Vad vi kan lära oss av en Tesla

Har du hört talas om Elon Musk, en av vår tids superentreprenörer, som efter att ha förändrat finansbranschen med Paypal nu är på väg att helt förändra såväl bil-, solenergi- som rymdbranschen? Elon Musk driver bland annat bilföretaget Tesla. Företaget har förändrat hur i stort sett alla biltillverkare bygger sina bilar. Vi köper inte längre en bil, vi köper mjukvara på hjul. 2012 hade jag förmånen att få besöka Teslas första fabrik i hjärtat av Silicon Valley. En headhuntad svensk, Peter Carlsson, som numera är mer känd för att han är på väg att etablera Europas största batterifabrik någonstans i Sverige, tog stolt emot oss. Idag är nästan alla större biltillverkare representerade i Silicon Valley. Det är mjukvaran, inte längre hårdvaran, som är den största skillnaden på bilarna som rullar på våra vägar. Precis som för oss människor. Mjukvaran, i vårt fall kallad hjärnan, är det som skiljer agnarna från vetet. Hur vi tänker styr vårt agerande, som i sin tur styr våra resultat. Samtidigt är hårdvaran, som vi till vardags kallar kropp, avgörande för att vi ska må bra. Om vi för en stund antar att vi är Teslor som kör runt på livets väg tänkte jag ta med dig på ett tankeexperiment. Känner du igen dig i något av dessa påståenden?

  1. Du har en Tesla med en maxfart på 300 km/h men du kör på tredje växeln av sex och vågar inte växla upp (om vi för ett ögonblick antar att det går att köpa manuellt växlade Teslabilar). Vad skulle hända om du testar dina gränser lite oftare?
  2. Du har senaste Teslabilen men har inte uppgraderat mjukvaran på länge. Hårdvaran är top-notch men mjukvaran är kvar i gamla tankebanor. Testa en fysisk utmaning som verkar omöjlig (eftersom kroppen funkar bra) och uppgradera sedan din mjukvara när du märker att du kan mer än du tror!
  3. Du har senaste mjukvaran men en gammal Teslabil (hårdvara) som egentligen inte klarar att leverera i takt med det mjukvaran vill. Du kör på högsta växeln men glömmer att växla ner då och då. Dessutom fyller du slarvigt tanken med bensin (skräpmat) istället för el (rena, naturliga råvaror) och glömmer ibland ladda bilen inför en längre resa. Det visar sig genom ständiga besök på verkstaden (sjukhuset) för att fixa skavanker (skador eller sjukdomar). Hur skulle du må om du tog hand om kroppen lite bättre med regelbunden träning, bra kost och tillräckligt med sömn? Samt hittar stunder där du växlar ner och laddar om?
  4. Du kör din Teslabil i Insane Mode (en knapp som gör bilen galet snabb på bekostnad av större elförbrukning) och har riktigt snabb acceleration och toppfart. Men du har glömt kolla kartan på länge och kör runt utan destination. Fråga dig själv vart du är på väg och om det är dit du vill!

Hantera dig själv som du skulle hantera en Tesla. Ta hand om hårdvaran. Uppgradera till senaste mjukvaran. Utnyttja alla växlarna. Se till att ladda med el innan batteriet tar slut. Aktivera Insatte Mode när det krävs men se till att återhämta dig efteråt. Och ställ in GPSen på en destination du vill komma till.

9 sista-minutentips för Ö till Ö Swimrun world championships

Grattis till att ha antagit utmaningen! Att kvalificera sig till, träna för och genomföra Ö till Ö är inte bara ett fantastiskt sätt att hylla livet och den inneboende potential som vi alla har. Det är också ett av de bästa sätten att utvecklas som person och inspirera människor runt omkring till att våga anta fler utmaningar. Här kommer mina absolut bästa tips för att få ut din fulla potential på tävlingsdagen!

#1 SAMLA ENERGI

Fokus sista veckan inför tävlingen bör vara att samla energi, såväl fysisk som mental. Ge dig själv förutsättningar för att sova bra, och ta gärna en powernap mitt på dagen om du sovit dåligt någon natt. Att man sover lite halvdåligt sista natten innan tävling är ganska vanligt, så satsa på en rejäl natts sömn näst sista natten istället! Se till att äta ordentligt, och framförallt ät mat du vet att du mår bra av och prova inget nytt som du inte vet funkar. Sista två dagarna är det bra att dricka ett par extra glas vatten med resorb för att vara i bra vätske- och saltbalans inför start. Kör korta och relativt lätta träningspass som gör dig piggare och inte tar för mycket kraft. Ta chansen att visualisera dig själv på upploppet genom att titta på bilder eller filmer av tidigare målgångar på Utö. Ledarskapsgurun Steven R Covey pekar på att för att lyckas i livet bör man alltid starta med slutet i sikte. Försök hitta känslan du vill ha när du når upploppet och låt den fylla dig med energi. Gå in i din egen lilla bubbla på tävlingsmorgonen. Och ta med din partner in i bubblan. Finns det något som får dig att hitta rätt mentalt tillstånd? 2015 var jag i Barcelona för att kvala till Ironman World Championships. För att hitta rätt lugn inför start gick jag en runda för mig själv på stranden och tittade på soluppgången. Helt inne i min egen lilla bubbla. Kanske har du en sång som du förknippar med en tidigare bra prestation eller upplevelse? När vi körde Ö till Ö 2010 hade varken jag eller min partner gjort något liknande innan. Väldigt få lag hade tagit sig i mål under tidigare upplagor och det enda vi kunde göra var att fokusera på att vara närvarande och ödmjuka.

#2 HITTA DINA DRIVKRAFTER

Varför vill du genomföra Ö till Ö? Att gå till botten med varför är en teknik som både Toyota populariserade för problemlösning inom bilindustrin och Simon Sinek lyfter fram i boken Start with why som den vinnande strategin för de företag som vill bygga en lojal kundskara och överleva i dagens konkurrensutsatta värld. För egen del har just klarhet i vad som driver mig, hjälpt mig otaliga gånger under tuffa lopp. Om kroppen skriker stopp, måste vi lita på att hjärnan är klar över varför vi ändå ska fortsätta. För vem utöver dig själv och din partner får din Ö till Ö-målgång betydelse? Finns det fler som vill att du ska lyckas och vilka långsiktiga konsekvenser får det om du ger upp eller genomför loppet trots att det är tufft? I boken How bad do you want it, pekar Matt Fitzgerald på att det är atleterna med starkast drivkraft som vinner, inte de som är mest vältränade. Första gången jag genomförde Järnmannen i Kalmar och Ö till Ö var min stora drivkraft att bevisa för mig själv att jag kunde. Du känner säkert igen dig. Numera är min stora drivkraft att vara en förebild för mina barn och inspirera människor runtomkring.

#3 SE DIG SJÄLV SOM EN HJÄLTE

Ordet hero kommer från det grekiska ordet heros som fritt översatt betyder beskyddare. En hjälte har styrka för två. Det kommer väl till pass i en lagtävling där det gäller att stötta varandra hela vägen för att undvika för djupa svackor. Att ställa sig på startlinjen i Ö till Ö innebär att många personer runtomkring ser dig som hjälte. Så varför inte låna deras bild och uppgradera din självbild? Du vågar mer än gemene man. Och du beskyddar teorin om att vi har mer potential inom oss än vi tror genom dina heroiska insatser på tävlingsbanan. Du är en inspiratör för din omgivning. Genom dina handlingar visar du att nästan ingenting är omöjligt. Och utmanar status quo. Du är inte bara en hjälte. Du är en ledare, en vägvisare och frontfigur när det gäller att testa de mänskliga gränserna. Var stolt över det!

#4 TA HAND OM MY BUSINESS

Den amerikanska författaren och självhjälpsgurun Byron Katie ger oss en enkel modell för optimal prestation och välmående. Hon pratar om Gods business (saker ingen människa kan påverka), Your business (saker andra människor kan påverka) och My Business (saker jag själv kan påverka). Om vi antar att ditt fokus till 20% ligger på Gods business och till 50% ligger på Your business, har du bara 30% över till det du själv har kontroll över. Hur kan du se till att lägga 100% av ditt fokus på saker DU kan kontrollera inför tävlingen? I Hawaiis varma, salta och vågiga vatten trängdes jag hösten 2016 med de absolut mest vältränade människorna på jorden om en bra startposition i Ironman World Championships. Den legendariska startkanonen skulle snart ljuda och man kunde verkligen ta på stämningen i den lilla staden Kona. Det hade varit väldigt lätt att fokusera på och oroa sig för vädret. Det skulle bli både blåsigt och varmt framåt dagen. Och havet bjöd både på strömmar och böljande vågor. Vädret var dock helt utanför min kontroll (gods business). Alla andra såg både vältränade och rutinerade ut. Jag hade antagligen inte alls tränat lika mycket som dem. Men alla andras uppladdning var också helt utanför min kontroll (your business). Det enda som hjälpte mig behålla lugnet den där morgonen på Hawaii var en fråga till mig själv. Finns det något mer JAG kan göra? Eftersom svaret just då i vattnet innan start var NEJ, kunde jag hitta lugnet igen och faktiskt tillåta mig själv att njuta av stunden! Dagen jag hade längtat efter var faktiskt här. Så fråga dig själv både innan start och under loppet. Finns det något mer jag kan göra för att maximera mina chanser att nå min potential? Oftast finns det mer att göra, och då vet du vad du bör ha 100% fokus på!

#5 LYSSNA INTE PÅ ANDRAS STRATEGIER

2008 satt jag som nybörjare på min första race briefing. Jag sög åt mig av andras erfarenheter och strategier och en känsla av att jag inte hade koll spred sig. Drick såhär mycket, ät detta och håll detta tempot! Råden var många, men inte speciellt dyra. För varje råd jag fick blev jag mer förvirrad. Alla verkade ju ha olika recept för att nå sitt mål. Och denna insikt räddade mig. Det finns antagligen lika många strategier för Ö till Ö som det finns tävlanden på startlinjen. Det bästa rådet jag kan ge i sista stund är att lita på din intuition och erfarenhet och sluta lyssna på andras strategier. Hitta DIN egen väg och tävla som du har tränat. Hämta energi från faktumet att du är i ett unikt sammanhang av hjältar lika dig själv, men våga stänga in dig i din bubbla med din partner när det kommer till att välja hur ni lägger upp ert lopp. Ta gärna råd av någon du litar på, och som kan sätta sig in i din situation, men var väldigt försiktig med att kopiera någon annans strategi rakt av.

#6 MINIMERA MENTAL STRESS

Forskning på cyklister har visat att efter en svår mental uppgift sjunker den fysiska prestationsförmågan. Eftersom hjärnan styr både upplevd ansträngning och hur nära max vi vågar ligga, verkar det som om svåra beslut inför en ansträngning påverkar hur hårt vi kan pressa oss. Annan forskning på willpower visar att vi också ”förbrukar” viljestyrka om varje rätt beslut kräver mental energi. Vad innebär detta för din uppladdning inför Ö till Ö? Genom att ha en plan för sista veckan innan tävling som innefattar träning, sömn, fixande med utrustning och rutiner för tävlingsmorgonen, blir det lättare för hjärnan och du slipper ta en massa kluriga beslut i sista stund. En plan att följa gör att du slipper förbruka mental energi inför tävlingen och hjälper dig att hålla stressnivån låg. Onödigt mycket stress de sista två dagarna innan tävling är antagligen den sämsta uppladdningen man kan ha. Hur kan du göra det så lätt för dig som möjligt så att all mental energi sparas till när du verkligen behöver den under tuffa perioder i loppet?

#7 PLANERA DET OVÄNTADE

Om det är något jag lärt mig av uthållighetsidrottande är det att det alltid händer något oväntat inför eller under tävling. Så det är bättre att vara beredd på att något oväntat händer än att bli överraskad. Se till att bli grym på att hantera oväntade saker så kommer du hålla en väldigt hög lägstanivå. Tänk igenom hur du ska förhålla dig till oväntade eller tuffa situationer under loppet. Ju mindre mental energi du behöver lägga när något händer desto mer kraft har du kvar till att fortsätta prestera. Den bästa reaktionen är oftast att behålla lugnet och bestämma sig för att mentalt starta om. Och såklart se till att inför loppet ta höjd för det oväntade som kan hända. Väl inne i loppet, och efter en väldigt bra simning, var jag mitt i hetluften på Queen K på Hawaii i höstas, när jag märkte att jag nästan satt på huk och cyklade. Jag insåg att det var sadelstolpen som hade glidit ner och förstod att jag skulle bli tvungen att stanna. Det var inte bara en grym pace line jag tappade när jag stannade, jag tappade även fokuset totalt. De negativa tankarna snurrade i huvudet. Varför skulle detta hända just här, på VM, på det viktigaste loppet i min karriär? För första gången hade jag dock tagit med insexnycklar och kunde på ett par minuter få tillbaka sadelhöjden igen. Jag tackade mig själv för att jag inför loppet hade tagit hand om My business och tagit med verktyg. Men flera kilometer senare hade jag fortfarande ett mentalt tjatter i huvudet. Tänk om det inte hade hänt? Jag skulle kollat cykeln noggrannare innan start. Är det något mer som sitter löst? Tills jag bestämde mig för att göra en mental omstart. Det enda jag kunde påverka nu var resten av tävlingen. Och det var dags att lägga 100% fokus framåt. Så vad som än händer under loppet, kan du alltid göra en mental omstart. Att välja att prestera ditt bästa på det som är kvar snarare än att fundera på det som redan varit! Mental styrka är i mina ögon förmågan att kontrollera sin respons till allt som händer, och välja den respons som är klokast och mest framåtfokuserad i varje givet ögonblick.

#8 VAR BEREDD PÅ SMÄRTA

Ö till Ö är inte en walk in the park. Det kommer göra ont. Och alla har ont någon gång under loppet. Det kommer med paketet. Det bästa vi kan göra är att välkomna smärtan när den kommer och komma ihåg att hjärnan alltid kommer sätta stopp innan det blir någon fara för kroppen (såvida du är frisk och inte äter mediciner som påverkar omdömet). Chris McCormack, en av världens genom tiderna bästa triathleter, pratade om att nyckeln till en bra prestation var att kunna embrace the suck. Omfamna smärtan fritt översatt. Om vi kan se smärtan som något tillfälligt som kommer försvinna efter vi gått i mål. Som ett sätt att bli starkare och som en följd av att vi är på väg att göra något extraordinärt. Då kanske den blir lite lättare att hantera. Kvinnor som fött barn bör ha ett övertag när det gäller denna aspekt av att komma nära sin fulla potential! Många gånger har mantrat pain is temporary, pride is forever räddat mig när jag bara velat lägga mig i diket och ge upp!

#9 TACKSAMHETSTRICKET

Mitt sista tips, som faktiskt är applicerbart överallt i livet, är att påminna dig själv om allt du har att vara tacksam för. Psykologiforskning från bla Sonya Lyubomirsky, författare till The how of happiness och flera andra bra böcker, visar att människor som regelbundet visar tacksamhet, oavsett till vad, är avsevärt lyckligare än andra. I ett tillstånd av tacksamhet och lycka är jag övertygad om att vi presterar bättre. Var tacksam för att du är i bra form och att du är på väg att göra något som bara någon promille av Sveriges befolkning klarar av. Du är på väg att starta i en tävling som väldigt få får chansen att genomföra. Känn tacksamhet för den träning du gjort och den hälsoeffekt du fått (snarare än att fokusera på den träning du inte gjort). Under loppet är det oftast smartare att fokusera på det du redan klarat av än det som är kvar. Just tacksamhet har räddat mig från negativa tankespiraler under flera lopp. När det gör som mest ont, och du tycker som mest synd om dig själv, påminn dig om att du faktiskt lever din dröm och är mitt inne i det som du sett fram emot under ett antal månader eller år! Lycka till!

”Run if you can, walk if you have to, crawl if you must.

Just never give up!”

Dean Karnazes

Trädgårdsmästaren och Schackmästaren

Det var en gång en schackspelare som hette Bill. Hans dröm var att bli bäst i världen. Bill var en riktig strateg som alltid låg steget före sina motspelare. Han tränade varje dag och hade full kontroll över sina schackpjäser. Varje pjäs hade en specifik roll i hans partier. Han styrde dem med fast hand och höll sina geniala strategier hemliga. Vissa dagar kände han sig ofokuserad och schackpjäserna, som vanligtvis följde hans genidrag, blev utslagna en efter en. Just en sådan dag såg schackmästaren att ett bolag i närheten behövde nya chefer. Vanligtvis var drömmen om att bli bäst i världen så stark att Bill inte ens läste jobbannonser. Men idag var han ju ofokuserad.

I en annan del av staden bodde trädgårdsmästaren Jill. Hon gav sin stora trädgård de absolut bästa förutsättningarna att växa. Nya frön såddes och ogräs rensades. Jill älskade verkligen var och en av sina växter, och det krävdes mod att våga utsätta dem för stormar, ösregn och stekande sol. Men av tuffa förhållanden byggdes livskraftiga plantor. Även om några dog längs vägen. Växterna fick vatten, sol, näring och ibland en pinne som stöd. Efter sin dagliga morgonrunda i trädgården, läste Jill tidningen och drack sitt morgonkaffe. Så en dag fångade en jobbannons hennes uppmärksamhet.

Två veckor senare började både Bill och Jill som chefer för varsin avdelning. Bill, som var en riktig vinnarskalle, satte genast igång och skapade strategier för hur just hans avdelning skulle bli den bäst presterande. Han såg de anställda som schackpjäser och resultaten kom snabbt. Jill däremot såg sina medarbetare som frön som behövde rätt förutsättningar för att kunna växa. Hon tvingade sig själv att släppa kontrollen över resultatet för att varje anställd skulle kunna blomma ut. Hennes mål var att skapa en mylla som på sikt skulle ge livskraftiga resultat och växande medarbetare.

Bills team, som initialt hade nått bra resultat, började snart tappa motivationen och när Bill var ute och reste, stod avdelningen i stort sett still. De hade blivit så beroende av Bills beslut och strategier att de inte visste vad de skulle göra i hans frånvaro. Jills team, som tagit längre tid på sig att leverera initialt, visade dock upp en imponerande förmåga att leverera bättre när Jill inte var på plats. Det var som om ett osynligt rotsystem höll dem på rätt kurs och varje individ kände ägarskap för teamets prestation. Så kom det sig att Jill fick frågan om vad hemligheten var. Hur kunde hennes team klara sig bättre när hon inte var på plats? Hennes ord blev företagets nya framgångsfaktorer.

Energin i ett litet frö, kan skapa ett stort träd. Flera frön bygger en trädgård. Med rätt miljö tillåts energin komma fram. Varje växt är unik och vacker. Ogräs bör rensas varje dag. En trädgård blir aldrig färdig. Ett ensamt träd är inte starkt, men rötterna håller trädgården samman. Trädgårdsmästaren kan skapa förutsättningar men aldrig stoppa stormen.

Sugen på Ironman eller Ö till Ö? LÄS DESSA TRE VARNINGAR FÖRST

För sju år sedan föddes vår första son. Efter en lång och smärtsam förlossning, framförallt för min fru, kunde vi välkomna Vilgot till världen. Jag hade inför förlossningen jämfört smärtan vid barnafödande med smärtan att genomföra en Ironman eller Ö till Ö. Som ett sätt för mig att leva mig in hur ont det gjorde att föda barn. Det slutade jag med där och då. Förmågan att hantera smärta är en styrka om man ska tävla extrema uthållighetstävlingar. Så jag tror mammor har en stor fördel eftersom smärttålighet går att träna upp. Det konstaterade jag den där dagen i augusti 2010. Och för oss andra som inte är mammor kanske Ironman eller Ö till Ö är det närmaste vi kommer att få känna på en förlossning!

Men det här skriver jag inte för att skrämma dig. Snarare tvärtom. För hur kommer du ut på andra sidan när du just gått igenom något smärtsamt, jobbigt och utmanande? Jo, som en starkare individ! Här kommer dock tre varningar innan du anmäler dig till din första/nästa Ironman eller Ö till Ö-tävling!

#1 DET FINNS STOR RISK ATT DU BLIR BEROENDE

Att träna för och genomföra en extrem uthållighetsutmaning kommer förändra dig. Fysiskt kommer du antagligen vara i ditt livs form. Mentalt kommer du helt plötsligt inse att om något som tidigare verkade omöjligt, faktiskt är möjligt med vilja och hårt jobb, vad mer kan du uppnå? Ditt mindset kommer förändras och du kommer utveckla vad psykologiprofessor Carol Dweck kallar Growth Mindset. En övertygelse om att nästan allt i livet är utvecklingsbart. Att vi inte är födda till genier eller talanger utan att framgång är något alla kan nå med hårt jobb och medveten träning. Under mina år inom uthållighetsidrotten har jag sett en mängd helt fantastiska transformationer från ordinär medelsvensson till extraordinär uthållighetsidrottare. Och när väl bollen är satt i rullning bidrar både biologiska faktorer som hormoner, och mentala aspekter som mindset till att det finns risk att du utvecklar ett beroende. Ett beroende av att fortsätta växa, lära nytt och utvecklas för att nå närmare din fulla potential i livet!

#2 FOLK KOMMER ATT TITTA PÅ DIG

När du genomför något som väldigt få vågar prova, kommer andra se på dig på ett helt nytt sätt. Personer som du tidigare sett upp till av olika anledningar kommer nu se upp till dig. Du kommer bli en förebild för människor runt omkring och du kommer antagligen få en massa nyfikna frågor kring träning, hälsa, kost och mental styrka. Det är upp till dig hur öppen du vill vara men en tillbakadragen och hemlig approach leder ofta till ännu mer nyfikenhet. Ibland har jag svårt att förstå vad det är som är så intressant och imponerande med att ha genomfört en Ironman eller swim-run. Men faktum är att du i vissas ögon plötsligt kommer ha superhjältestatus. Om jag tänker tillbaka på när jag läste om Ironman och Ö till Ö för första gången för tio år sedan, kan jag i och för sig förstå det. Att simma 3860 m, cykla 18 mil och springa ett marathon verkar ju knappt mänskligt vid första anblicken. Och att omväxlande simma drygt 10 km och springa 65 km i Stockholms skärgård på en och samma dag låter ju också närmast som en superhjälteprestation. Min stora insikt är att om JAG kan, så kan DU också! Så det bästa du kan göra när folk tittar på dig på ett nytt sätt, är att se tillbaka på dem på ett nytt sätt. Se deras inneboende potential som de kanske inte själva insett!

#3 DU KOMMER VÄCKA DÅLIGT SAMVETE

Den ökade träningsmängden som en satsning mot Ironman eller Ö till Ö kräver, innebär att de rekommenderade 30 minuterna fysisk rörelse om dagen som forskningen visar förbättrar hälsan inte helt kommer räcka till. Samtidigt hör jag ständigt individer som tror att man måste träna omänskligt mycket för att ens tänka på att ställa sig på startlinjen. Visst, det krävs aningen mer träning än de två eller tre träningspass som de flesta någorlunda aktiva personer genomför varje vecka. Men inte alls de 20-30 timmar i veckan som proffsen lägger på sin träning. Jag ser mig själv som en försökskanin och har under de senaste åren provat mig fram till en optimal träningsmängd för heltidsarbetande personer med familj som vill prestera bra på tävlingar som Ironman eller Ö till Ö. Med i snitt nio timmars träning per vecka har jag bland annat genomfört Ö till Ö, Ironman på 8.33, tagit VM-brons, slagit världsrekord, genomfört Ironman Hawaii och sprungit 100 miles. Beroende på din ambitionsnivå och bakgrund kan din optimala träningsmängd vara högre eller lägre än så. Men med ett tydligt syfte med varje pass går det att optimera träningen långt mer än vad många tror. När du börjar träna mer kommer folk runtomkring få dåligt samvete för att de inte rör sig tillräckligt. I många fall är kanske dåligt samvete en bra morot för att ta tag i sin hälsa så ha inte dåligt samvete för att du ger andra dåligt samvete!

Att du uppfyller dina drömmar och jagar din potential kan också sticka i ögonen på vissa. Framförallt om de inte själva är speciellt bra på att sätta och nå sina mål. Men inse att problemet inte ligger hos dig och att om du lyssnar på alla nejsägare så når du aldrig någonstans. Jantelagen är förhoppningsvis på utdöende. Att våga sticka ut hakan och ge sig på en stor utmaning är det bästa sättet att knäcka jante. Därför är din anmälan till tävlingar som Ironman och Ö till Ö en manifestation för vår obegränsade potential. Att du blir grym på att planera din vardag för att hinna träna, prestera på jobbet och ha en glad familj, är en bi-effekt att räkna med. Och förmågan att hinna med mer än många andra, kommer säkert också väcka avundsjuka.

NÅGRA AVSLUTANDE ORD

Att genomföra en Ironman eller Ö till Ö är som att födas på nytt. Att födas är trångt, blött, svettigt, smärtsamt och alldeles underbart. Som nyfödd ser du världen på ett nytt sätt. Alla tidigare hinder och begränsningar är borta. Plötsligt är du fri att uppfylla alla drömmar, växa och lära dig vad som helst. Möjligheterna är oändliga och minnena har etsat sig fast för evigt. Att genomföra en Ironman eller Ö till Ö är som att ta det röda pillret i filmen Matrix. Det öppnar vägen till kunskap, frihet och till den ibland smärtsamma sanningen om verkligheten. Vi ses på andra sidan!

Vill du ha hjälp att nå närmare din fulla potential? Nu kan du boka din plats i Ironteam 2019!

10 sista-minuten-tips för Ironman

”Swim 2.4 miles, bike 112 miles, run 26.2 miles, and brag for the rest of your life. Whoever finishes, we´ll call an Ironman.”

John Collins

Grattis till att ha antagit utmaningen! Att anmäla sig, träna för och genomföra ett Ironmanlopp är inte bara ett fantastiskt sätt att hylla livet och den inneboende potential som vi alla har. Det är också ett av de bästa sätten att utvecklas som person och inspirera människor runt omkring till att våga anta fler utmaningar. Genom att klara något som verkar omöjligt med stark vilja, hårt jobb och rätt mindset, är jag övertygad om att du påverkar fler än du tror. Och därmed gör du världen runtomkring dig lite bättre! Här kommer mina absolut bästa tips för att få ut din fulla Ironmanpotential på tävlingsdagen!

#1 SAMLA ENERGI

Fokus sista veckan inför tävlingen bör vara att samla energi, såväl fysisk som mental. Ge dig själv förutsättningar för att sova bra, och ta gärna en powernap mitt på dagen om du sovit dåligt någon natt. Att man sover lite halvdåligt sista natten innan tävling är ganska vanligt, så satsa på en rejäl natts sömn näst sista natten istället! Se till att äta ordentligt, och framförallt ät mat du vet att du mår bra av och prova inget nytt som du inte vet funkar. Sista två dagarna är det bra att dricka ett par extra glas vatten med resorb för att vara i bra vätske- och saltbalans inför start. Kör korta och relativt lätta träningspass som gör dig piggare och inte tar för mycket kraft (mer om detta under tips sju nedan). Ta chansen att visualisera dig själv på upploppet genom att besöka målet kvällen innan eller på morgonen innan start. Ledarskapsgurun Steven R Covey pekar på att för att lyckas i livet bör man alltid starta med slutet i sikte. Försök hitta känslan du vill ha när du når upploppet och låt den fylla dig med energi. Gå in i din egen lilla bubbla på tävlingsmorgonen. Finns det något som får dig att hitta rätt mentalt tillstånd? 2015 var jag i Barcelona för att kvala till Kona. För att hitta rätt lugn inför start gick jag en runda för mig själv på stranden och tittade på soluppgången. Helt inne i min egen lilla bubbla. Kanske har du en sång som du förknippar med en tidigare bra prestation eller upplevelse? Fortfarande idag kan jag få rysningar av Kentas Just idag är jag stark som spelades inför min första Järnmannentävling i Kalmar för nio år sedan.

#2 HITTA DINA DRIVKRAFTER

Varför vill du genomföra din Ironman? Att gå till botten med varför är en teknik som både Toyota populariserade för problemlösning inom bilindustrin och Simon Sinek lyfter fram i boken Start with why som den vinnande strategin för de företag som vill bygga en lojal kundskara och överleva i dagens konkurrensutsatta värld. För egen del har just klarhet i vad som driver mig, hjälpt mig otaliga gånger under tuffa lopp. Om kroppen skriker stopp, måste vi lita på att hjärnan är klar över varför vi ändå ska fortsätta. För vem utöver dig själv får din Ironmanmålgång betydelse? Finns det fler som vill att du ska lyckas och vilka långsiktiga konsekvenser får det om du ger upp eller genomför loppet trots att det är tufft? I boken How bad do you want it, pekar Matt Fitzgerald på att det är atleterna med starkast drivkraft som vinner, inte de som är mest vältränade. Första gången jag genomförde Järnmannen var min stora drivkraft att bevisa för mig själv att jag kunde. Du känner säkert igen dig. Numera är min stora drivkraft att vara en förebild för mina barn och inspirera människor runtomkring. Att visa att hårt jobb kombinerat med stora drömmar faktiskt kan leda oss till att leva Ironmans motto Nothing is impossible.

#3 SE DIG SJÄLV SOM EN HJÄLTE

Ordet hero kommer från det grekiska ordet heros som fritt översatt betyder beskyddare. En hjälte har styrka för två. Att ställa sig på startlinjen i en Ironman innebär att många personer runtomkring ser dig som hjälte. Så varför inte låna deras bild och uppgradera din självbild? Du vågar mer än gemene man. Och du beskyddar teorin om att vi har mer potential inom oss än vi tror genom dina heroiska insatser på tävlingsbanan. Du är en inspiratör för din omgivning. Genom dina handlingar visar du att nästan ingenting är omöjligt. Och utmanar status quo. Du är inte bara en hjälte. Du är en ledare, en vägvisare och frontfigur när det gäller att testa de mänskliga gränserna. Var stolt över det!

#4 TA HAND OM MY BUSINESS

Den amerikanska författaren och självhjälpsgurun Byron Katie ger oss en enkel modell för optimal prestation och välmående. Hon pratar om Gods business (saker ingen människa kan påverka), Your business (saker andra människor kan påverka) och My Business (saker jag själv kan påverka). Om vi antar att ditt fokus till 20% ligger på Gods business och till 50% ligger på Your business, har du bara 30% över till det du själv har kontroll över. Hur kan du se till att lägga 100% av ditt fokus på saker DU kan kontrollera inför tävlingen? I Hawaiis varma, salta och vågiga vatten trängdes jag hösten 2016 med de absolut mest vältränade människorna på jorden om en bra startposition. Den legendariska startkanonen skulle snart ljuda och man kunde verkligen ta på stämningen i den lilla staden Kona. Det hade varit väldigt lätt att fokusera på och oroa sig för vädret. Det skulle bli både blåsigt och varmt framåt dagen. Och havet bjöd både på strömmar och böljande vågor. Vädret var dock helt utanför min kontroll (gods business). Alla andra såg både vältränade och rutinerade ut. Jag hade antagligen inte alls tränat lika mycket som dem. Men alla andras uppladdning var också helt utanför min kontroll (your business). Det enda som hjälpte mig behålla lugnet den där morgonen på Hawaii var en fråga till mig själv. Finns det något mer JAG kan göra? Eftersom svaret just då i vattnet innan start var NEJ, kunde jag hitta lugnet igen och faktiskt tillåta mig själv att njuta av stunden! Dagen jag hade längtat efter var faktiskt här. Så fråga dig själv både innan start och under loppet. Finns det något mer jag kan göra för att maximera mina chanser att nå min Ironmanpotential? Oftast finns det mer att göra, och då vet du vad du bör ha 100% fokus på!

#5 LYSSNA INTE PÅ ANDRAS STRATEGIER

2008 satt jag som nybörjare på min första race briefing. Jag sög åt mig av andras erfarenheter och strategier och en känsla av att jag inte hade koll spred sig. Drick såhär mycket, ät detta, håll detta tempot och se till att pumpa cykeln på rätt sätt! Råden var många, men inte speciellt dyra. För varje råd jag fick blev jag mer förvirrad. Alla verkade ju ha olika recept för att nå sitt mål. Och denna insikt räddade mig. Det finns antagligen lika många strategier för Ironman som det finns tävlanden på startlinjen. Det bästa rådet jag kan ge i sista stund är att lita på din intuition och erfarenhet och sluta lyssna på andras strategier. Hitta DIN egen väg och tävla som du har tränat. Hämta energi från faktumet att du är i ett unikt sammanhang av hjältar lika dig själv, men våga stänga in dig i din bubbla när det kommer till att välja hur du lägger upp ditt lopp. Ta gärna råd av någon du litar på, och som kan sätta sig in i din situation, men var väldigt försiktig med att kopiera någon annans strategi rakt av. Ironman är en väldigt komplex sport och den kräver individuella strategier. Tävla med den energi och vätska som du tränat med. Kolhydratladda inte med enorma mängder pasta eller Vitargo om du inte brukar gör det. Hitta DIN plan och utgå från den.

#6 MINIMERA MENTAL STRESS

Forskning på cyklister har visat att efter en svår mental uppgift sjunker den fysiska prestationsförmågan. Eftersom hjärnan styr både upplevd ansträngning och hur nära max vi vågar ligga, verkar det som om svåra beslut inför en ansträngning påverkar hur hårt vi kan pressa oss. Annan forskning på willpower visar att vi också ”förbrukar” viljestyrka om varje rätt beslut kräver mental energi. Vad innebär detta för din uppladdning inför Ironman? Genom att ha en plan för sista veckan innan tävling som innefattar träning, sömn, fixande med utrustning, incheckning och rutiner för tävlingsmorgonen, blir det lättare för hjärnan och du slipper ta en massa kluriga beslut i sista stund. En plan att följa gör att du slipper förbruka mental energi inför tävlingen och hjälper dig att hålla stressnivån låg. Onödigt mycket stress de sista två dagarna innan tävling är antagligen den sämsta uppladdningen man kan ha. Hur kan du göra det så lätt för dig som möjligt så att all mental energi sparas till när du verkligen behöver den under tuffa perioder i loppet?

#7 KÖR ETT TRIGENREP OCH BEHÅLL KÄNSLAN

Luc van Lierde var en framstående profil inom Ironmansporten under några år på slutet av 90-talet. Han hade både världsrekord på Ironman och banrekordet på Ironman Hawaii långt in på 2000-talet. Ett av Lucs knep var att under uppladdningen inför en tävling köra ett antal ”trigenrep” där han satte ihop alla tre sporterna i ett och samma träningspass för att simulera känslan under tävling. Fast på mycket kortare distanser. Efter min första Järnmannentävling 2008 började jag gräva djupt i skattgömmorna efter vad världens bästa Ironmanatleter använde för knep för att vara i toppform på tävlingsdagen. Ett annat knep som jag hittade var att se till att inte ha mer än 48 timmar mellan träningspass i respektive gren de sista veckorna inför tävling. För att behålla sim-, cykel- och löpkänslan och inte tappa den mellan varje pass. Numera har jag utformat en guide till träning under tävlingsveckan till alla jag coachar. Allt för att minimera krångel och mental stress innan tävling. Om du ska tävla på lördagen skulle du kunna köra ett trigenrep på måndagen. Simma tisdag och torsdag, cykla onsdag (med inslag av tävlingstempo) och fredag (kort och lätt). Och springa onsdag (bricklöpning) och torsdag (kort och lätt). Man pratar om muskelminne och vattenkänsla. Viss forskning finns visserligen, men för mig räcker det i detta fall att studera världens bästa, testa det själv och sen rekommendera det till dig!

#8 PLANERA DET OVÄNTADE

Om det är något jag lärt mig av uthållighetsidrottande är det att det alltid händer något oväntat inför eller under tävling. Så det är bättre att vara beredd på att något oväntat händer än att bli överraskad. Punktering, tappade energiförpackningar, en spark under simningen eller kramp när man som minst vill ha det. Se till att bli grym på att hantera oväntade saker så kommer du hålla en väldigt hög lägstanivå. Tänk igenom hur du ska förhålla dig till oväntade eller tuffa situationer under loppet. Ju mindre mental energi du behöver lägga när något händer desto mer kraft har du kvar till att fortsätta prestera. Den bästa reaktionen är oftast att behålla lugnet och bestämma sig för att mentalt starta om. Och såklart se till att inför loppet ta höjd för det oväntade som kan hända. Ha med extra slang/däck/kolsyrepatroner om du skulle få punka. Ha en backup-plan för energi och vätska om du skulle missa en station. Ha med de insexsnycklar som behövs för de mest grundläggande inställningarna på din cykel. Väl inne i loppet, och efter en väldigt bra simning, var jag 2016 mitt i hetluften på Queen K på Hawaii, när jag märkte att jag nästan satt på huk och cyklade. Jag insåg att det var sadelstolpen som hade glidit ner och förstod att jag skulle bli tvungen att stanna. Det var inte bara en grym pace line jag tappade när jag stannade, jag tappade även fokuset totalt. De negativa tankarna snurrade i huvudet. Varför skulle detta hända just här, på VM, på det viktigaste loppet i min karriär? För första gången hade jag dock tagit med insexnycklar och kunde på ett par minuter få tillbaka sadelhöjden igen. Jag tackade mig själv för att jag inför loppet hade tagit hand om My business och tagit med verktyg. Men flera kilometer senare hade jag fortfarande ett mentalt tjatter i huvudet. Tänk om det inte hade hänt? Jag skulle kollat cykeln noggrannare innan start. Är det något mer som sitter löst? Tills jag bestämde mig för att göra en mental omstart. Det enda jag kunde påverka nu var resten av tävlingen. Och det var dags att lägga 100% fokus framåt. Så vad som än händer under loppet, kan du alltid göra en mental omstart. Att välja att prestera ditt bästa på det som är kvar snarare än att fundera på det som redan varit! Vid ett par tillfällen har jag fått chansen att träffa legenden Mark Allen, sexfaldig vinnare av Ironman Hawaii. Jag har alltid varit fascinerad av hans sätt att hantera tuffa situationer. Jag frågade vad mental styrka var för honom och fick svaret att det är förmågan att stänga av de negativa tankarna och få tyst på alla röster som skriker stopp. Precis som allt annat är ju detta en träningssak, men det ligger mycket visdom i att om vi skulle lyssna på alla tankar som vill få oss att sluta, skulle vi antagligen inte ens komma till startlinjen! Mental styrka är i mina ögon förmågan att kontrollera sin respons till allt som händer, och välja den respons som är klokast och mest framåtfokuserad i varje givet ögonblick.

#9 VAR BEREDD PÅ SMÄRTA

Ironman är inte en walk in the park. Det kommer göra ont. Och alla har ont någon gång under loppet. Det kommer med paketet. Det bästa vi kan göra är att välkomna smärtan när den kommer och komma ihåg att hjärnan alltid kommer sätta stopp innan det blir någon fara för kroppen (såvida du är frisk och inte äter mediciner som påverkar omdömet). Chris McCormack, som jag följde nära under hans storhetstid, pratade om att nyckeln till en bra prestation var att kunna embrace the suck. Omfamna smärtan fritt översatt. Om vi kan se smärtan som något tillfälligt som kommer försvinna efter vi gått i mål. Som ett sätt att bli starkare och som en följd av att vi är på väg att göra något extraordinärt. Då kanske den blir lite lättare att hantera. Det har sagts att Ironman är en tävling i vem som hanterar smärta bäst och faktum är att det ligger endel i det. Kvinnor som fött barn bör därför ha ett övertag när det gäller denna aspekt av att komma nära sin fulla potential på Ironman! Många gånger har mantrat pain is temporary, pride is forever räddat mig när jag bara velat lägga mig i diket och ge upp!

#10 TACKSAMHETSTRICKET

Mitt sista tips, som faktiskt är applicerbart överallt i livet, är att påminna dig själv om allt du har att vara tacksam för. Psykologiforskning från bla Sonya Lyubomirsky, författare till The how of happiness och flera andra bra böcker, visar att människor som regelbundet visar tacksamhet, oavsett till vad, är avsevärt lyckligare än andra. I ett tillstånd av tacksamhet och lycka är jag övertygad om att vi presterar bättre. Var tacksam för att du är i bra form och att du är på väg att göra något som bara någon promille av Sveriges befolkning klarar av. Känn tacksamhet för den träning du gjort och den hälsoeffekt du fått (snarare än att fokusera på den träning du inte gjort). Under loppet är det oftast smartare att fokusera på det du redan klarat av än det som är kvar. Just tacksamhet har räddat mig från negativa tankespiraler under flera Ironmanlopp. När det gör som mest ont, och du tycker som mest synd om dig själv, påminn dig om att du faktiskt lever din dröm och är mitt inne i det som du sett fram emot under ett antal månader eller år. När du korsar mållinjen och hör orden You are an Ironman, då finns det mycket att vara tacksam för!

”Run if you can, walk if you have to, crawl if you must.

Just never give up!”

Dean Karnazes

Att våga lita på sig själv och andra

Hemligheten bakom snabbväxande företag, snabba beslut, starkt ledarskap och välmående medarbetare

På mitt första riktiga jobb hamnade jag i ett multinationellt och multikulturellt team med hög press. Vi åkte Europa runt och missionerade om våra produkter. Några år tidigare hade kulturkrocken mellan japansk hierarki och svensk konsensus ägt rum när Sony och Ericsson slagits ihop. Halva arbetsstyrkan stannade kvar på jobbet till sen kväll eftersom chefen fortfarande var kvar. Resten gick vid tre för att hämta barnen eller hunden på dagis. Jag hittade en gyllene medelväg. Jag fick bevittna kulturkrocken från insidan. I efterhand kan jag undra hur vi lyckades få de resultaten vi fick. Försäljningen blomstrade och pengarna flödade. Vi jobbade trots allt som ett team.

Snabbt blev det tydligt att jag samarbetade bättre med vissa personer än andra. Och det hade inget med ursprung och kultur att göra. Vad var hemligheten? Två personer jag jobbade extra bra med var från Japan och Sydafrika. Medan jag aldrig riktigt klickade med min indiska chef och tyska kollega.

I de fall där tilliten var hög, kommunikationen öppen och vi gjorde det vi sa att vi skulle göra, nådde vi enormt bra resultat. Och när tilliten saknades tog allt lång tid och blev inte lika bra. Insikten är att den största hemligheten till välmående och resultat är att vi kan lita på personer i vår närhet. Hur ser du till att omge dig med personer du litar på? Och hur ser du till att dina kollegor kan lita på dig?

Det första steget i att bli mer trovärdig, är att lita på sig själv. Om jag redan efter ett par veckor sviker mitt nyårslöfte till mig själv, vad händer med min självtillit? Och vilken signal skickar jag till folk runtomkring? Det finns ytterligare en aspekt i att lita på sig själv. Vi tenderar att känna mindre förtroende för andra, om vi har lågt förtroende för oss själva. En arbetsplats där man varken litar på sig själv eller på andra, kan knappast nå sin fulla potential, eller hur?

Forskning visar att när tilliten i ett team är hög, blir resultaten bättre, beslut tas snabbare och man sparar både tid och pengar på att undvika dubbeljobb. Har du varit med om arbetsplatser där varje teammöte föregås av taktiksnack i subgrupper, och följs av eftersnack i samma grupper? Varje möte skapar tre möten. Kanske har du också varit med om motsatsen? Nyligen spenderade jag nästan tre timmar i ett planeringsmöte med två kollegor. Hög energi, högt till tak, rak kommunikation, inga krusiduller. Snabba beslut. Nya idéer. Tydliga ansvarsområden. Vi producerade lika mycket på tre timmar som en lågpresterande grupp gör på i bästa fall en vecka. Och i värsta fall aldrig. Vad var hemligheten? Högt förtroende.

Vad krävs för att du ska utveckla förtroende för en annan person? Stephen MR Covey beskriver i sin bok The speed of trust hur tillit och trovärdighet byggs på karaktär och kompetens. Karaktär innebär att vi lever som vi lär och gör det vi säger att vi ska göra, utan baktankar. Kompetens betyder att vi hela tiden ser till att utvecklas, lära nytt och nå bra resultat. En person som gör det andra förväntar sig, och dessutom är kompetent för sitt jobb, är en person som du kommer att lita på. Hur ser du till att bli den mest trovärdiga personen i din organisation?

Framtidens jobb

Hur förbereder vi oss för framtidens arbetsmarknad och vad kan vi lära av filmbranschen?

Våren 2015 träffade jag Christofer Karltorp, VD för det amerikanska bolaget Zerply under en resa till San Francisco. Vad Christofer hade insett flera år innan resten av världen var att framtidens arbetsmarknad kommer se helt annorlunda ut än vad den gör idag. Zerply tillhandahåller en självlärande plattform som kopplar ihop skådespelare, animatörer och klippare med regissörer för att skapa mindre inaktiv tid för frilansande kreativa människor och ett sätt för regissörer att få tag i de bästa. Filmbranschen må vara konservativ på många sätt, men sättet att jobba med frilansande experter som under en kort period sätts samman för att prestera ett resultat tror jag är framtiden. Heltidsanställningar med kontorstider är en kvarleva från industrisamhället, och precis som i många andra fall har vårt beteende inte hunnit med i teknikskiftet till den digitala verkligheten. Den nya generationen som kommer ut i arbetslivet har helt andra förväntningar på ständiga utmaningar och frihet. Vi kommer bli ett samhälle fullt av frilansande experter som vid givna tidpunkter samlas kring gemensamma uppgifter och sedan formerar nya konstellationer.

Du som individ behöver bygga ditt eget varumärke på arbetsmarknaden. Detta är i grunden inget nytt. Men med mer frilansande skruvas betydelsen av ett personligt varumärke på arbetsmarknaden upp. Att kunna kommunicera dina unika styrkor blir ett måste. Varje individ blir som ett litet företag som hela tiden måste försvara sin existens. Balansen mellan att verka rastlös för att du byter uppdrag ofta och risken att fastna för länge på ett och samma jobb, blir alltmer delikat. Kunskap som är aktuell idag, är passé om fem år. Att vara förbättringsbenägen blir allt viktigare. Om du inte är i utveckling, är du i avveckling.

Och så har vi artificiell intelligens (AI) och maskininlärning som kommer förändra en bransch efter en annan. Google vet redan vad du letar efter, trots att du inte hunnit skriva färdigt. Amazon vet redan vilka böcker du gillar baserat på dina och andras tidigare köp. Dagens superdatorer kan redan ställa vissa cancerdiagnoser bättre än läkare. Med tillgång till tusentals patientfall kan slutsatser dras som en enskild läkare inte kommer i närheten av. Den nya generationen kommer kräva en helt annan service både inom vård och andra sektorer. Och detta är bara början. Första steget var automatisering av grundläggande arbetsuppgifter som vi som människor ändå inte ville göra. Men det som händer nu är att datorerna utför komplexa uppgifter, diagnoser och analyser många gånger bättre än vad vi någonsin kommer kunna göra. För att vara relevant på arbetsmarknaden i framtiden gäller det att komplettera snarare än konkurrera med datorerna. Jag tror att mänsklig omtanke, förståelse för relationer, kreativitet, etik och kommunikation är framtidens nyckelkompetenser. I kombination med förmågan och viljan att hela tiden lära sig nytt. Omfamna förändringen, så kommer du ligga steget före. Framtiden är här för att stanna.

Genicirkeln

”Vi blir ett genomsnitt av de fem personer vi spenderar mest tid med” Jim Rohn

Vem hämtar du inspiration och kunskap ifrån? Har du personer i din omgivning som du verkligen klickar med och får energi av? Jag tror inte det finns några vetenskapliga bevis för att vi blir ett genomsnitt av de personer vi spenderar mest tid med eller läser flest böcker om. Men det ligger ändå en hel del klokskap i detta uttalande av Jim Rohn. Om vi ska kunna vara i ständig utveckling och må bra är det avgörande att vi väljer våra informationskällor och favoritpersoner med omsorg. Vi är sociala varelser som påverkas av andra. Så det gäller att se till att vi påverkas av rätt personer. Alla intryck vi möts av formar våra tankar. Våra tankar formar vårt beteende och vårt beteende formar våra resultat. Vem låter du influera dina tankar? Vilken typ av böcker läser du? Vilken media konsumerar du? Vem omringar du dig med?

Om det enda vi träffas av är nyhetssändningar på TV där 90 % av nyheterna är negativa händelser är detta vad vår hjärna matas med. Hur tror du hjärnan reagerar på alla negativa händelser? Du blir lite mer orolig, lite mer försiktig och lite mer restriktiv mot främlingar. Över tid är detta allvarligt. För hur ska vi kunna leva livet till fullo om vi hela tiden är rädda, oroliga och försiktiga? Har du tänkt på att det antagligen händer lika många bra saker i världen som dåliga? Varje dag räddas tusentals liv, forskare hittar nya behandlingsmetoder för dödliga sjukdomar, människor är snälla utan anledning och barn föds. Varför är det inte 50/50 i nyhetssändningarna? Jag tror att det finns en anledning. Känslor som oro, rädsla och spänning trumfar glädje, tacksamhet och lugn när det gäller att hålla kvar TV-tittaren vid skärmen. Många massmedier lever på att folk stannar vid skärmen. Räkna mängden tid som läggs på negativa kontra positiva nyheter nästa gång du ser en nyhetssändning på TV! Men en motrörelse är på gång. Good News Magazine är ett bra exempel.

Det blir allt viktigare att skapa en egen genicirkel runtomkring sig. Att välja människor, böcker, idéer eller media som bygger upp och leder till utveckling. Hur omger du dig med människor som får fram dina bästa sidor? Du har säkert förebilder eller människor du kan lära mycket av. De är inte alltid fysiskt närvarande i ditt liv men böcker, podcasts och annan media kan vara ett väldigt effektivt sätt att spendera tid med dem. Ett bra sätt att ta reda på om en person får ingå i din genicirkel är att fundera på om du blir glad, inspirerad, kreativ, hoppfull och lär dig nya saker när du interagerar med personen i fråga. Det är de huvudsakliga grundkriterierna. Ta några minuter och fundera på vem du vill ha med. Rita en cirkel på ett papper och skriv in namnet på dina fem genier!

Ett fruktansvärt lopp – lärdomar i löparskor

”What doesn´t kill you, makes you stronger” Friedrich Nietzche

Jag var inställd på äventyr när vi klev på båten till Bornholm den 4e maj. Tillsammans med lillebror Fredrik hade jag med skräckblandad förtjusning skickat iväg en anmälan till Danmarks hårdaste löplopp, Hammer Trail 100 miles. Och nu var vi på väg. Vädrets makter var inte på vår sida och kraftig vind vid överfarten från Ystad gjorde att personalen redan innan avgång delade ut spypåsar till alla resande. De visste vad som väntade. För första gången i mitt liv fick jag uppleva verklig sjösjuka och tillsammans med säkert 80% av övriga passagerare fick vi användning för de där spypåsarna. Inte den bästa uppladdningen inför ett lopp på 16 mil. Inför loppet hade jag pratat om det som ett 100 miles långt löplopp. Nu i efterhand kallar jag det snarare en 16 mil lång plåga i löparskor. Väldigt få partier inbjöd till något som skulle kunna kallas löpning och flera gånger under loppet föreställde jag mig arrangörernas hånskratt när de på något sätt lyckats samla ihop 6600 obanade höjdmeter på norra delen av Bornholm. Vissa partier krävde rep för att överhuvudtaget kunna ta sig uppför sluttningarna.

Efter ett varv av sex stod det klart att det här skulle ta minst ett dygn. Med maxtiden 32 timmar stod det också klart att flera av de 35 startande skulle få svårt att hinna i mål i tid. Med sex varv och ett varmt tält med mat vid varje varvning fanns många möjligheter att bryta tävlingen. Dessutom sa reglerna att om man tog sig halvvägs (50 miles) fick man ett resultat i 50miles-klassen snarare än ett DNF i resultatlistan. Lockande för en hel del löpare skulle det visa sig. Redan efter 38 km stötte jag på första oväntade hindret. En ouppmärksam halvsekund, och ett felsteg på en rot med stukad vänsterfot som resultat gjorde att jag tillfälligt gick ner för räkning. Att bryta efter knappt 25 % av loppet kändes som det ultimata antiklimaxet. Hårt lindad linkade jag vidare. Och en stund senare kunde jag springa någorlunda igen på de få partier som var springbara.

Med familjen hemma i fredagssoffan ringde jag för pepp efter 10 timmar i misär. Samtidigt som jag tyckte synd om mig själv var jag fantastiskt tacksam att jag faktiskt var mitt uppe i ett äventyr. ”Det här är fruktansvärt” var det bästa jag fick fram när min fru i telefonen frågade hur det gick. Just då ville jag helst av allt teleportera mig därifrån hem till soffan med familjen! Efter 12 timmar hade jag kommit halvvägs och jag tog 25 minuters paus för ombyte och lite riktig mat. Nu började det bli riktigt mörkt men mörkret gjorde att känslan av äventyr förstärktes och jag såg fram emot natten. En fot framför den andra, hela tiden i rörelse. Det var mantrat som fick mig att fortsätta. Kroppen gjorde ont. Ömma tår. En stel fot. Värkande lårmuskler som brände i varje nerförsbacke. Men samtidigt höll smärtan mig vaken och variationen i terräng tvingade mig att hålla fokuset uppe.

Min bror hade varit klok nog att ta med två par stavar. Det ena paret var min gamla mormors gångstavar. Och just dessa blev en ovärderlig tillgång under andra halvan av loppet och gjorde att stigningarna faktiskt gick att forcera med hjälp av överkroppen också när benen var totalt slut. När nästan ett dygn hade passerat hade jag ett varv kvar. Solen värmde och jag gjorde en mental omstart och tog på mig shorts, keps och solglasögon och lämnade pannlampan i depån. Med facit i hand inser jag hur trött jag var då jag knappt tog med mig någon extra energi ut på sista varvet som antagligen skulle ta närmare sju timmar. I stekande sol. Vätskan lyckades jag hushålla med så att en 750cl-flaska räckte sista fyra timmarna i solen. Men sista tre timmarna var den enda energin jag fick i mig två ynka dextrosoltabletter. Jag tackade mig själv för att jag genom åren tränat min kropp att använda fett som bränsle, men även fettförbränning kräver ju en viss mängd kolhydrater så det var en tunn fin linje jag balanserade på.

Aldrig har 18 km känts så långa som de gjorde från sista vätskestationen och in i mål. Jag ringde Sara igen för lite ny pepp. Och bad henne låna hem ett par kryckor. Jag lekte även med tanken på en rullstol för att ta mig fram de närmsta dagarna. Kroppen var helt slut. Energinivåerna i botten. Solen stekte men rösten inom mig manade på. ”En fot framför den andra. Det går inte snabbt men det går framåt!” Orden från Dean Karnazes, en av mina tidiga löparförebilder ekade i mitt inre.

”Run if you can, walk if you have to, crawl if you must, just never give up”.

Efter drygt 30 timmar i löparskor korsade jag mållinjen som en av 14 fullföljande atleter. Med svullna händer och fötter. Helt slut men 1000 lärdomar rikare. Och kryckorna som min fru hade fixat behövdes aldrig. Under dygnet i rörelse hade foten självläkt sin stukning i rekordfart. Även små mirakel är värda att firas! Tack för att du läste och se till att ta vara på livets äventyr. Ibland är det en hårfin linje mellan rädsla och lycka, smärta och njutning, dumhet och insikter. Och det är väl det livet och personlig utveckling går ut på. Att balansera lite oftare på linjen.

Coachande föräldraskap

Frågor, frihet, ansvar och självständighet

I mina ögon är vi är alla ledare. Ledarskap handlar inte om att vara chef. Ledarskap handlar om att få människor runtomkring att växa. Att stötta, utmana och lyssna så att varje individ kan bli den bästa versionen av sig själv. För mig handlar ledarskap om att först leda sig själv för att kunna leda andra. Fler och fler anammar ett coachande ledarskap. Att fråga istället för att ge svar. Att lyssna och utmana mer än att delegera eller peka med hela handen. Men vad har detta att göra med föräldraskap?

Är inte föräldraskap det absolut viktigaste ledarskapet vi har? Är du förälder, jobbar med barn eller har barnbarn, är du automatiskt en ledare. Aldrig tidigare har våra barn haft fler valmöjligheter. Omvärldens accelererande influenser sätter stora krav på självständiga barn och ungdomar. Initiativförmåga, kreativitet och social förmåga är de absolut viktigaste egenskaperna i dagens arbetsliv. Min övertygelse är att ett coachande förhållningssätt är det absolut bästa sättet att bygga barns och ungdomars initiativförmåga och självförtroende. Ett coachande föräldraskap helt enkelt. Motsatsen är att alltid ha de bästa svaren själv. Att peka med hela handen istället för att locka fram nya sätt att se på världen. Att prata snarare än att lyssna. Att överföra sina egna rädslor, osäkerheter och begränsningar på människor runtomkring. Skulle du vilja ha en sådan chef?

Jag tror att alla föräldrar vill att just deras barn ska klara sig bra i livet. Trots det upplever jag att många barn och ungdomar inte får chansen att lyckas. Behovet av att känna oss behövda gör att vi som föräldrar ibland omedvetet hindrar barnen från att utvecklas till självständiga individer. Färdiga svar istället för öppna frågor. Projicerade rädslor och begränsningar. Håll dig inom boxen. Var som alla andra.

Hur tar vi vårt föräldraskap på allvar? Hämtar influenser från de senaste rönen inom ledarskapsforskning? Låt oss inse att vi, oavsett vi vill eller inte, är ledare varje dag. Jag skriver lika mycket till mig själv som till dig. Som ett sätt att påminna mig om att varje dag välja vilken ledare jag vill vara. Hur leder vi det viktigaste vi har mot att bli självständiga, kreativa, initiativrika individer? Jag tror vi bör lyssna mer än vi pratar. Ställa öppna frågor istället för att leverera svar. Ge frihet och ansvar. Låta barnen testa sina gränser. Lära dem att ansvaret för framtiden inte ligger hos någon annan. Ibland kanske det tar längre tid. Ibland slutar det i tårar. Men i längden vinner vi alla. Inte minst våra barn.