Om vår anpassningsförmåga

Vi är så extremt avancerade väsen. Människan är det ultimata beviset på Gud i mina ögon. Ni som fått barn kan säkert känna igen er. Något så avancerat som en graviditet som lägger grunden för ett liv som kan vara i över 100 år. Hade vi sett det utifrån hade detta verkat omöjligt. Nu är vi så vana vid att det är så det funkar. Men är det inte extremt avancerat, nästan övernaturligt att det funkar? Smart design eller slump? Det är för mig mycket mer osannolikt att vi av en serie slumpartade mutationer har utvecklats från en bakterie, än att det finns en kraft som påverkat utvecklingen. Många tror på övernaturliga krafter men vågar inte sätta ord på det. För mig är detta Gud.

Om vi nu är så avancerade. Hur ser vi till att utnyttja denna design till fullo? Min absoluta övertygelse är att vi INTE är en samling fasta egenskaper, färdigheter och värderingar. VI är utvecklingsbara och som Gunde Svan någon gång har sagt, så finns inte OMÖJLIGT i hans liv. Det är bara något han inte lärt sig än! Att kroppen är anpassningsbar och blir starkare, snabbare och smidigare med träning är vi nog alla överens om. Men mer och mer forskning visar på att även vår hjärna fungerar på exakt samma sätt. Som en muskel. Vi kan träna upp vår förmåga genom att gradvis öka belastningen, få återhämtning och sedan belasta igen. Även rent fysiskt sker förändringar i hjärnan när vi lär oss nya saker. När vi bevisar för oss själva att något vi trodde var omöjligt, faktiskt är möjligt, skapas helt nya nervbanor i våra hjärnor. Om jag i något sammanhang lyckats gå förbi mina gränser för vad jag trodde var möjligt, har hjärnan skapat ett minnesspår av denna upplevelse. När jag genomförde ett 100 miles-lopp förra året var jag väldigt osäker på om jag skulle ta mig i mål. Men det var värt att prova. Jag lyckades vinna loppet, var tröttare än jag någonsin varit innan, men något hände i min hjärna till följd av detta. Så när nästa till synes omöjliga utmaning processas i min hjärna finns något som öppnar dörren för att Oet framför möjligt kanske bara är en vald sanning och inte verkligheten. Jag har ett minnesspår av att något som verkat omöjligt inte var det när jag provade. Du har säkert varit med om det och har du inte det, är min starka uppmaning att ta dig utanför din säkra hamn och göra något nytt. Något du inte vet om du klarar av men som skulle ge en känsla av glädje och stolthet. Ett skepp är inte byggt för att ligga i hamnen hela tiden. Det är byggt för att klara en storm. Vi är inte byggda för att ta the path of least resistance genom livet. Vi är byggda för att leva.

Share