Mina lärdomar från 2023 + tre tuffa mål under 2024

För exakt ett år sedan skrev jag en summering av 2022 och tittade framåt mot 2023. Jag tänkte göra samma sak igen då jag tror på värdet av att stanna upp efter en säsong och reflektera/lära innan man siktar full fart framåt igen. På ett sätt var 2023 mitt bästa idrottsår någonsin. Både som coach och atlet. Men trots att jag var i mitt livs form missade jag mina två huvudmål. Känslan av att vara i sitt livs form som 43-åring efter att jag sysslat med uthållighetsidrott i snart 20 år är dock en stor behållning i sig. Det ena målet missade jag med 3 minuter (att springa marathon under 2.30) och det andra totalt (pallplats på Kullamannen 100 miles) pga en skadad fot. 2023 var dock året där flera av mina ultraadepter blommade ut för fullt vilket väger upp det till mitt bästa idrottsår någonsin!

Mina stora lärdomar från 2023

• Att sätta upp TUFFA och SVÅRA mål ger mig mer motivation än att bara ställa upp i en tävling och ”göra mitt bästa”. Framförallt ger det mer motivation i processen inför tävlingen. Under tävling försöker jag alltid göra mitt bästa och det har jag alltid försökt. Eftersom jag har tränat och tävlat så länge (sedan 2005) och genomfört många av mina ”bucket-list-tävlingar” redan så är det som ger mig mest motivation nu snarare att spänna bågen så hårt att jag kanske har 20-50 % chans att lyckas med mitt mål.
• Nedsidan av punkten ovan är ju att det är 50-80 % risk att jag missar mina mål. I vissa fall (som under Köpenhamn marathon) kommer ett missat mål dock ge ett väldigt bra resultat ändå eftersom jag siktade så högt. Sikta mot månen och landa i trädtopparna. 2.33 var ändå pers med nästan 7 minuter, jag var bästa svenska löpare (av några tusen som ställde upp) och det var en väldigt varm dag vilket påverkade allas tider negativt. Så lärdomarna från Köpenhamn maraton var att 2.30 är inom räckhåll (se målen för 2024 nedan), att jag utan ett högt uppsatt mål inte hade sprungit så bra som 2.33 och att jag måste få i mig mer vätska (inte bara energi/salter). Och att mitt träningsupplägg inför loppet funkade superbra.
• Att ha vissa tävlingar som upplevelsetävlingar där andra saker än prestationen är det viktigaste. I mitt fall deltog jag i SM i Ultratrail i juni samt CCC i augusti. Båda dessa blev tävlingar där deltagande, den sociala aspekten och att njuta av naturen var viktigare än placering och specifik tid. För mig som ofta hamnar i prestations-fokus, är det superkul att ibland starta lopp för att det är kul att vara med och genomföra.
• Jag har hittat ett sätt att omsätta ”den norska modellen” till både marathon och lång ultra. Detta är en stor game changer både för mig själv och för mina adepter och jag fortsätter experimentera för att ligga i framkant här. Samma grundprincip som gör att Andreas Almgren nu har svenska rekord på allt från 1500m till halvmarathon funkar alltså för discipliner som 100 miles och (kanske) 24-timmars. Efter 2024 har jag förhoppningsvis ännu mer svar och insikter inom detta område.
• När årets (i mina ögon) viktigaste tävling (Kullamannen 100 miles) slutade redan efter 30 km pga en skadad fot, var den stora behållningen mina adepters fina prestationer. För mig fördjupade det mitt ”syfte”/varför som coach och gjorde mig ännu mer taggad på att fortsätta coacha.

Tre tuffa mål för 2024

Jag har på senare år landat i att jag inte har något problem med att vara ärlig och öppen med vad jag siktar på och drömmer om. Tidigare i livet höll jag ofta mina prestationsmål och bucket-list-saker för mig själv för att jag var rädd för vad som skulle hända om jag misslyckades (vad andra skulle tänka). Numera accepterar jag att missade mål är en del av processen om man verkligen vill se hur bra man kan bli och långt man kan nå i livet. Jag har också insett att höga ambitioner (vilket ibland leder till missade mål) också kan inspirera andra. Ibland kanske ännu mer än lyckade mål (som med facit i hand kanske var aningen för lätta). Även om Kullamannen 100 miles var mitt största misslyckande 2023, fick jag efter den tävlingen väldigt mycket stöd, pepp och fin feedback från ultra-communityt och mina adepter. Jag insåg att ambition + att satsa all-in kan vara lika inspirerande oavsett om man når sitt mål eller inte (vilket jag inte gjorde denna gången). Så med detta i åtanke och ett visst mått av revansch-känsla har jag landat i följande tre huvudmål för 2024:

• Svenskt och nordiskt rekord på 24-timmars-SM 27-28 april i Växjö. Förra gången jag deltog 2022 tog jag silver, men då sa jag ”aldrig mer”. Jag blev sedan uttagen i EM-truppen och gav det en andra chans. Det loppet fick jag aldrig chansen att springa klart, så detta blir min tredje iteration. Tredje gången gillt alltså. Mitt mål är inte att delta eller gå i mål (det gör man automatiskt när tiden går ut) utan att slå det svenska och nordiska rekordet (272 km). Eftersom det är minst fem andra som också har kapacitet att komma upp på sådana distanser så har jag dock satt mitt distansmål ganska rejält mycket högre än 272 km. Om jag nu får chansen att slå det nuvarande rekordet så vill jag göra ett så bra resultat så att jag kan lämna 24-timmarslöpning bakom mig med känslan att jag nått min potential (och dessutom göra det svårt för andra att slå rekordet i framtiden)! SM-guldet blir en bonus i det läget men är inte lika lockande (om det nu skulle räcka med mindre än 272 km) som rekordet.
• Sub 2.30 på Berlin marathon i slutet av september.
• Vinna Kullamannen 100 miles i november. Förra året hade jag den officiella ambitionen att ta en pallplats men min egna ambition var att vinna. Så i år kan jag lika gärna vara öppen med vad jag siktar på 🙂

Utöver dessa tävlingar kommer jag återvända till ÖST 60 km där jag lyckats slå banrekord två år i rad och inte direkt kan agera underdog längre 🙂 Självklart är det en bra värdemätare på hur jag står mig mot mitt tidigare jag (om formen är bättre än 2023) även om väder och en något ändrad bana gör att tider är svåra att jämföra. Så jag kommer nog vara glad oavsett hur det loppet går (så länge jag inte skadat mig med tanke på att det bara är två veckor innan SM i 24-timmars). Jag är också lite sugen på att springa ett 10 km-lopp eftersom jag känner att jag är i mycket bättre form för det än vad jag varit tidigare.

Det som framförallt lockar med kombinationen av de tre huvudmålen är att det krävs RANGE som löpare. Normalt sett tränar man inte på samma sätt, och är kanske inte ens samma person, om man gillar tidslopp som 24-timmars, marathon och lång ultratrail. Så att kombinera dessa tre (till synes väldigt olika) mål under en och samma säsong känns som en rolig utmaning i sig oavsett utkomst.

Tack för att du läste och hoppas vi ses på en eller flera tävlingar under året!

O