Ensam är inte stark – vikten av ett team

I min värld är ensam INTE stark. I en alltmer individualistisk värld där det är lätt att tro att man klarar allt på egen hand, är det extra viktigt att inse hur beroende man är av andra människor. Det är absolut möjligt att överleva på egen hand, men vill vi leva och utvecklas mot vår fulla potential är det avgörande att vi tänker team! Mitt kärnteam består av min egen familj, människor jag jobbar nära och Gud. Hur ser ditt kärnteam ut? Ett kärnteam är för mig personer som inte försvinner när livet blir tufft. Och som förstår betydelsen av att du får sträva mot DINA drömmar. Har du inte stöd från ditt kärnteam är det i slutändan väldigt svårt att prestera maximalt. Jag har insett hur avgörande det är vara i samförstånd med sitt kärnteam inför en ny utmaning. Oavsett om det är en Ironman, starta nytt företag eller en karriär på jobbet.

Förutom kärnteamet finns såklart många människor som också är del i det större teamet. I vissa fall är det absolut avgörande att bygga sitt större team så stort som möjligt för att åstadkomma det man vill. För alla skapande personer såsom entreprenörer, konstnärer, musiker och författare/bloggare finns en jättebra artikel kring hur avgörande det är att bygga upp en stam av lojala följare och supporters. Jag tror att idén här är applicerbar i ett bredare perspektiv också. Det blev så tydligt för mig när jag genomförde Ironman Barcelona för ett par månader sedan. Jag visste att säkert 50 personer följde mig online under dagen, åtta från mitt kärnteam hejade på plats, och ytterligare ett hundratal visste om vad min målsättning var. Detta faktum bar mig hela vägen in i mål till en vinst i min åldersklass. Utan teamet hade jag inte fixat det. Dessutom tillförde stödet jag kände någonting till helhetsupplevelsen. Hur ser ditt team ut?

  1. Skriv ner namnet på de personer som tillhör ditt kärnteam just nu!
  2. Är ditt kärnteam medvetna och stödjande i de målsättningar du har? Om inte, hur kan du se till att involvera dem mer?

Nästa inlägg i julkalendern kommer handla om hur man kan skapa ett virtuellt eller fysisk team av genier för att lättare nå sina mål.

Grattis på 80-årsdagen

Detta är en väldigt nyttig visualiseringsövning jag själv provade för några år sedan. Vi färdas fram i tiden till din födelsedag. Det är inte vilken födelsedag som helst, utan din 80-årsdag. Folk är samlade, ni äter en jättegod trerättersmiddag på din favoritrestaurang. Du känner dig frisk och stark. Du började dagen precis så som du vill att varje dag ska börja. Du känner tacksamhet över att dagen som nu lider mot sitt slut har varit bra och du har alla du älskar runt dig. Nu pausar vi en stund. Försök svara på följande frågor. Skriv gärna ner dina svar under rubriken ”Min 80-årsdag” och spara lappen.

  1. Hur började du dagen och varför?
  2. Var befinner du dig?
  3. Vilka är de mest betydelsefulla personerna i ditt liv och är de med på middagen?
  4. Om vi låtsas att alla som är på plats håller ett tal till dig. Vad skulle de säga?
  5. Om du hålla ett tacktal som avslutning och ge TRE råd till alla yngre i rummet, vad skulle du säga då?

Jag tror att vi behöver bli bättre på att få perspektiv på livet. Genom att måla upp ett önskat läge för ett långt och friskt liv och sedan jobba bakåt kan vi kanske säkerställa att vi når dit? Vilka beslut, tankar och vanor behöver jag ha IDAG för att se till att maximera chanserna att vara frisk på min 80-årsdag? Vilka personer ser jag runtomkring mig och hur ser jag till att de faktiskt finns i mitt liv när jag blir gammal? Vilka saker vill jag höra i talen från de jag älskar och hur lägger jag grunden för detta under mitt liv? Stora frågor. Viktiga frågor. Grattis på 80-årsdagen i förskott!

Om vår anpassningsförmåga

Vi är så extremt avancerade väsen. Människan är det ultimata beviset på Gud i mina ögon. Ni som fått barn kan säkert känna igen er. Något så avancerat som en graviditet som lägger grunden för ett liv som kan vara i över 100 år. Hade vi sett det utifrån hade detta verkat omöjligt. Nu är vi så vana vid att det är så det funkar. Men är det inte extremt avancerat, nästan övernaturligt att det funkar? Smart design eller slump? Det är för mig mycket mer osannolikt att vi av en serie slumpartade mutationer har utvecklats från en bakterie, än att det finns en kraft som påverkat utvecklingen. Många tror på övernaturliga krafter men vågar inte sätta ord på det. För mig är detta Gud.

Om vi nu är så avancerade. Hur ser vi till att utnyttja denna design till fullo? Min absoluta övertygelse är att vi INTE är en samling fasta egenskaper, färdigheter och värderingar. VI är utvecklingsbara och som Gunde Svan någon gång har sagt, så finns inte OMÖJLIGT i hans liv. Det är bara något han inte lärt sig än! Att kroppen är anpassningsbar och blir starkare, snabbare och smidigare med träning är vi nog alla överens om. Men mer och mer forskning visar på att även vår hjärna fungerar på exakt samma sätt. Som en muskel. Vi kan träna upp vår förmåga genom att gradvis öka belastningen, få återhämtning och sedan belasta igen. Även rent fysiskt sker förändringar i hjärnan när vi lär oss nya saker. När vi bevisar för oss själva att något vi trodde var omöjligt, faktiskt är möjligt, skapas helt nya nervbanor i våra hjärnor. Om jag i något sammanhang lyckats gå förbi mina gränser för vad jag trodde var möjligt, har hjärnan skapat ett minnesspår av denna upplevelse. När jag genomförde ett 100 miles-lopp förra året var jag väldigt osäker på om jag skulle ta mig i mål. Men det var värt att prova. Jag lyckades vinna loppet, var tröttare än jag någonsin varit innan, men något hände i min hjärna till följd av detta. Så när nästa till synes omöjliga utmaning processas i min hjärna finns något som öppnar dörren för att Oet framför möjligt kanske bara är en vald sanning och inte verkligheten. Jag har ett minnesspår av att något som verkat omöjligt inte var det när jag provade. Du har säkert varit med om det och har du inte det, är min starka uppmaning att ta dig utanför din säkra hamn och göra något nytt. Något du inte vet om du klarar av men som skulle ge en känsla av glädje och stolthet. Ett skepp är inte byggt för att ligga i hamnen hela tiden. Det är byggt för att klara en storm. Vi är inte byggda för att ta the path of least resistance genom livet. Vi är byggda för att leva.

Kontinuitet som en nyckel till framgång

Ni kommer ihåg berättelsen om sköldpaddan och haren som springer ett lopp mot varandra. Haren sprintar iväg, tar stora kliv framåt men tröttnar efter ett tag och stannar för att vila. Sköldpaddan tar ett litet steg i taget men slutar aldrig gå framåt. I slutändan är det sköldpaddan som drar det längsta strået. Det ligger mycket i detta. Små utvecklingssteg framåt varje dag leder till storslagna framsteg på sikt. Detta är väldigt uppenbart när det gäller träning och hälsa. Om vi konsekvent kan se till att ta små steg framåt kommer vi från ett år till ett annat ha tagit jättekliv. Jag har varit med om det vid flera tillfällen. Det gäller även personlig utveckling och lärande. Vem tror ni utvecklas bäst? Någon som pluggar sista dagen inför en tenta, anstränger sig sista månaden innan utvecklingssamtalet eller den som varje dag lär sig något nytt, utvecklar och förfinar sina färdigheter?

Att bygga rutiner att varje dag få tid för fysisk aktivitet, avslappning, lärande och reflektion kan låta präktigt, men vill vi ha riktigt bra resultat på sikt, finns det oftast inga genvägar. I det avseendet är det sköldpaddan som vinner loppet till slut. När det gäller träning för att prestera max vid ett fåtal tillfällen varje år är INGET enskilt träningspass värt att riskera kontinuiteten för. Finns det risk för skada eller förvärrad sjukdom i samband med ett visst pass är det i 100% av fallen bättre att inte genomföra det. Att riskera en veckas inaktivitet pga sjukdom eller i värsta fall en hel säsong pga skada kan aldrig vägas upp av ett enskilt nyckelpass. Samma sak gäller egentligen i vilket yrke som helst. Det är (nästan) aldrig rätt strategi att prioritera ner lärande och utveckling av nya färdigheter till förmån för att leva i brandkårsutryckningar hela tiden.

Hur kan vi skapa små förändringar där så lite som 30 minuter varje dag ger stora resultat över tid? Jag tror att alla VARJE DAG kan få in 30 minuter fysisk aktivitet, personlig utveckling, lärande eller aktiviteter mot en viss målsättning. Tänk vad som händer om du under bara ETT års tid lägger 30 minuter om dagen på något. På bara ett år kommer du vara på en helt ny nivå både jämfört med andra och ditt gamla jag. 30 minuter om dagen i 365 dagar är totalt 182 timmar eller nästan åtta dygn. Tänk om du kunde spendera åtta dygn MER än andra varje år på något som gör dig friskare, gladare och för dig mot dina långsiktiga mål. På bara fyra år skulle du ”vinna” en hel extra månad av effektiv tid. Fundera på följande tre frågor.

  1. Jag vet att du kanske inte direkt kan hitta 30 minuter varje dag, men OM du kunde det, vad skulle du lägga den extra tiden på?
  2. Om du tänker dig en typisk dag, finns det något du skulle kunna sluta göra som ändå inte för dig närmare något av dina mål eller gör dig lyckligare?
  3. Om du skulle prova redan idag eller imorgon att avsätta 30 extra minuter åt dig själv, när på dagen skulle du då hitta den tiden?

Uthållighet i allmänhet och run-walk i synnerhet

Under ett extremlopp som Ironman, ultramarathon eller Ö till Ö är det ganska naturligt att uthållighet är en av huvudnycklarna till framgång. Jag är dock övertygad om att uthållighet är en nyckel till att lyckas med allt i livet. Livet är inget 100m-lopp även om jag vet hur lätt det är att fastna i hets, stress och högt tempo. En strategi som jag provat vid flertalet tillfällen på långa löplopp är vad som går under benämningen ”run-walk”. Under 50km-loppet Lejonbragden i Lund som jag sprang för några år sedan var min strategi att springa i 20 minuter och gå i en minut hela loppet igenom. Det funkade utmärkt och jag vann loppet. Kanske är run-walk en strategi som funkar överallt i livet? Livet är inget 100m-lopp, men det behöver absolut inte heller vara ett ultramarathon i långsamt tempo. Kan vi få det bästa av två världar och orka hålla bra tempo längre om vi kör en run-walkstrategi för livet i stort?

Att fortfarande kunna utöva rörelseglädje när jag är 80+ är en väldigt stor drivkraft för mig. Men en minst lika stor drivkraft är att maximera livet här och nu så att jag när jag är 80+ kan känna att jag utnyttjat livet till fullo. Ett dilemma som det absolut borde finnas en lösning på. Kanske är det enligt run-walk metoden som vi bör leva vårt liv? Att hålla högt tempo, vara produktiv och hinna med mycket är en underbar känsla. Och kombinerat med mikro- och makropauser då och då tror jag absolut det är ett hållbart sätt att leva. Mikropauser kan vara vilodagar varje vecka från träning, jobb eller stress. Det kan också vara bra nattsömn där varje dag är en ny intervall. Makropauser som semester, off-seasons och längre uppehåll från något är också nyttigt med en viss regelbundenhet. Hur ser ditt liv ut?

  1. Om du skulle sätta ord på din run-walkstrategi för livet, vad gör du helst när du springer och hur ser du till att få gåpauser regelbundet?
  2. Har du en bra balans mellan att springa och att gå eller är det något du skulle vilja ändra?
  3. Vad skulle vara det första steget mot en bättre runwalk-strategi?

Balans – bra eller dåligt?

Vi strävar alla efter balans i livet. Eller gör vi det? Är det den mest balanserade människan som lyckas bäst eller den som väljer ett fåtal fokusområden i livet och skapar en obalans för att lägga så mycket tid som möjligt på dem? Beroende på vem du är och dina egna erfarenheter har du säkert olika svar på frågan. För en idrottare är balansen mellan träning, återhämtning, kost och sömn avgörande för den långsiktiga hälsan och prestationen. En obalans med för snålt energiintag, sömnbrist eller för lite återhämtning skapar sjukdomar, skador och i vissa fall utbrändhet till slut. Men även för lite aktivitet och träning skapar en obalans åt andra hållet. Vi kan faktiskt få för mycket återhämtning för vårt eget bästa. Ordet återhämtning betyder ju faktiskt att vi tar ett steg tillbaka från en belastning. Så återhämtning/vila utan belastning är ju en ohälsosam obalans i sig.

Den andra sidan av balansmyntet är ju att obalans i vad vi lägger vår tid på är det som skapar riktigt bra resultat. Om vi ska bli halvbra på allt, så blir vi ju inte heller riktigt bra på något. Hur väljer man sina fokusområden då? Det behöver inte vara så komplicerat. Tänk på situationer när du känner dig glad, lagom utmanad och tacksam. Vissa människor har gjort ett aktivt val av det man lägger sin tid på och andra låter omgivningen och andras förväntningar styra hur deras liv ser ut. Hur vill du ha det? Jag såg ett bra citat igår som sätter fingret på hur jag vill att mitt liv ska utspela sig. ”Either you run your day, or the day runs you”. Har du inte kontroll på dina egna dagar och styrs för mycket av andra personers agendor och målsättningar så tycker jag du bör fundera extra noga på frågorna nedan. Ta minst fem minuter och skriv ner några svar.

  1. I vilka situationer är du som gladast, mest nöjd och mest tacksam?
  2. Hur skulle en ideal dag se ut? Vilka aktiviteter, vilka arbetsuppgifter, vilka människor innehåller den och var skulle den utspela sig?
  3. Om du vore tvungen att välja maximalt FYRA fokusområden i ditt liv. Vad skulle du välja då?

Att skapa nya vanor

Hur skapar man en ny vana?

Vi har alla försökt och ibland lyckats, och ibland misslyckats. Och vissa är bättre än andra på att förändra sina levnadsvanor kontinuerligt efter rådande situation. Vad är skillnaden mellan att lyckas och att fastna i samma gamla mönster som tidigare? Enligt forskning på 96 individer i London tog det i snitt 66 dagar för att ”installera” en ny vana. Detta är betydligt mer än de 21 dagar som ofta använts som tidsram tidigare och ger en ny förståelse för varför det är så svårt att ändra ett invant beteende. Det är ingen quick fix. Jag är dock övertygad att om man har hittat tillräcklig whypower till varför man vill förändra en vana så kan det gå mycket snabbare. Någon som just förlorat en släkting i lungcancer behöver antagligen inte 66 dagar för att sluta röka. Förhoppningsvis. Ett stort problem är att vi är ”instant gratification monkeys” och gillar omedelbar belöning. Det har antagligen med vår stenåldershjärna att göra, där långsiktighet inte var alls lika viktigt som att fånga omedelbara belöningar som mat, vila, sex eller snabb bekräftelse. Här finns en mer vetenskaplig förklaring av neuroledarskapsexperterna Katarina Gospic och Stefan Falk. Hjärnan är lat och striatum som styr vårt automatiska vanebeteende behöver kontrolleras av frontalloben tills vanan blivit automatisk. I dagens samhälle är det individer med långsiktiga mål (där omedelbar belöning blir sekundärt) som presterar bäst. Långsiktighet kräver kontinuitet och kontinuitet kräver bra vanor.

Jag tror att en av nycklarna kan vara att försöka visualisera känslan och sinnesintrycken som finns när vi uppnår det där långsiktiga målet. Vi har alla uppnått mål vid någon punkt i livet. Gått färdigt skolan. Fått ett nytt jobb. Genomfört ett visst lopp. Lärt oss något helt nytt. Det kan vara vad som helst. Vilken känsla hade du när du uppnådde något som du strävat efter en längre tid? Välj ett mål som du uppnått. Blunda 20 sekunder och försök komma ihåg känslan.

Låt oss leka med tanken att vi använder känslan av att ha uppfyllt ett tufft mål och bryter ner den i mindre delar. Kan man då använda en del av den känslan under 66 dagar för att installera en ny vana som ökar sannolikheten att uppnå vårt nya mål? Kan känslan av stolthet över att ha nått ett mål hjälpa oss att nå fler mål i framtiden? Jag tror det. För din egen skull, skriv ner svaret på dessa två frågor.

  1. Välj ett mål eller en dröm som du uppnått. Vilken känsla hade du när du uppnådde det/den? Försök sätta ord på känslan.
  2. Vilken daglig vana skulle du vilja ändra (göra mer av, göra mindre av, börja, sluta) om du var tvungen att välja EN?

Jag tänkte avsluta med ett citat av Robin Sharma, framgångscoach och inspiratör. ”Vad som nu känns lätt och automatiskt, var en gång i tiden något som var svårt”. Det är en bra påminnelse om att alla goda vanor vi har idag, faktiskt initialt inte var speciellt lätta och automatiska. Men för att vi haft tillräcklig drivkraft att fokusera på dem (säkert i minst 66 dagar) så är de nu något som är en naturlig del av våra liv. När ett beteende blir en vana är det TUFFARE att INTE utföra det än att göra det. Ett bra exempel i mitt liv är morgonträning innan frukost. De dagar jag stiger upp tidigt och hinner med ett pass innan frukost blir så mycket mer produktiva, gladare och mer harmoniska. Så om jag tar det långsiktiga perspektivet kostar det mig mer (i form av brist på energi, produktivitet och glädje) att inte träna, än att stiga upp trots att jag är trött.

Att skapa ett åtagande

Det finns en otrolig styrka i att våga uttala sina mål och drömmar för någon annan person. På något sätt blir det mer verkligt om man vågar sätta ord på sina tankar och önskningar. När jag för nästan två månader sedan tävlade i Ironman Barcelona var det hundratals personer som visste att min målsättning var att ta en kvalplats till Ironman-VM på Hawaii. En av mina strategier för att skapa drivkraft att orka hålla uppe tempot när kroppen skrek att jag skulle stanna och gå var att just tala om för så många som möjligt vad min målsättning var. På det viset skapade jag ett åtagande mot alla som visste vad jag siktade på. Ett åtagande jag inte ville svika. En väldigt effektiv strategi som fungerade otroligt bra för mig. Vissa gillar att skriva ner målsättningar på en lapp som sedan hänger på kylskåpet eller över sängen. Andra vill ha dem i en hemlig bok. Beroende på vad det gäller använder jag olika strategier. Vissa drömmar har jag i en hemlig liten bok, andra delar jag med många. Vi är alla olika och har olika sätt att skapa motivation till att fortsätta när det blir tufft. Dagens frågor är

  1. Vem/vilka i din omgivning kan du använda för att hjälpa dig följa upp dina framsteg?
  2. Hur kan du få dem att känna delaktighet i din resa mot dina mål?
  3. På vilket sätt hjälper personen/personerna dig framåt?

Sätt en strategi för action!

Nu har du en bild över din nuvarande situation, vart du vill, vilka hinder som finns på vägen och vilka resurser du behöver för att nå dit. Har du missat något av de tidigare inläggen hittar du dem här (Var är du idag? Vart är du på väg och vill du dit? Vad är det som stoppar dig? Vad behöver du för att komma igång och fortsätta?). Nu finns ett underlag att bygga en strategi för genomförande på. Oj, nu blir det på riktigt kanske du tänker. Ja, livet är på riktigt och det stannar inte och väntar på att vi ska bli redo att hoppa på. Tåget går och det är dags att hoppa på om du inte redan tagit plats. Jag hoppas att du om en stund har skrivit ner MINST tre aktiviteter du kan genomföra för att ta dig ett steg närmare ditt mål. Ta så mycket tid du behöver och svara på följande frågor.

  1. Vilka steg har du redan tagit mot ditt mål/önskade läge som du definierade här?
  2. Vilka alternativ på aktiviteter finns för att nå ditt mål eller lösa ditt problem (lista så många du kommer på)?
  3. Vad ska du göra FÖRST, vad gör du sedan osv (prioritera och sätt en ordning)?
  4. Vad ska du börja göra som du inte gjort innan? Vad ska du sluta med? Vad ska du fortsätta med?

Imorgon kommer jag be dig fundera på vem som kan hjälpa dig uppnå dina mål.

Vad behöver du för att komma igång och fortsätta?

Oavsett vad vi strävar mot finns det nycklar för att nå fram. Resurser som krävs och som är avgörande för att vi inte bara ska ta första steget utan fortsätta när första motgången kommer. Några av nycklarna för mig har genom åren varit

  • Att inse vilka personer/resurser som är viktiga för mig (att känna stödet från min familj har varit det allra mest avgörande)
  • Att bli riktigt bra på att planera och vara disciplinerad (Robin Sharmas Weekly Design System har varit en bra resurs här)
  • Att stiga upp tidigt (det jag behöver är en väckarklocka och whypower)
  • Tillräckligt med pengar för att kunna förverkliga drömmar (kompetens och ambition är mina grundresurser som gör att jag får skäligt betalt för det jag gör)
  • Insikten att JAG KAN om jag bara vill (baserad på många års testande av gränser)

Tre frågor till dig. Skriv ner det första du kommer på.

  1. Vad behöver du för att uppnå dina målsättningar?
  2. Vilka personer runtomkring är viktiga och hur kan du involvera dem i dina mål?
  3. Hur kan du skaffa de resurser du inte redan har men som är avgörande?