50 nyanser av barfota

Jag självutnämnde gårdagen (2 april) till barfotadagen i dessa tider där varje företeelse (speciellt kakor) ska ha en egen dag. Om man nu behöver en speciell dag för att äta semlor, kanelbullar och bry sig om menlösa barn, så kan man väl ha en speciell dag för att inviga barfotasäsongen för oss nordbor. Så för att skicka över lite extra motivation för att uppskatta den avancerade, viktiga och ofta bortglömda delen av kroppen som sitter längst ner kommer här 6 skäl att spendera mer tid utan skor:

1. Du stärker alla fotens småmuskler, som med skor blir försvagade iom att de inte krävs för balans. Det räcker inte att gå på platta golv barfota utan även på ojämna underlag, gräs, sand och stå på balansplatta. Följdeffekten blir färre skador i fotled, knän, höfter och rygg eftersom många av dessa skador har sin grundorsak i svaga fötter.

2. Näst efter hjärtat är foten antagligen den viktigaste ”muskeln” för alla idrottare som tar sig fram på två ben på ett eller annat sätt. All kraft fortplantas genom foten vid varje steg och orkar man inte hålla uppe löpsteget genom att foten faller igenom tappar man mycket av effekten. Dessutom kan man inte utnyttja hela det potentiella framåtdriv som varje fotisättning kan ge om man har starka fötter och tår.

3. Det är lättare att ”connecta” med naturen, lära sig parera rötter och stenar, utveckla känsligheten i fötterna, utveckla lite hårdare hud, vilket inte bara ger en utökad naturupplevelse utan även förebygger fotledsskador, blåsor, skärsår (hände mig på en triathlontävling i starten) osv.

4. Med starka fötter och ”borttränad” pronation (ja det funkar) kan man klara sig med allt lättare skor även vid löpning på asfalt. Detta spelar större roll än vad de flesta tror med tanke på att 100 sparade gram per sko på ett marathonlopp handlar om ca 5000 kg man slipper skyffla runt. Per ben! Att lyssna på skoaffärernas 70-talsinspirerade budskap om att man måste springa i mycket dämpning och med stort pronationsstöd är för mig bara ett tecken på att man inte ”orkar” träna sin fot, vilket hade varit att ta tag i grundproblemet, nämligen svaghet!

5. Vill du hitta din naturliga stegfrekvens, få bättre fotisättning på mittfoten och generellt utveckla din löpteknik finns det nästan inga löpteknikkurser i världen som är mer effektiva än att ge sig ut på gräs eller hård sand och träna. Ett av de obligatoriska momenten vid alla löpteknikanalyser jag gör är att personen i fråga joggar en stund barfota och försöker ta med sig den känslan när skorna åker på igen.

6. Har du aldrig sprungit barfota, börja med att gå mer barfota i trädgården, i skogen, på gräsmattor och framförallt hemma, på jobbet och på gymmet. Lägg sedan in 10 minuters lätt jogg barfota på gräs eller sand i samband med något pass varje vecka under sommarhalvåret. Under vinterhalvåret är balansplatta ett bra komplement för att inte tappa fotstyrka till nästkommande säsong!

Se till att bli smutsig ibland

Frihet kan betyda många olika saker men en sak som gör att jag känner mig fri är att springa obehindrat i lera och vattenpölar. Jag gjorde som alla andra till en början när jag började springa för några år sedan, försökte hoppa mellan torra partier, hålla mig till asfalt, eller i värsta fall välja löpband för att undvika att ”förstöra” mina löparskor. Tills jag insåg att rådet att absolut inte tvätta löparskor i tvättmaskinen antagligen bara är ett marknadsföringstrick för att vi ska köpa nya skor oftare. Jag har under ett par års tid regelbundet tvättat mina löparskor i 30 grader och de blir som nya och jag har absolut inte märkt någon skillnad i att eventuell dämpning skulle förstöras vid denna temperatur (tänk att de ska klara löpning under sommaren som lätt når över 30 grader i luften och säkert 40 grader på asfalten utan att skadas)!

Har man barfotaskor utan dämpning är det ju absolut ingenting att oroa sig för och då kan man definitivt köra upp dem i 40 grader utan problem för att få dem rena. Så min uppmaning är att du ska se till att smutsa ner dig ordentligt under ett löppass regelbundet. Kläderna och skorna går att tvätta, du kan duscha dig ren, så det enda som är bestående är frihetskänslan och träningseffekten av att springa på ojämna, mjuka underlag året runt (inte bara när det är torrt och fint på sommarhalvåret). Never stop exploring (och definitivt inte när det finns chans att bli smutsig)!

Peak state

För några månader sedan hade jag nöjet att träffa Tina Törner (rallykartläsaren) och både höra henne föreläsa och delta i samma ledarskapskurs. Ett uttryck som hon ofta återkom till under sin karriär och fortfarande gör som coach är Peak State. Det innebär i korthet att varje morgon (eller inför en prestation) se till att försätta sig själv i sitt bästa tillstånd (sk Peak State) där man kan prestera maximalt. I rallyvärlden när man kör multistagelopp där man måste vara på 100% varje dag för att ha en chans att vinna och i viss fall för att överleva överhuvudtaget blir ju detta väldigt avgörande. De individer och lag som börjar varje dag i peak state har större chans att lyckas. För vissa handlar det om att börja dagen med en viss sång, en viss maträtt eller en viss ritual. Jag gillar denna tanke och försöker implementera den mer och mer i mitt eget liv. Jag har inte fastslagit en enskild rutin/sång/maträtt som jag börjar dagen med varje dag. Det finns dock vissa saker jag har märkt funkar bra för mig att börja dagen med för att jag under resten av dagen ska kunna prestera bra, vara glad, uppnå bra resultat och lägga mig nöjd på kvällen:

  • Ett träningspass (jag blir effektivare på jobbet, lugnare i sinnet och en bättre pappa och man om huvudträningspasset för dagen är gjort redan innan frukost (och ofta även innan övriga familjen vaknar)).
  • Kunna säga godmorgon till mina barn och ge dem ett leende och en positiv kommentar som start på deras dag.
  • Ha dagen relativt planerad.
  • Frukost med fet yogort, nötter och kaffe med mjölk.
  • Inför tävling lyssna på ”Just idag är jag stark” med Kenta (iallafall innan Ironmantävling)

Detta är ju extremt individuellt så se det mer som inspiration att hitta något som hjälper dig till Peak State?

Life hacking

Vill du hinna med mer i livet? Vill du kunna göra bättre prioriteringar och ha mer tid för det som verkligen spelar roll? Life hacking har blivit en ny företeelse (fast hur ny den är egentligen vet jag inte) med den enkla tesen att man genom att tänka igenom sitt liv kan ”hacka” det och få ut mer än ”alla andra” som bara lever på utan eftertanke. Självklart tilltalas jag av detta och funderar relativt ofta på olika sätt att effektivisera och hacka mitt eget liv. Följande saker har jag kommit fram till än så länge.

  • Genomför nyckelträningspasset för dagen på morgonen om möjligt.
  • Multitaska på rätt ställen tex inte när jag leker med barnen men gärna när jag tränar, handlar mat eller transporterar mig (lyssna på podcast, ljudbok, läsa eller annat)
  • Följ inte facebookflödet och stäng av emailnotifikationer från sociala nätverk
  • Tryck unsubscribe på ALLA nyhetsbrev jag får till min mail som jag inte är väldigt intresserad av
  • Följ bara personer på twitter som tillför mig kunskap, skratt eller relationsbyggande
  • Lägg inte tid på att kolla aftonbladet.se eller andra nyhetssidor. Världen överlever utan att man håller koll på den och händer det något anmärkningsvärt kommer någon annan berätta det för mig
  • Stäng av mobilen (eller flight mode) på natten och lämna den gärna hemma ibland när jag ska iväg
  • Ha alltid ett syfte med ett träningspass – junk miles har jag inte tid med
  • Skilj mellan ”nice-to-haves” och ”need-to-haves” när det gäller nya inköp till mig själv
  • Matlagning är en aktivitet som är värd att lägga tid på – involvera gärna barnen
  • Involvera gärna barnen även i andra uppgifter, det går inte alltid snabbare men är roligt för dem, för mig och lär dem vikten av att vissa saker behöver fixas innan man kan leka igen
  • Gör en sak åt gången om det kräver koncentration (då är multitasking inte bra)
  • Stäng av emailnotifieringar i statusfältet och kolla inte jobbmail i telefonen, på semestern eller på helgen
  • Töm inboxen och jobba inte med inboxen öppen så att jag störs av nyinkommande mail. Att svara på mail inom 24 timmar är alltid tillräckligt för är det mer akut än så, ber jag folk ringa eller smsa mig.
  • Använd to-do-listor och läs-senare-listor
  • Titta bara på TV om det verkligen är något jag vill se (eller om jag tittar på något med största sonen för att han uppskattar det)
  • Duscha på 3 minuter
  • Fixa småsaker direkt och skriv dem inte på to-do-listan
  • Avgör om en uppgift är viktig, akut, oviktig eller oakut. Börja med saker som är viktiga OCH akuta, fortsätt med saker som är viktiga, sedan akuta och stryk resten
  • Minimera sittande – att stå upp på jobbet ger tåliga ben och friskare rygg
  • Ring istället för att maila, smsa eller skriva på FB om det går snabbare
  • Lyft blicken och våga drömma, fundera igenom vad som är viktigt i livet regelbundet
  • Se till att ha bokade möten, uppgifter och andra aktiviteter inlagt i en och samma kalender (Google calendar)

Här är en annan sida med en person som funderat mycket kring life hacking.

Se listan som inspiration till att göra en egen lista som du kan implementera. Hacka på!

Dream, dream, dream

Detta är något jag alltid återkommer till när folk frågar mig om råd. Dröm! Att våga drömma gör att man lyfter blicken från det dagliga ekorrhjulet, funderar kring sin fulla potential och tar första steget mot att utnyttja livet till fullo. Inga stordåd eller innovationer har uppstått utan att en eller flera personer haft en dröm, en vision eller ett storslaget mål. Jag vill bli personen som när jag ligger på min dödsbädd fortfarande kan ge rådet att drömma till mina barnbarnsbarn och genom att ha föregått med gott exempel faktiskt når deras hjärtan. Det är en sak att ge ett råd i slutskedet av sitt liv baserat på vad man ångrar, men en helt annan att kunna råda sina efterlevande att faktiskt inspireras och följa i sina egna fotspår.

Alla drömmar måste naturligtvis vägas mot verkligheten, men alltför många av oss (mig inkluderat) låter oss ofta begränsas av hur nuvarande situation ser ut och slänger bort många av våra drömmar för att de verkar orimliga. Använd gärna tankeexperimentet att du just har uppnått din dröm, och se sedan tillbaka på vilka uppoffringar och förändringar i livet du var tvungen att göra för att komma just dit. Sluta läsa här och fundera en minut på detta!

Är det verkligen fortfarande omöjligt eller handlar det bara om att vilja något till 100% och ha med folk runtomkring på samma tåg? Finns det verkligen ingen realistisk väg mot att maximera chanserna att drömmen kan bli sann? Några tankeväckande frågor för att ställa till det i ditt huvud om du svarade på frågan ovan med att ”det är omöjligt”:

  • Måste du jobba heltid? (om tid är en begränsning)
  • Måste du lägga pengar på ”nice-to-haves” som kläder, restaurangbesök, prylar, att ha flera bilar i familjen mm? (om pengar är en begränsning)
  • Måste du ta hänsyn till vad andra tycker och förväntar sig av dig? (om socialt tryck är en begränsning)
  • Måste du bry dig om vad som händer om du inte lyckas, vad är det värsta som kan hända? (om rädslan för att misslyckas är en begränsning)
  • Vilka stories skulle du vilja berätta för dina barnbarn när du blir gammal? (om motivation att utnyttja livet saknas)

Gör som Martin Luther King. Berätta för någon att ”I have a dream”. Att förankra en dröm hos någon annan är första steget till att maximera sina chanser till att uppnå den! En av mina drömmar just nu är en 3-4 veckor lång Hawaiisemester med familjen i Oktober 2016 (sista året innan min äldsta son börjar skolan) med Ironman som en av höjdpunkterna (men inte den enda). Jag har använt detta exemplet på ett flertal föreläsningar under senaste året och genom att ett hundratal personer nu vet om detta så vet jag också att jag ökat mina chanser att nå målet! I have a dream, what´s yours?

Att springa i natten…

…och andra sätt att stiga utanför sin komfortzon. Det har blivit det nya innebegreppet och faktum är att ingenting utvecklas utan att man gör saker på något nytt sätt, testar något som tidigare verkat omöjligt eller skrämmande eller utsätter sig själv för situationer som gör att man tvingas växa som människa. Det kan handla om att tala inför folk (en av de saker som svenskar är mest rädda för nuförtiden), våga säga upp sig från sitt fasta jobb för att det inte känns rätt i magen längre (som min fru gjorde igår, vilket jag applåderade), prova något nytt i livet eller bara ge sig på något som man inte har någon aning om man kan slutföra innan man börjar (passar väl på 100% av alla som kör sin första Ironmantävling).

Men jag tänkte komma tillbaka till det där med att springa i natten. Eller rättare sagt springa när det är totalmörkt ute UTAN pannlampa. För dig som inte testat är det ett otroligt kraftfullt sätt att känna sig levande i nuet. Höll på att fastna inomhus med en bok eller datorn igår vid 21-tiden när jag hade lagt barnen. Men min fru pluggade ändå så jag bestämde mig för att ta ett spontanpass utan struktur bara för att få lite frisk luft. Jag valde att springa ut på en av öarna i närheten där vägen inte är upplyst och det är långt mellan varje hus (Knösö). Stjärnhimmeln lyste mot mig. Känslan av nuet kom när jag tvingades känna mig fram var vägbulor och eventuella väghålor befann sig (ett tips är att springa i minimalistiska skor vilket gör att man kan parera snabbare för ojämnheter). Totalt mörker bitvis och hade någon stått i ett dike hade jag inte sett honom/henne. Att balansera på gränsen till vad som känns läskigt, men ändå springa vidare. Det fick mig att känna mig levande på något märkligt sätt.

Så vad som var ett helt oplanerat spontanpass utan struktur blev en häftig upplevelse i att finnas i nuet, uppskatta varje steg och inte höra någonting annat än sin egen andning. Har du inte provat så gör det. Gör något som skrämmer dig regelbundet så fortsätter du utvecklas. Och som föreläsaren/författaren Christer Olsson säger, ”allt som inte är i utveckling är under avveckling”!

Run for life

Tänkte stänga snacket kring David Högbergs och mitt världsrekord på 12 timmars löpbandslöpning i höstas med en sista post om detta. Insamlingen till barncancerfonden HÄR är en av de bestående glädjeämnena med några månaders distans till det hela. Stort tack till alla er som bidrog med pengar (lista nedan) och hejade på plats!

Emelie Malmström
Tomas Bergh
Aspero Idrottsgymnasium
Ironcoach
Benny Dolk
Utveckling o Äventyr, Mats Svensson
MATTIA AB
Anna Johansson
Sara Elfving
Victor Egerbo
Ebb Medical
Inger o Kjell-Göran Åkesson
Irene och Ronny Malmström
Stefan Löfqvist
Robert Blomqvist
Kim och Sofia Alriksson
Karin Edvinsson
Pauline Jeppsson
Lina Carlström
4 x Hallsten
Blekinge Idrottshälsa
Therese Wolff
J-O Nilsson
Cecilia & Pär
Peter Eriksen
Magnus Thurén
Jenny Fagö
Martin Adawi
fam Bjarkå
Michael Sjöholm
Catarina Olvedal
Andreas Karlsson
Bengt o Gunilla Fagö
Anders o Birgit Fagberg
Eva Nilsson
Thomas & Catherine
Erik Heinemark
Viktoria Gadd
Björn Johansson
Anette o Jan Flinke
Kerstin & Bosse
fam Fagö
Pandan
Titti & Roger Abrahamsson
Johan Tärnhuvud
Alla som bidrog med pengar på plats under världsrekordet
Vi har även fått rekordet godkänt i Alternative Book of Records (och varsitt diplom) där det tidigare rekordet fanns (Guinness rekordbok hade inte denna kategorin men vi har ansökt om att öppna upp en ny kategori här men inte fått svar ännu). Alltså är cirkeln sluten. Jag hoppas att vårt galna påhitt kan inspirera dig till att testa dina gränser och våga kasta dig utanför din komfortzon. Det finns plats för fler världsrekord i udda kategorier!

Att fejka skada

Jag har under den senaste månaden testat en något otraditionell metod för att utvecklas till nästa nivå som triathlet. Jag tänkte dela mina idéer som inspiration till andra som kan ha nytta av att prova detta. Detta är även något jag till viss del tillämpat på ett fåtal av de jag coachat men inte i samma utsträckning (brukar prova saker på mig själv först innan jag rekommenderar andra). Följande två faktorer ligger bakom detta lilla experiment:

1. Det finns otaliga berättelser om personer inom triathlonvärlden som efter att ha dragit på sig en skada som gjort att de inte kunnat träna sin ”favoritgren” har lyckats ta upp övriga två grenar till en ny nivå som en följd av detta. Skadan har alltså varit en förutsättning för att låta bli att träna det man redan var bra på. Ett färskt exempel är Pete Jacobs som efter några månaders frånvaro från löpning våren 2012 vann Ironman Hawaii senare på hösten med en helt annan nivå på sin cykling (till stor del pga ökat cykelfokus under våren tror jag).

2. Efter mitt världsrekord på löpband i slutet av November 2013 var jag ganska trött på löpning och har i princip bara sprungit en handfull löppass sedan dess. Till en början för att jag ville återhämta kroppen men under den senaste månaden mer av anledningen att jag ville prova detta experiment.

Min tanke var att varför ska jag behöva vänta tills jag blir skadad för att sätta extra fokus på cykel och simning ett tag och sluta med löpning? Varför inte föregå detta och ”fejka skada” som hindrar mig att springa? Jag har alltså under senaste månaden inte sprungit överhuvudtaget. Min övertygelse är att jag genom att fokusera på 3-4 cykelpass / v, 2-3 simpass / v och 1-2 styrkepass / v med ordentlig återhämtning (1-2 vilodagar / v) har kunnat ta mig ur den platå som jag upplevt inom dessa sporter det sista året. I bassängen har skillnaden varit påtaglig med ca 5 sek / 100m snabbare tider än innan. På cykeln är det svårare att avgöra då jag kör på trainer och mycket på känsla, men jag känner mig starkare än jag någonsin gjort i februari på cykeln vilket bådar gott inför Norseman. Min löpform är med andra ord inte bra just nu, men jag tror att man måste våga komma ur form ibland för att kunna bli bättre på sikt.

Det är ju totaltiden på en triathlon som räknas och jag tror att det går att komma upp till åtminstone samma nivå löpmässigt som förra året på 4 månader nu baserat på höstens löpfokus och att det traditionellt varit min starkaste gren. Slutresultatet återstår att se i sommar, men jag är övertygad om att det är en approach fler borde prova för att bryta platåer och kunna utvecklas maximalt även i de grenar man är som sämst. Så analysera dig själv objektivt för att gå till botten med var du har mest tid att hämta (i ditt målrace) och våga sedan välja bort saker under en period för att ta dig till den nivå du behöver vara för att kunna nå dina mål. Testa att fejka en skada helt enkelt!

24-timmarsfasta

För andra gången i livet testade jag med start kl 12.00 i fredags en 24-timmarsfasta. Eftersom det är mycket snack om dieter som bygger på fasta (även om 5:2 inte är riktig fasta med 500kcal per fastedag) tänkte jag skriva ner några tankar kring varför och hur jag upplevde dygnet utan mat. För det första tänkte jag bara klargöra att fastan inte på något sätt i mitt fall hade syftet att gå ner i vikt, för det vill jag inte. För det andra tänkte jag också säga att jag tror att ALLA kan klara att fasta i 24 timmar, om man bara vinner den mentala kampen mot kylskåpet. Det finns vissa saker som gör det lättare såsom:

1. Starta fastan efter att ha ätit dig riktigt mätt på ett fett- och proteinrikt mål riktig mat UTAN sötsaker efteråt (triggar hunger).

2. Tillåt dig själv att dricka något du gillar, vilket i mitt fall var citronvatten, kaffe med mjölk och te.

3. Sov gärna minst 8 av timmarna (inte så lätt med småbarn så jag sov bara 6 timmar).

4. Se till att vara relativt upptagen under de tider du har som vana att äta (lek med barn funkar bra) så du har tankarna på något annat än mat.

5. Träning under tiden är helt ok men inga stenhårda eller långa pass. Jag simmade ett pass efter 20 timmars fasta med en hel del maxintervaller men det gick helt ok.

6. Fredagskvällen var för mig tuffast (jag var mätt till 18-19 men sedan började jag bli hungrig). Jag märkte dock att hungern var rent mental, då jag när jag vaknade tidigt morgonen efter inte längre var hungrig. Hade hungern varit fysisk borde jag då ha varit ännu hungrigare!

7. Under tiden drack jag totalt tre koppar kaffe med mjölk, två koppar grönt te med mjölk, tre glas citronvatten.

8. Träna på att fasta genom att testa 12-timmars (inte så svårt) och 16-timmarsfasta någon gång per vecka i ett par veckor först.

Det finns några olika syften ur min synvinkel med att fasta.

1. Mitt huvudsyfte som uthållighetsidrottare är att checka så att min kropp är ”fat adapted”, dvs använder inlagrat fett som energikälla vid låg och medelintensiva aktiviteter. Detta är en av mina stora huvudteser till de jag coachar att träna kroppen att använda en större andel fett som energikälla även vid tävlingsintensitet (och såklart under). Detta är speciellt viktigt vid tävlingar längre än ca 4 timmar då man aldrig hinner (då slår magen bakut) fylla på med kolhydrater i samma takt som man förbrukar energi under en längre tävling.

2. Jag tror även på de studier som säger att kroppens celler går in i någon form av reparationsmode när man låter bli att äta under en längre tid.

3. Om man tänker på hur våra matvanor förändrats de sista tusentals åren har vi gått från att kanske bara ha råd med/kunna samla/fånga ETT större mål per dag till att ha ständig tillgång till sprängfyllda kylskåp. Att fasta är att leva lite mer primitivt vilket jag gillar.

4. När jag var yngre fick jag huvudvärk om jag inte åt ungefär var 4e timme. Det är befriande att nu ha en kropp som inte längre är begränsad av detta utan jag kan äta när det finns god och nyttig mat att tillgå och vänta om det inte finns.

Into the snow we go

Ett litet stycke kärlek till träning i snö appropå att första snön för säsongen just faller i södra Sverige (bättre sent än aldrig). Jag har alltid gillat att löpträna i snö och nästefter en varm sommarmorgon eller färgglad höstdag är det enligt mig de bästa förutsättningarna för halleluja moments i löparskor. Många är rädda för att ge sig ut i löparskor när det snöar eller är halt och nästan alla andra (som faktiskt ger sig ut) har broddar eller specialskor för att inte halka. Min övertygelse är dock att det funkar alldeles utmärkt med precis samma skor (även barfotaskor alltså) som under resten av året. Några av mina bästa löppass någonsin har genomförts i 10-40 cm nysnö. Hastigheten spelar ingen roll, det handlar om att ta sig fram utan att fastna i vissa fall vilket är uppfriskande!

Halkan tvingar dig bara att ta kortare, mer trippande steg och vara på alerten hela tiden, vilket kan göra underverk för din löpteknik för det är precis så jag tycker att man alltid bör springa. Dra ner steglängden, satsa på snabba isättningar och var alert och vaken på omgivningen (ojämnt underlag, isfläckar eller annat). Så jag tänkte ge fem anledningar till varför du bör ge dig ut när det snöar som värst istället för att välja ett löpband eller ännu värre skippa passet:

1) Öva in rätt löpteknik med kortare steglängd och snabbare isättningar. Det är den absolut billigaste löpteknikkursen du kan hitta! Att träna med broddar tycker jag ger en falsk trygghet och då tillåts du fortsätta använda långa steg med rullande isättning.

2) Mjukare att springa på än asfalt/grusväg vilket ger mer skonsam löpning och bättre träning (jämför med att springa på sand). Mer kraft per steg krävs vilket också innebär att hastigheten blir underordnad vid ett pass i snö. Träna hellre efter puls eller helst av allt, på känsla!

3) Den mentala boosten av att träna när förhållandena är tuffa (snöstorm, halka mm) gör att du på tävlingsdagen har mer mental styrka än dina konkurrenter. Alistar Brownlee, olympisk guldmedaljör, pekar just på faktorn att han bor och tränar i England (där vädret oftast är sämre än på platserna där hans konkurrenter tränar) som en av nyckelfaktorerna till hans framgång. Välkomna tuffa förhållanden istället för att undvika dem!

4) Om du springer i nysnö kan du faktiskt vända tillbaka och analysera din fotisättning och om du springer symmetriskt genom att titta på spåren. Denna möjligheten har man bara ett par pass om året när nysnö finns så ta chansen!

5) Jag är inte en förespråkare för att designa träningspass för att bränna kalorier, men faktumet att varje uthållighetsidrottare borde vilja stressa sin kropp till att bli bättre på att använda fett som energikälla gör att man kan dra nytta av kylan på ytterligare ett sätt. Eftersom kroppen behöver ta energi till att värma upp sig när man vistas i kall omgivning krävs en större andel energi vid ett visst träningspass jämfört med samma träning i värme. Om syftet med ett pass är att träna metaboliskt effektivitet (hur kroppen kan använda fett som bränsle vid en viss intensitet) får man alltså snabbare effekt med likvärdigt pass om man genomför det i kyla. Min känsla är att för varje timmes träning i kyla är (ur detta perspektiv) det värt ca 75 minuters träning i vår/sommar/höst-temperatur. En bra sak om man som jag vill effektivisera sin träning till max!

Vi ses i snön!