Jag funderade för några år sedan över vilken muskel jag var mest stolt över. Jag hade mitt självklara svar färdigt men den senaste tiden har jag ändrat mig.

Vi har olika anledningar till varför vi tränar. Vad är din huvudanledning? Oavsett om du tränar för att må bra, leva längre, se bra ut eller kunna prestera på topp inom en specifik idrott finns det en gemensam nämnare. Träning skapar nerbrytning av muskler, som sedan i återhämtning byggs upp till att bli lite starkare. Detta är grundidén bakom varför vi tränar som vi gör. Varierar vi träningen utvecklar vi en större flexibilitet. Om jag skulle träna samma sak med samma belastning varje gång skulle jag stanna i utveckling.

Ny belastning på musklerna ger en tillfällig nerbrytning som sedan ger en superkompensation i form av ökad styrka. Vid riktigt hård träning kan vi utmatta musklerna totalt. Efter ett lopp som Ironman är musklerna inte 100% tillbaka förrän efter en månad. Att våga vila tills kroppen är redo är definitivt en av de nycklar som hållit mig skadefri trots extrema belastningar under tävlingar. Jag funderade för några år sedan över vilken muskel jag var mest stolt över. Efter några års löpträning var mitt självklara svar hjärtat. Kanske inte den första muskel du tänkte på. Men faktum är att senaste forskningen visar att även hjärtat fungerar på samma sätt som övriga muskler. Att hjärtat superkompenserar för gradvis ökande belastning är allmänt vedertaget. Men att hjärtat också behöver återhämtning efter extrema fysiska urladdningar är en relativt ny upptäckt.

Jag har dock senaste tiden ändrat mina tankar om kroppens vikigaste muskel. Hjärtat kommer numera på en god andraplats. Jag har insett att kroppens viktigaste ”muskel” är hjärnan. Hjärnan behöver energi. Hjärnan gillar ökande belastning och kan hjälpa oss till omänskliga prestationer om vi vänjer den gradvis. Hjärnan kan tröttas ut om vi belastar den med för många beslut. Och framförallt, hjärnan behöver precis som övriga muskler återhämtning. Efter att ha gett 100% under ett Ironmanlopp i Barcelona i höstas tog det mycket längre tid för min hjärna att återhämta sig än vad det tog för kroppen. En bra minnesregel för återhämtning efter långa uthållighetsutmaningar är 1-1-2. 1 vecka för hjärtat, 1 månad för övriga kroppen, och 2 månader för hjärnan!

Om du återigen funderar på anledningen till att du tränar. Hur tränar du din hjärna för att må bra, leva längre, se bra ut och prestera på topp när det gäller?

Vad gör man när motivationen att sträva framåt försvinner eller aldrig infinner sig? Du vet de där dagarna när man inte känner någon anledning att stiga upp. De senaste åren har jag varit extremt nyfiken på vad som skiljer människor som hittar en stark anledning att stiga upp varje dag från dem som hellre skulle ligga kvar.

Ikigai är ett japanskt uttryck som jag älskar. Vi har inget motsvarande ord på svenska, men det betyder ”anledningen att jag går upp varje dag”. På den japanska ön Okinawa lever några av världens äldsta och friskaste människor. Att hitta sin ikigai är en av grundpelarna i kulturen där. Finns det ett samband med att ha hittat en anledning att stiga upp varje dag och ett långt liv? Faktum är att jag tror det. Oavsett vad du tror, kan en stark drivkraft i livet åtminstone göra att det blir roligare att leva här och nu. Så nästa gång du vaknar och ser fram emot dagen, fråga dig själv VAD det är som får dig att känna motivation och VARFÖR. Det ger dig en bra ledtråd till vad du bör lägga mer tid på.

Ett ord jag själv hittade på för ett tag sedan, med ungefär samma innebörd, är whypower. Det finns en hel del psykologisk forskning på det som kallas willpower. På svenska använder vi ofta ord som viljestark, disciplinerad, ståndaktig eller karaktärsstark. Forskning visar dock att vår willpower är precis som en muskel. Vi kan absolut träna upp den, men den kan också bli utmattad och då tappar vi vår disciplin och viljestyrka att ta bra beslut. För mig blir därför whypower nyckeln till långsiktig framgång och motivation. Jag unnar fler att hitta sin inre drivkraft att sträva framåt. Att komma till insikt om varför du gillar det du gillar, jobbar med det du jobbar med eller väljer de fritidsintressen du väljer, är ofta en aha-upplevelse. Har du inte frågat dig själv varför, så prova och var nyfiken på ditt eget svar!

Om du däremot inser att du inte hittar någon bra anledning eller drivkraft att stiga upp varje dag, är det dags att fundera på en förändring. Låt det dock inte stanna vid en fundering, utan våga ta steget mot något nytt som kanske kan bli din ikigai. Förändring kan kännas tufft, men alternativet är värre. Att behöva se tillbaka på ett liv där du aldrig hittade din whypower, ikigai eller inre drivkraft att bli den du var skapad att bli. Genom att ta det långa perspektivet hittar du förhoppningsvis motivation till förändring. Du har säkert hört uttrycket ”if there´s a will, there´s a way”. Här får du ett nytt. ”If there´s a why, there´s a highway!”

Vad händer när prestation, karriär och högt tempo leder till att vi glömmer grundläggande saker om hur vi ser till att må bra? Hur kan traditioner och kunskap som människan haft i tusentals år plötsligt vara som bortblåsta i vår strävan framåt?

Jag behöver ständigt påminna mig själv om att grunden i att ”gå bra” är att må bra. Jag har nått mina absolut bästa idrottsprestationer när livet i övrigt har varit i balans. Samma sak gäller självklart på jobbet eller i relationen med min familj. Om jag kan se till att fokusera på att må bra, då kommer jag också få människor runt omkring mig att må bra. Trots denna insikt är det väldigt lätt att tappa fokus på de grundläggande behoven när livet snurrar på allt snabbare och strävan mot att bli bättre tar över. Känner du igen dig?

Steven Covey, som skrivit den otroligt insiktsfulla boken De sju goda vanorna, har studerat gemensamma drag hos några av de absolut mest framgångsrika personerna i världen. En av de sju vanorna som faktiskt ligger till grund för de övriga sex, är att vässa sågen. Att vässa sågen handlar om att ta hand om sina grundläggande behov för att må bra. Utan att må bra, kan vi inte prestera på topp. Hur kan en sådan uråldrig insikt, ibland verka bortglömd? De fyra grundläggande behov som Covey beskriver är fysisk hälsa, intellektuell stimulans, social/emotionell balans och andlig reflektion. Inte direkt raketforskning men ändå en utmaning när livspusslet ska läggas. Hur mycket krut lägger du på vart och ett av dessa områden? För egen del är det ofta sömnen och den sociala biten som får stå tillbaka i perioder av tävlingsuppladdning eller större åtaganden på jobbet.

På en femgradig skala, hur skulle du gradera din nuvarande status på vart och ett av de fyra områdena? Hur tar du hand om din fysiska hälsa? Hur stimulerar du dig själv intellektuellt och med ny kunskap? Är du nöjd med ditt sociala och emotionella nuläge? Och tar du dig tid att reflektera över andliga frågor? Om du skulle må ännu bättre, hur skulle du kunna ta ett litet steg uppåt på vart och ett av dem? Ibland är svaret enkelt, och ibland kräver det en stunds funderande. Om vi kollektivt kan se till att ta hand om oss själva lite bättre skulle vi kanske må lite bättre. Om vi mår lite bättre kommer människor runtomkring att må lite bättre. Vilket leder till en snöbollseffekt på sikt. Ett litet steg för en enskild människa, men ett stort steg för mänskligheten. Må bra för att gå bra!