Något jag har börjat fundera mycket på den sista tiden är vikten av att hitta inspirationskällor. Personer som man på ett eller annat sätt ser upp till och kan lära sig något av. Jag har under 2012 arrangerat några stycken workshops kring målsättning och detta har varit en grundbultarna i att kunna utvecklas och hålla sig till sina tufft uppsatta mål. En av mina inspirationskällor som jag brukar nämna är min farmor Elin.
Farmor dog för 16 månader sedan, 90 år gammal. Jag fick beskedet samma kväll som jag hade slagit mitt egna personliga rekord på Ironman och kört under 9 timmar för andra gången i livet. Helt plötsligt kändes hela den prestationen väldigt liten. Men det var trots allt ganska väntat. Hon hade varit sjuk ett tag, och låg inlagd. Jag och min son hade hälsat på henne bara två dagar tidigare, och hon sken upp som en sol när vi kom så på ett sätt kändes det ändå bra i sorgen. Jag kände det nästan på mig när vi lämnade sjukhuset den dagen och det var inget som kom speciellt plötsligt då hon hade blivit svagare och sämre gradvis under en tid. Under min uppväxt betydde Farmor mycket för mig, och jag sov ofta över hos henne, och vi lekte med en massa olika saker. Hon var jättepigg och aktiv ända fram till hon var runt 85 år, vilket är en av anledningarna att hon är min inspirationskälla. Jag tror att aktivitet och positiv inställning är en av hemligheterna till att leva länge.
Jag har också reflekterat endel sedan hon dog kring hur stark hon måste ha varit. Min farfar (som jag aldrig fick träffa) dog för nästan 40 år sedan, och hon levde sedan själv de sista 35 åren av sitt liv. Att förlora sin livskamrat så plötsligt och tidigt och ändå lyckas vända denna negativa upplevelse till att verkligen göra det mesta av resten av sitt eget liv tycker jag är värt beundran. Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva samma sak, men faktumet att hon tog sig igenom detta trauma talar om en styrka som jag hoppas att jag har inom mig och som jag tycker är otroligt inspirerande.
Sen har jag alltid tyckt det är häftigt med allmänbildade personer (ska jag t.ex. nämna de fem bästa egenskaperna hos min fru så blir det en av dem) och jag och mina kusiner brukade skämta om att farmor nog hade läst frågorna (och svaren) på frågespelen i förväg, vilket hon såklart inte hade, hon var bara väldigt allmänbildad.
Kolhydratladdning
/i Idéer, Träningstips/av christianHar denna strippen på min kyl och tänkte bara passa på att ge kolhydratladdning en känga. Det är ironiskt att se hur energikakebranschen lyckats hjärntvätta tusentals motionärer om att de måste kolhydratladda flera dagar inför sitt Göteborgsvarv för att ta ett exempel. Under en halvmara kan det visserligen finnas vissa som skulle kunna gynnas av det för att man slipper äta under loppet (under förutsättning att man gör det också vilket jag tvivlar på att de flesta gör), men inför tävlingar som Ironman finns det absolut i mina ögon ingen fördel med en sådan uppladdning. Och pastaparty kvällen innan start kommer i bästa fall inte påverka din prestation och i sämsta fall göra att du blir dålig i magen under tävlingen. Nyckeln till framgång för att klara sig på så lite energi som möjligt under en Ironman (vilket gör att du kan hålla lite högre intensitet för att magen inte måste ta upp så mycket energi) är att skapa en hypereffektiv fettförbränningsmaskin där din kropp kan använda 60-70% fett som energi under tävling och bara toppa upp resten med kolhydrater. Jag uppskattar att det tar några säsonger att bli riktigt trimmad på detta, men man kan göra väldigt mycket på runt sex månader. Men att hoppas på det bästa fram till tre dagar innan tävling och sedan trycka i sig kolhydrater som i bästa fall räcker två timmar in i loppet är i mina ögon ganska ogenomtänkt.
Why Ironcoach
/i Idéer, Inspiration/av christianAppropå drivkrafter och att gå till botten med vad man har för drivkraft med olika projekt i livet tänkte jag resonera mig fram (för att tvingas tänka efter själv) till vad mina drivkrafter till att starta Ironcoach var/är. Varför?
I grunden handlar det om en passion för uthållighetsutmaningar i allmänhet och triathlon i synnerhet. Att kunna åtminstone delvis försörja mig på något som fram tills för ett år sedan bara varit ett stort intresse. Att möjliggöra för andra att göra resan som jag gjort under de senaste åren från glad motionär till att bli så bra man kan med de förutsättningar och begränsningar man har. Att få se personer utvecklas, inte bara rent athletiskt utan även som människor. Att göra resan som egenföretagare på riktigt för att kanalisera den erfarenheten till bättre coaching av de företag jag jobbar med i mitt andra jobb som affärsutvecklare. Att känna frihet i att kunna hänge mig åt de infall och den inspiration som dyker upp och kunna skapa värde för någon annan genom det jag gör.
Mitt mål utöver alla sakerna ovan är ni jag jobbar/jobbat/kommer att jobba med med om några år kommer och säger att jag gjorde en skillnad i er satsning mot tufft uppsatta mål, att ni genom att utmana era egna gränser har växt som personer eller att ni i sin tur har inspirerat andra till att våga sätta mål och bli mer aktiva.
21-dagarsregeln
/i Idéer, Träningstips/av christianJag fick ett önskemål om att jag skulle skriva om hur man börjar ett mer aktivt liv om man börjar från scratch. Det är kanske lätt att öka på sin träningsdos från att redan ha varit aktiv under flera års tid, men att bryta inaktivitet och börja från början och sätta ett mål som verkar helt avlägset. Hur gör man det? Jag ska försöka ge några huvudtips och knyta ihop säcken med vad jag kallar 21-dagarsregeln.
Om jag skulle coacha någon från soffpotatis till aktivt tränande med bättre hälsa, mer ork och förbättrade odds till ett långt liv skulle jag börja med att fokusera på följande:
Tillbaka till 21-dagarsregeln. När man vill börja en ny vana (eller sluta med en ovana) så ska man ge det 21 dagar av medvetet, målmedvetet slit för att skapa en ny vana som sedan är integrerad i vardagen. Vill du t.ex. gå 30 min varje morgon eller på lunchen ska du göra det i 21 dagar och sedan kommer det ”gå av sig själv” om du även har skapat förutsättningar enligt mina tre tidigare tips. Prova!
Slipp skador
/i Idéer, Träningstips/av christianEfter önskemål tänkte jag skriva lite kort om mina åsikter kring hur man kan slippa skador i samband med löp- och triathlonträning. Jag sitter inte på några hemligheter egentligen, men faktumet att jag sedan jag började med långdistanslöpning 2005, och triathlon 2008, inte har varit skadad överhuvudtaget gör att jag tänkte dra lite slutsatser till vad jag tror ligger bakom. Sen har alla olika bakgrund och svagheter/styrkor sedan tidigare vilket gör att vissa personer kanske behöver vara extra noga med vissa saker och andra med andra. Åldern spelar ju såklart in, ju yngre man är desto lättare är det att ”slarva” med nedanstående utan att bli skadad. Men att vara oförsiktig som ung kan straffa sig senare i livet så jag tror alla har nytta av detta.
Skriv gärna i kommentarfältet om du har några tips att dela!
Cred
/i Idéer/av christianEn viktig del i en långsiktig satsning mot ett mål, oavsett vad det handlar om, är att man inser vilka personer och resurser man är beroende av för att lyckas nå sitt mål utan att försaka övriga saker i livet. Jag har under senaste året insett hur viktigt ”teamet” runtomkring är för min långsiktiga motivation att förbättra mig. Teamet i mitt fall är i de flesta fall min fru som stöttar och hejar och är en stor bidragande faktor till att jag de senaste fem året har kunnat förbättra mig som jag har gjort. Sen finns det såklart ett mer perifert team med mina föräldrar, mina svärföräldrar och mina träningspolare och lagkamrater som såklart också spelar en stor roll.
Har arrangerat några workshops på sista tiden och detta är en av de faktorer som jag lyfter fram som mest avgörande när man vill jobba mot ett högt uppsatt mål. Att hitta personer runtomkring sig som antingen strävar mot samma mål (träningskamrater i mitt fall), eller som har en förståelse för målet (familj), och kan se en mening i att bidra till vägen dit.
Min ambition är att jag ska kunna vara en lika bra teamspelare i det min fru vill företa sig i livet. Oavsett vad det handlar om. Och såklart att vi tillsammans ska kunna nå våra gemensamma mål och bli gamla tillsammans. Tänkte bara ge lite cred till min fru. Passa på du också att ge cred till de som möjliggör det du är, vill göra och uppnå!
Time for reflection
/i Idéer, Inspiration/av christianJanuari. Tiden på året då det är dags att reflektera över det nya året. För mig har jag ett stående löfte till mig själv varje nyårsafton. Att försöka göra nästkommande år till ännu bättre än det förra. Vad bättre innebär är såklart helt subjektivt men mitt 2012 var bättre än 2011 på många sätt, och 2011 var bättre än 2010 på många sätt osv. Ständigt förbättring med andra ord. När jag summerade året 2012 insåg jag att jag lyckats med konststycket att slå personligt rekord på alla distanser från 3000m löpning till Ironman under ett och samma år. Dessutom har det hänt endel andra intressanta saker under året. Mina highlights för 2012:
Sen började ju 2013 inte så dåligt heller. Highlight of the year redan på tredje dagen med ankomsten av vår andra son, Eli. Blir svårt att toppa resten av året men ska definitivt kompletteras med ytterligare ständiga förbättringar inom alla områden i livet. Keep it up!
Inspiration
/i Inspiration/av christianNågot jag har börjat fundera mycket på den sista tiden är vikten av att hitta inspirationskällor. Personer som man på ett eller annat sätt ser upp till och kan lära sig något av. Jag har under 2012 arrangerat några stycken workshops kring målsättning och detta har varit en grundbultarna i att kunna utvecklas och hålla sig till sina tufft uppsatta mål. En av mina inspirationskällor som jag brukar nämna är min farmor Elin.
Farmor dog för 16 månader sedan, 90 år gammal. Jag fick beskedet samma kväll som jag hade slagit mitt egna personliga rekord på Ironman och kört under 9 timmar för andra gången i livet. Helt plötsligt kändes hela den prestationen väldigt liten. Men det var trots allt ganska väntat. Hon hade varit sjuk ett tag, och låg inlagd. Jag och min son hade hälsat på henne bara två dagar tidigare, och hon sken upp som en sol när vi kom så på ett sätt kändes det ändå bra i sorgen. Jag kände det nästan på mig när vi lämnade sjukhuset den dagen och det var inget som kom speciellt plötsligt då hon hade blivit svagare och sämre gradvis under en tid. Under min uppväxt betydde Farmor mycket för mig, och jag sov ofta över hos henne, och vi lekte med en massa olika saker. Hon var jättepigg och aktiv ända fram till hon var runt 85 år, vilket är en av anledningarna att hon är min inspirationskälla. Jag tror att aktivitet och positiv inställning är en av hemligheterna till att leva länge.
Jag har också reflekterat endel sedan hon dog kring hur stark hon måste ha varit. Min farfar (som jag aldrig fick träffa) dog för nästan 40 år sedan, och hon levde sedan själv de sista 35 åren av sitt liv. Att förlora sin livskamrat så plötsligt och tidigt och ändå lyckas vända denna negativa upplevelse till att verkligen göra det mesta av resten av sitt eget liv tycker jag är värt beundran. Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva samma sak, men faktumet att hon tog sig igenom detta trauma talar om en styrka som jag hoppas att jag har inom mig och som jag tycker är otroligt inspirerande.
Sen har jag alltid tyckt det är häftigt med allmänbildade personer (ska jag t.ex. nämna de fem bästa egenskaperna hos min fru så blir det en av dem) och jag och mina kusiner brukade skämta om att farmor nog hade läst frågorna (och svaren) på frågespelen i förväg, vilket hon såklart inte hade, hon var bara väldigt allmänbildad.
Focus on your limiters, but don´t forget your strenghts
/i Idéer, Träningstips/av christianTriathlon är som livet. Man blir aldrig fullärd. Det finns alltid saker att förbättra och nu är rätt tid på året att fundera på var du har dina svagheter och styrkor. Använd medtävlare som jämförelse. Titta på de personer som ligger nära dig i resultatlistan och jämför inom vilken/vilka grenar du ligger lite efter, och var du är bättre. Inom den gren där du är starkast, titta sedan var i resultatlistan du skulle hamnat om övriga grenar hade varit lika bra. Det finns alltid folk som är jämnstarka i alla tre grenarna, och hör och häpna, du hittar dem allt som oftast på topp tre i en resultatlista. Det är en av nycklarna inom triathlon. Jag var jättenöjd med att ha en av de snabbaste löptiderna av alla under mina första triathlontävlingar, men jag insåg efter ett par säsonger att även om löpningen var mitt vapen, så skulle jag aldrig ha chans på de där riktigt vassa placeringarna om jag inte försökte jämna ut mina styrkor. Jag får nästan alltid frågan vilken gren jag gillar bäst och vad jag är bäst på av de tre. Tidigare var det lätt att svara på men numera när jag tillåtit mig själv att inte fokusera så mycket på löpningen (vilket också krävde att jag svalde min stolthet eftersom jag tävlar mycket i rena löptävlingar också) blir det svårare att svara på. Vad jag är mest stolt över detta året är att jag (i mina egna ögon) har blivit en mer komplett triathlet där jag inte har supertydliga svagheter eller styrkor. Jag har helt enkelt blivit snabbare totalt sett.
Det ska tilläggas att en styrka (speciellt inom cykel eller löpning) också ska utvecklas, för ska man vinna stora tävlingar så räcker det inte att vara bra nog i alla tre grenarna, utan man måste också sticka ut från mängden, antingen under cyklingen eller löpningen. Men att bara sticka ut under t.ex. cyklingen, och inte vara ”on par” med de andra under löpningen gör att man (titta t.ex. på Björn Andersson som antagligen är den mest kända triathlonsvensken internationellt (vid sidan av Lisa) pga sin monstercykling trots att han aldrig kört snabbare än typ 8.40 på en Ironman) inte kan dra nytta av sin styrka fullt ut. Allt hänger ihop såklart, och ingen del ska försummas, men allt som oftast har man nytta av att först behålla (alltså inte utveckla) nivån inom sin starka gren medan man tar upp de två andra till en bra nivå, och sedan jobbar man med sin styrka igen för att göra den till ett mer spetsigt vapen.
Bitten by the Ironman bug
/i Inspiration/av christianDet händer de allra flesta som ”bara ska prova en gång”. Det var samma sak med mig. Jag kunde inte se bortom min första Ironmantävling, och efter målgång var min första tanke ”aldrig mer”. Men precis som med så mycket annat i livet har människan någon form av mekanism som gör att man tenderar att bara komma ihåg de positiva känslorna över tid, och glömma smärta. Någon månad efter att jag tagit mig i mål på min första Ironmandistans 2008, började en längtan växa inom mig. Helt plötsligt längtade jag till startlinjen 11 månader bort. Jag ville tillbaka. Jag ville bli bättre. Jag hade aldrig varit med om något tuffare och mer smärtsamt, men jag ville dit igen. No matter what it took. Appropå detta såg jag nyligen en kort film (finns här) om kulturen kring triathlon och Ironman. En kultur som jag stolt idag är del av, men som jag för bara 6 år sedan bara hade sett från utsidan och den tedde sig ärligt talat ganska skrämmande. För hur ser kompressionsstrumpor, tempohjälmar, speedos, dischjul och badmössor ut från utsidan?
Wattmatare (power meter) – vara eller icke vara
/i Träningstips/av christianEfter önskemål tänkte jag skriva några rader om en av de hetare trenderna just nu inom cykel/triathlon, nämligen att använda wattmätare. Jag har aldrig (och kommer antagligen aldrig) använt en wattmätare utan istället lärt mig lyssna på min kropp och istället ha det som utgångspunkt för hur hårt jag kör under cykelsträckan i en triathlontävling. Det börjar komma endel intressanta böcker (på engelska) om hur man bäst använder wattmätare under träning och tävling. Två av de bästa är The Power Meter Handbook och Training and Racing with a Power Meter. Ska man använda wattmätare rekommenderar jag definitivt att man läser minst en av dessa böcker, annars tycker jag det är att kasta pengarna i sjön att investera i denna än så länge ganska dyra ”gadget”.
Min filosofi har alltid varit att lära mig lyssna på min kropp och använda puls eller ansträngning som styrmedel snarare än specifika watt/tempon under tävling. Ska man tävla med wattmätare ska man också träna med den för att lära sig, vilket jag tycker kan bli kontraproduktivt då det ständigt blir en hets att slå sina watt från förra passet etc. Det finns väldigt bra exempel på proffs som alltid kör mer på känsla än på specifika ”objektiva” nivåer. Det bästa exemplet är Chrissie Wellington som vunnit Ironman Hawaii fyra gånger de senaste sex åren och är obesegrad på Ironmandistansen genom hela sin karriär. Hon har bevisat att det går att ligga på den absoluta gränsen för vad kroppen klarar av (hon har både världsrekord på distansen 8.18 och banrekord på Hawaii) utan ”objektiv” input från wattmätare. En risk i att lita mer på wattmätare än sin egen känsla är att man hamnar i en intressant situation om man under ett lopp råkar ut för att wattmätaren lägger av eller om omständigheterna (väder, vind, energiintag mm) inte är samma som under träning.
Många av världens bästa proffs kör idag med wattmätare, MEN de flesta av dem använder det mer som ett sätt att i efterhand analysera sin cykling och kör mer på hur konkurrenterna beter sig, vilka grupper som bildas, vilka möjligheter till utbrytningar som finns osv. Vill man köra ett lopp helt för sig själv utan att bry sig om sina konkurrenter eller hur loppet utvecklas och har tränat mycket med sin wattmätare tror jag definitivt det finns fördelar med att använda den. Men jag tycker inte det är värt varken pengar eller den extra inlärningsfas som det innebär.