädgården, gå en runda i skogen eller duka upp mellanmålet utomhus. Träna utomhus på lunchen eller gå en promenad under de ljusaste timmarna. Varje vettig arbetsgivare borde se till att uppmuntra sina anställda att gå ut och aktivera sig och samla D-vitamin på lunchen. Om vi leker med tanken att man då skulle jobba 7,5 timmar istället för 8 och fick 1) fysisk aktivitet 2) sol 3) gemenskap med kollegor utanför kontoret tror jag produktiviteten faktiskt skulle gå upp och sjukdagarna minska.

Faktum är att fler och fler börjat få upp ögonen för hur viktigt D-vitamin är även för idrottsprestationen, och jag hörde nyligen att Hollands simlandslag numera lägger sina vinterläger i Thailand istället för Spanien för att dagarna är längre där under vintern och de kan då hinna få mer sol på sig vilket leder till högre nivåer av D-vitamin. Intressant!

Att springa i natten…

/i , , /av

…och andra sätt att stiga utanför sin komfortzon. Det har blivit det nya innebegreppet och faktum är att ingenting utvecklas utan att man gör saker på något nytt sätt, testar något som tidigare verkat omöjligt eller skrämmande eller utsätter sig själv för situationer som gör att man tvingas växa som människa. Det kan handla om att tala inför folk (en av de saker som svenskar är mest rädda för nuförtiden), våga säga upp sig från sitt fasta jobb för att det inte känns rätt i magen längre (som min fru gjorde igår, vilket jag applåderade), prova något nytt i livet eller bara ge sig på något som man inte har någon aning om man kan slutföra innan man börjar (passar väl på 100% av alla som kör sin första Ironmantävling).

Men jag tänkte komma tillbaka till det där med att springa i natten. Eller rättare sagt springa när det är totalmörkt ute UTAN pannlampa. För dig som inte testat är det ett otroligt kraftfullt sätt att känna sig levande i nuet. Höll på att fastna inomhus med en bok eller datorn igår vid 21-tiden när jag hade lagt barnen. Men min fru pluggade ändå så jag bestämde mig för att ta ett spontanpass utan struktur bara för att få lite frisk luft. Jag valde att springa ut på en av öarna i närheten där vägen inte är upplyst och det är långt mellan varje hus (Knösö). Stjärnhimmeln lyste mot mig. Känslan av nuet kom när jag tvingades känna mig fram var vägbulor och eventuella väghålor befann sig (ett tips är att springa i minimalistiska skor vilket gör att man kan parera snabbare för ojämnheter). Totalt mörker bitvis och hade någon stått i ett dike hade jag inte sett honom/henne. Att balansera på gränsen till vad som känns läskigt, men ändå springa vidare. Det fick mig att känna mig levande på något märkligt sätt.

Så vad som var ett helt oplanerat spontanpass utan struktur blev en häftig upplevelse i att finnas i nuet, uppskatta varje steg och inte höra någonting annat än sin egen andning. Har du inte provat så gör det. Gör något som skrämmer dig regelbundet så fortsätter du utvecklas. Och som föreläsaren/författaren Christer Olsson säger, ”allt som inte är i utveckling är under avveckling”!

Bike-fit

/i , /av

Ett kort inlägg om bike-fitting, och då menar jag inte att vara vältränad på cykeln utan att passa (fit) på sin egen cykel till 100% för att få ut maximalt av varje tramptag men samtidigt vara så aerodynamisk som möjligt. Jag hade möjligheten att tillsammans med Luke Dragstra göra mitt livs första bike-fit i helgen. Faktum är att jag hittills kört mina inställningar på känsla och man kan tycka att det är dumdristigt med tanke på att marginalerna ibland är oförskämt små även på långdistanstävlingar. Ett exempel är ju att jag bara var fyra minuter från SM-bronset 2012, vilket iofs är mer än vad än bike-fit hade gett mig tror jag, men ändå. Men min filosofi har alltid varit att vara väldigt lyhörd på min kropp och känna mig fram till rätt tempon, inställningar, pulsnivåer osv och detta är också en grundbult i min coaching.

Trots att de inställningar jag i samband med min bike-fit ändrade var relativt små, tror jag definitivt att de kommer göra skillnad för mig på sommarens tävlingar. Den stora insikten för mig var betydelsen av placeringen av clipsen till pedalerna på skorna och hur det påverkar höftvinkel och hur aggressivt jag kan sitta. Genom att flytta dem närmare mittfoten är det dessutom ett bra sätt att spara vaderna ytterligare till löpningen. Och på 4-5 timmars cyklande gör även någon centimeter hit och dit för bättre sittställning skillnad.

Några rekommendationer inför en bike-fit.

  • Det finns ett antal system för fitting, varav Retul som Luke är licensierad för är ett av dem. En stor fördel är att det är portabelt, samt att Luke med lång erfarenhet av långdistanstriathlon (till skillnad från många andra fitters som är tidigare cyklister) vet hur man optimalt tänker om man ska springa ett marathon efter cyklingen. Det är dessutom stor skillnad att cykla 4 mil (motsvarande de flesta tempolopp inom cykel) och 18 mil vilket bör reflekteras i ens cykelinställningar.
  • Gör det gärna under senhöst eller vinter när du har en period av grundträning bakom dig men ge det tillräckligt med tid innan säsongen (minst tre månader, gärna sex) så att du hinner nöta in din nya ställning och bli effektiv vid den.
  • Faktum är att om man gjort en fitting vid ett tillfälle och gjort stora förbättringar i styrka, flexibilitet eller cykelvana sedan dess, bör man göra en ny fitting.

Luke Dragstra som bor utanför Kalmar erbjuder både BIke-fit på plats i Kalmar eller på annan plats om man är några stycken som kommer överens om en plats och dag. Rekommenderas varmt om du funderar på att optimera din sittställning inför sommarens tävlingar. Läs mer på Dragstra Sports Promotion.

Kostens betydelse

/i , /av

Jag har under senaste året fått en hel del frågor om hur mycket kosten påverkar den idrottsliga prestationen. Det säger sig självt att det påverkar men frågan är hur mycket. Det finns otaliga berättelser om personer som presterat bra på ren skräpmat, men min övertygelse är att det funkar under ett fåtal säsonger och inte under en lång idrottslig karriär. Dessutom kanske man äventyrar den långsiktiga hälsan och får följdeffekter många år senare. Att träna för uthållighetstävlingar är att utsätta kroppen för konstant stress i form av tuffa och/eller långa träningspass och tävlingar. Kosten ska hjälpa och inte motverka effekten av träningen vilket innebär att kommentaren jag ofta får att ”du tränar ju så mycket så du kan ju äta vad du vill” inte stämmer. Ur viktsynpunkt kan jag absolut äta nästan vad jag vill för jag har väldigt hög förbränning jämfört med medelsvensson, MEN ur hälsosynpunkt och prestationssynpunkt kan jag inte äta skräp utan behöver vara extra medveten om vad jag bygger min kropp på. Det kan ibland vara provocerande att jag väljer bort saker som andra aldrig reflekterat över som onyttigt, men hellre provocera och upplysa än att låta mina medmänniskor förbli omedvetna om hur deras hälsa påverkas av olika typer av kost.

Jag skulle uppmana dig att lära dig mer om hur olika kost påverkar dig eftersom alla är olika och tål olika mat olika bra. Det finns dock vissa grundregler som jag numera bygger min kost på i så stor utsträckning som möjligt (det innebär att jag gör undantag men någon form av 80-20-regel där 80% av det du äter ska vara riktigt bra, och 20% är något sämre bör funka för de flesta. Alltså någon form av omvänd 5:2 där du äter 5 dagar bra och 2 dagar sämre om du måste äta dåligt ibland).

Följande saker tycker jag man bör undvika för optimal prestation och hälsa:

  • Margariner, solrosolja, matolja (som är en blandning av olika), majsolja, jordnötsolja, transfetter, palmolja (alltså i stort sett alla kex, då detta ofta deklareras som ”vegatabilisk olja” för att palmolja har dåligt rykte både ur hälso- och miljöperspektiv). Detta innebär att de flesta köpekakor (fråga efter smörbakat på kafeer om du vill äta kakor) och absolut friterad snabbmat går bort. Baka hellre själv med smör, olivolja eller kokosolja!
  • Lightprodukter (ger ingen mättnad och innehåller ofta konstiga tillsatser)
  • E-ämnen i så stor utsträckning som möjligt, framförallt smakförstärkare (E62x / natriumglutamat, gärna även jästextrakt) och konstgjorda färgämnen (aso, vissa lågkvalitégodissorter) är helt tabu.
  • Onödiga utfyllnadskolhydrater framförallt gluten/vetemjölsbaserade såsom pasta, bröd (ät med måtta och bara det du verkligen gillar), musli, övriga flingor till frukost, gröt (iallafall varje morgon), vitt ris (ok någon gång i veckan kan jag tycka).
  • Importerat kött som oftare innehåller antibiotika/salmonella. Ibland svårt att veta på restaurang men fråga så att även restaurangägare fattar att vi bryr oss!
  • Feta fiskar från insjöar och Östersjön (pga att miljögifterna ansamlas i feta fiskar) samt pangiasus och fiskar som är rödlistade på WWFs fisklista.
  • Dessa varor om de inte är ekologiska: potatis, morötter, banan, kaffe (här får man ju göra undantag ibland när det bjuds på kaffe).
  • Läsk och sportdryck utom på tävling (och vissa nyckelpass inför tävling)

Följande produkter som ibland har dåligt rykte tycker jag absolut att man ska äta:

  • Feta produkter (gör dig mätt men påverkar inte blodsocker, fettinlagring, metabolisk effektivitet på samma sätt som kolhydrater).
  • Mörk choklad (minst 70%)
  • Grädde (40%-ig)
  • Frukt och rotfrukter
  • Alla nötter utom jordnötter (energirikt men bra fetter)
  • Mjölkbaserade produkter (helst ekologiska, svenska) om du inte är allergisk.
  • Födelsedagstårta när det är kalas.

Med tanke på den tid och energi många av oss lägger på vår träning är det dags att ta kontroll över helheten och se till att äta för optimal prestation och inte det som andra förväntar sig att vi ska äta. Och för både miljöns, bondens och din egen skull välj KRAV-märkt, fairtrade och ekologiska alternativ i så stor utsträckning som du har råd med. Tänkte ta ett tankeexempel från min egen situation för att belysa vikten av att bry sig om alla aspekter inte bara själva träningen (utöver kost är väl sömn och övrig stress viktigaste faktorerna). Om jag genom en bättre kost (jag har ändrat en hel del sedan 2012) kan förbättra min prestation med ynka 1% skulle det tidsmässigt på 8.30 timmars tävling innebära ca 5 minuters bättre tid. Med tanke på att jag var 4 minuter från att ta ett SM-brons på Ironman Kalmar 2012 spelar det alltså enorm roll. Jag tänker inte missa SM-medalj med så liten marginal igen!

Våga ifrågasätta din egna vanor, andras rekommendationer och det som anses vedertaget av tex livsmedelsverket. Prova dig fram och märk skillnaden. Ingen annan än du själv är ansvarig för din egen hälsa!

Att fejka skada

/i , , /av

Jag har under den senaste månaden testat en något otraditionell metod för att utvecklas till nästa nivå som triathlet. Jag tänkte dela mina idéer som inspiration till andra som kan ha nytta av att prova detta. Detta är även något jag till viss del tillämpat på ett fåtal av de jag coachat men inte i samma utsträckning (brukar prova saker på mig själv först innan jag rekommenderar andra). Följande två faktorer ligger bakom detta lilla experiment:

1. Det finns otaliga berättelser om personer inom triathlonvärlden som efter att ha dragit på sig en skada som gjort att de inte kunnat träna sin ”favoritgren” har lyckats ta upp övriga två grenar till en ny nivå som en följd av detta. Skadan har alltså varit en förutsättning för att låta bli att träna det man redan var bra på. Ett färskt exempel är Pete Jacobs som efter några månaders frånvaro från löpning våren 2012 vann Ironman Hawaii senare på hösten med en helt annan nivå på sin cykling (till stor del pga ökat cykelfokus under våren tror jag).

2. Efter mitt världsrekord på löpband i slutet av November 2013 var jag ganska trött på löpning och har i princip bara sprungit en handfull löppass sedan dess. Till en början för att jag ville återhämta kroppen men under den senaste månaden mer av anledningen att jag ville prova detta experiment.

Min tanke var att varför ska jag behöva vänta tills jag blir skadad för att sätta extra fokus på cykel och simning ett tag och sluta med löpning? Varför inte föregå detta och ”fejka skada” som hindrar mig att springa? Jag har alltså under senaste månaden inte sprungit överhuvudtaget. Min övertygelse är att jag genom att fokusera på 3-4 cykelpass / v, 2-3 simpass / v och 1-2 styrkepass / v med ordentlig återhämtning (1-2 vilodagar / v) har kunnat ta mig ur den platå som jag upplevt inom dessa sporter det sista året. I bassängen har skillnaden varit påtaglig med ca 5 sek / 100m snabbare tider än innan. På cykeln är det svårare att avgöra då jag kör på trainer och mycket på känsla, men jag känner mig starkare än jag någonsin gjort i februari på cykeln vilket bådar gott inför Norseman. Min löpform är med andra ord inte bra just nu, men jag tror att man måste våga komma ur form ibland för att kunna bli bättre på sikt.

Det är ju totaltiden på en triathlon som räknas och jag tror att det går att komma upp till åtminstone samma nivå löpmässigt som förra året på 4 månader nu baserat på höstens löpfokus och att det traditionellt varit min starkaste gren. Slutresultatet återstår att se i sommar, men jag är övertygad om att det är en approach fler borde prova för att bryta platåer och kunna utvecklas maximalt även i de grenar man är som sämst. Så analysera dig själv objektivt för att gå till botten med var du har mest tid att hämta (i ditt målrace) och våga sedan välja bort saker under en period för att ta dig till den nivå du behöver vara för att kunna nå dina mål. Testa att fejka en skada helt enkelt!

24-timmarsfasta

/i , /av

För andra gången i livet testade jag med start kl 12.00 i fredags en 24-timmarsfasta. Eftersom det är mycket snack om dieter som bygger på fasta (även om 5:2 inte är riktig fasta med 500kcal per fastedag) tänkte jag skriva ner några tankar kring varför och hur jag upplevde dygnet utan mat. För det första tänkte jag bara klargöra att fastan inte på något sätt i mitt fall hade syftet att gå ner i vikt, för det vill jag inte. För det andra tänkte jag också säga att jag tror att ALLA kan klara att fasta i 24 timmar, om man bara vinner den mentala kampen mot kylskåpet. Det finns vissa saker som gör det lättare såsom:

1. Starta fastan efter att ha ätit dig riktigt mätt på ett fett- och proteinrikt mål riktig mat UTAN sötsaker efteråt (triggar hunger).

2. Tillåt dig själv att dricka något du gillar, vilket i mitt fall var citronvatten, kaffe med mjölk och te.

3. Sov gärna minst 8 av timmarna (inte så lätt med småbarn så jag sov bara 6 timmar).

4. Se till att vara relativt upptagen under de tider du har som vana att äta (lek med barn funkar bra) så du har tankarna på något annat än mat.

5. Träning under tiden är helt ok men inga stenhårda eller långa pass. Jag simmade ett pass efter 20 timmars fasta med en hel del maxintervaller men det gick helt ok.

6. Fredagskvällen var för mig tuffast (jag var mätt till 18-19 men sedan började jag bli hungrig). Jag märkte dock att hungern var rent mental, då jag när jag vaknade tidigt morgonen efter inte längre var hungrig. Hade hungern varit fysisk borde jag då ha varit ännu hungrigare!

7. Under tiden drack jag totalt tre koppar kaffe med mjölk, två koppar grönt te med mjölk, tre glas citronvatten.

8. Träna på att fasta genom att testa 12-timmars (inte så svårt) och 16-timmarsfasta någon gång per vecka i ett par veckor först.

Det finns några olika syften ur min synvinkel med att fasta.

1. Mitt huvudsyfte som uthållighetsidrottare är att checka så att min kropp är ”fat adapted”, dvs använder inlagrat fett som energikälla vid låg och medelintensiva aktiviteter. Detta är en av mina stora huvudteser till de jag coachar att träna kroppen att använda en större andel fett som energikälla även vid tävlingsintensitet (och såklart under). Detta är speciellt viktigt vid tävlingar längre än ca 4 timmar då man aldrig hinner (då slår magen bakut) fylla på med kolhydrater i samma takt som man förbrukar energi under en längre tävling.

2. Jag tror även på de studier som säger att kroppens celler går in i någon form av reparationsmode när man låter bli att äta under en längre tid.

3. Om man tänker på hur våra matvanor förändrats de sista tusentals åren har vi gått från att kanske bara ha råd med/kunna samla/fånga ETT större mål per dag till att ha ständig tillgång till sprängfyllda kylskåp. Att fasta är att leva lite mer primitivt vilket jag gillar.

4. När jag var yngre fick jag huvudvärk om jag inte åt ungefär var 4e timme. Det är befriande att nu ha en kropp som inte längre är begränsad av detta utan jag kan äta när det finns god och nyttig mat att tillgå och vänta om det inte finns.

Into the snow we go

/i , , /av

Ett litet stycke kärlek till träning i snö appropå att första snön för säsongen just faller i södra Sverige (bättre sent än aldrig). Jag har alltid gillat att löpträna i snö och nästefter en varm sommarmorgon eller färgglad höstdag är det enligt mig de bästa förutsättningarna för halleluja moments i löparskor. Många är rädda för att ge sig ut i löparskor när det snöar eller är halt och nästan alla andra (som faktiskt ger sig ut) har broddar eller specialskor för att inte halka. Min övertygelse är dock att det funkar alldeles utmärkt med precis samma skor (även barfotaskor alltså) som under resten av året. Några av mina bästa löppass någonsin har genomförts i 10-40 cm nysnö. Hastigheten spelar ingen roll, det handlar om att ta sig fram utan att fastna i vissa fall vilket är uppfriskande!

Halkan tvingar dig bara att ta kortare, mer trippande steg och vara på alerten hela tiden, vilket kan göra underverk för din löpteknik för det är precis så jag tycker att man alltid bör springa. Dra ner steglängden, satsa på snabba isättningar och var alert och vaken på omgivningen (ojämnt underlag, isfläckar eller annat). Så jag tänkte ge fem anledningar till varför du bör ge dig ut när det snöar som värst istället för att välja ett löpband eller ännu värre skippa passet:

1) Öva in rätt löpteknik med kortare steglängd och snabbare isättningar. Det är den absolut billigaste löpteknikkursen du kan hitta! Att träna med broddar tycker jag ger en falsk trygghet och då tillåts du fortsätta använda långa steg med rullande isättning.

2) Mjukare att springa på än asfalt/grusväg vilket ger mer skonsam löpning och bättre träning (jämför med att springa på sand). Mer kraft per steg krävs vilket också innebär att hastigheten blir underordnad vid ett pass i snö. Träna hellre efter puls eller helst av allt, på känsla!

3) Den mentala boosten av att träna när förhållandena är tuffa (snöstorm, halka mm) gör att du på tävlingsdagen har mer mental styrka än dina konkurrenter. Alistar Brownlee, olympisk guldmedaljör, pekar just på faktorn att han bor och tränar i England (där vädret oftast är sämre än på platserna där hans konkurrenter tränar) som en av nyckelfaktorerna till hans framgång. Välkomna tuffa förhållanden istället för att undvika dem!

4) Om du springer i nysnö kan du faktiskt vända tillbaka och analysera din fotisättning och om du springer symmetriskt genom att titta på spåren. Denna möjligheten har man bara ett par pass om året när nysnö finns så ta chansen!

5) Jag är inte en förespråkare för att designa träningspass för att bränna kalorier, men faktumet att varje uthållighetsidrottare borde vilja stressa sin kropp till att bli bättre på att använda fett som energikälla gör att man kan dra nytta av kylan på ytterligare ett sätt. Eftersom kroppen behöver ta energi till att värma upp sig när man vistas i kall omgivning krävs en större andel energi vid ett visst träningspass jämfört med samma träning i värme. Om syftet med ett pass är att träna metaboliskt effektivitet (hur kroppen kan använda fett som bränsle vid en viss intensitet) får man alltså snabbare effekt med likvärdigt pass om man genomför det i kyla. Min känsla är att för varje timmes träning i kyla är (ur detta perspektiv) det värt ca 75 minuters träning i vår/sommar/höst-temperatur. En bra sak om man som jag vill effektivisera sin träning till max!

Vi ses i snön!

 

10% for the world och 2013 summering

/i /av

Jag bestämde mig vid starten av 2013 att bidra till en bättre värld även genom företaget och skänka 10% av all vinst i Ironcoach till välgörenhet. Jag är jätteglad att mer än 40 unika personer valt att lägga sina athletiska öden i mina händer på ett eller annat sätt under året, och tillsammans har vi nu inte bara gjort oss själva till bättre individer utan även skickat 3310 kr till Tyfonens offer på Filippinerna!

Efter att ha misslyckats med mitt senaste nyårslöfte inför 2012 (löftet var att inte genomföra någon Ironman under 2012) har jag bestämt mig för att numera bara ha två lite vaga nyårslöften till mig själv nämligen att göra nästkommande år till ett bättre år än det förra och att göra något med skräckblandad förtjusning under året! 2013 började på bästa tänkbara sätt för mig med födseln av min andra son Eli. Egentligen hade jag ju redan där uppnått mitt löfte till mig själv men när det började närma sig november kände jag ändå att jag ville kliva ur bekvämlighetszonen en gång till vilket till slut resulterade i ett världsrekord och 21 000 insamlat till barncancerfonden! Om du var med i tanken, hejade på plats, följde livesändningen eller till och med skänkte pengar vill jag slänga över ett extra TACK!

Den stora lärdomen för mig i år var hur kraftfullt det är att till 100% bestämma sig för något och att fokusera tid och energi på det man är passionerad för och som ger värde och energi tillbaka. Jag tror det är viktigt att ta sig tid att reflektera tillbaka över sitt år och se vad som gick bra, vad man borde ändra på och vad man borde göra mer av. Det uppmuntrar jag dig också att göra!

Det är häftigt att få vara med och hjälpa personer att växa från nybörjartriathleter till fullfjädrade Ironmans på under 12 månader. Det är häftigt att se hur grupper pressar varandra till nya stordåd om man slänger in lite tävlingsmoment under ett träningspass. Det är häftigt att känna att alla är delaktiga och får aha-upplevelser under en workshop. Det är häftigt att få jobba med något som också är ens passion. Men framförallt har det varit häftigt, inspirerande och roligt att få träffa var och en av er som jag på ett eller annat sätt har jobbat med under året.

I huvudet pa en triathlet

/i , /av

Fick förmånen att gästblogga hos Antoni Lacinai om målsättning. Ni kan läsa inlägget här.

Styrketraning eller inte?

/i , /av

Det är en het potatis som visserligen börjat svalna i takt med att fler och fler triathleter och löpare inser vikten av styrketräning. För mig är det absolut en nyckel till att överhuvudtaget kunna utvecklas som triathlet (och löpare). 45 min på gymmet, med rätt övningar ger flera gånger större effekt än ett enskilt sim, cykel eller löppass. Självklart i kombination med sportspecifik träning i de sporter man ska tävla.

Några personliga erfarenheter av hur styrketräning har hjälpt mig till den nivå jag har kunnat ta mig på relativt kort tid.

1. Jag är absolut övertygad om att faktumet att jag kontinuerligt tränade 3-5 styrkepass i veckan under högstadiet och större delen av gymnasiet har gjort att jag nu 15-20 år senare kan hålla mig skadefri, utveckla bra löpsteg, kraft i pedalerna och orka hålla bra hållning trots att jag är trött.

2. Hösten 2012 (September-November) simmade jag knappt alls, dock körde jag mycket corestyrka och endel stretch av framförallt axlar, bröst, rygg och fotleder. När jag sedan började simma igen i December tog det ett par pass för mig att vara på samma nivå som under sommaren då jag simmade en Ironmansimning på 58 min.

Men att bara gå planlöst till gymmet är mer eller mindre bortkastad tid. Det gäller att välja övningar som bidrar till ökad prestation i de sporter du ska tävla i. Oftast funkar sunt förnuft faktiskt. Tänk på vilka rörelser du utför vid simning, cykling och löpning och se till att bli starkare i dessa rörelser. Stäng inte in kroppen i maskiner utan kör alltid med fria vikter (eller bara med kroppen som vikt), funktionell träning där du även involverar balans och alla småmuskler som annars inte får jobba i ”låsta” övningar som de flesta maskiner ger. Och egentligen är tillgång till gym också overkill för med en pilatesboll, ett gummiband och några hantlar/kettlebells kan man i stort sett genomföra allt man behöver.

Jag har ett batteri med ungefär 30 övningar som jag kastar på mina athleter allt eftersom de utvecklas styrkemässigt. De mest basala övningarna som man faktiskt klarar sig väldigt långt på är utfallssteg, vadhävningar, rygglyft, plankan och varianter på den, magövningar med pilatesboll (inte situps) där obalansen utgör utmaningen, balansplatta, rotationsövningar för axlarna med gummiband, simdrag med gummiband, hopprep.

Lägg 30-45 minuter i veckan på styrketräning året runt, och under specifika fokusperioder både två och tre pass på gymmet så kommer du märka skillnaden!