Taggarkiv: coaching

Uthållighet i allmänhet och run-walk i synnerhet

Under ett extremlopp som Ironman, ultramarathon eller Ö till Ö är det ganska naturligt att uthållighet är en av huvudnycklarna till framgång. Jag är dock övertygad om att uthållighet är en nyckel till att lyckas med allt i livet. Livet är inget 100m-lopp även om jag vet hur lätt det är att fastna i hets, stress och högt tempo. En strategi som jag provat vid flertalet tillfällen på långa löplopp är vad som går under benämningen ”run-walk”. Under 50km-loppet Lejonbragden i Lund som jag sprang för några år sedan var min strategi att springa i 20 minuter och gå i en minut hela loppet igenom. Det funkade utmärkt och jag vann loppet. Kanske är run-walk en strategi som funkar överallt i livet? Livet är inget 100m-lopp, men det behöver absolut inte heller vara ett ultramarathon i långsamt tempo. Kan vi få det bästa av två världar och orka hålla bra tempo längre om vi kör en run-walkstrategi för livet i stort?

Att fortfarande kunna utöva rörelseglädje när jag är 80+ är en väldigt stor drivkraft för mig. Men en minst lika stor drivkraft är att maximera livet här och nu så att jag när jag är 80+ kan känna att jag utnyttjat livet till fullo. Ett dilemma som det absolut borde finnas en lösning på. Kanske är det enligt run-walk metoden som vi bör leva vårt liv? Att hålla högt tempo, vara produktiv och hinna med mycket är en underbar känsla. Och kombinerat med mikro- och makropauser då och då tror jag absolut det är ett hållbart sätt att leva. Mikropauser kan vara vilodagar varje vecka från träning, jobb eller stress. Det kan också vara bra nattsömn där varje dag är en ny intervall. Makropauser som semester, off-seasons och längre uppehåll från något är också nyttigt med en viss regelbundenhet. Hur ser ditt liv ut?

  1. Om du skulle sätta ord på din run-walkstrategi för livet, vad gör du helst när du springer och hur ser du till att få gåpauser regelbundet?
  2. Har du en bra balans mellan att springa och att gå eller är det något du skulle vilja ändra?
  3. Vad skulle vara det första steget mot en bättre runwalk-strategi?

Balans – bra eller dåligt?

Vi strävar alla efter balans i livet. Eller gör vi det? Är det den mest balanserade människan som lyckas bäst eller den som väljer ett fåtal fokusområden i livet och skapar en obalans för att lägga så mycket tid som möjligt på dem? Beroende på vem du är och dina egna erfarenheter har du säkert olika svar på frågan. För en idrottare är balansen mellan träning, återhämtning, kost och sömn avgörande för den långsiktiga hälsan och prestationen. En obalans med för snålt energiintag, sömnbrist eller för lite återhämtning skapar sjukdomar, skador och i vissa fall utbrändhet till slut. Men även för lite aktivitet och träning skapar en obalans åt andra hållet. Vi kan faktiskt få för mycket återhämtning för vårt eget bästa. Ordet återhämtning betyder ju faktiskt att vi tar ett steg tillbaka från en belastning. Så återhämtning/vila utan belastning är ju en ohälsosam obalans i sig.

Den andra sidan av balansmyntet är ju att obalans i vad vi lägger vår tid på är det som skapar riktigt bra resultat. Om vi ska bli halvbra på allt, så blir vi ju inte heller riktigt bra på något. Hur väljer man sina fokusområden då? Det behöver inte vara så komplicerat. Tänk på situationer när du känner dig glad, lagom utmanad och tacksam. Vissa människor har gjort ett aktivt val av det man lägger sin tid på och andra låter omgivningen och andras förväntningar styra hur deras liv ser ut. Hur vill du ha det? Jag såg ett bra citat igår som sätter fingret på hur jag vill att mitt liv ska utspela sig. ”Either you run your day, or the day runs you”. Har du inte kontroll på dina egna dagar och styrs för mycket av andra personers agendor och målsättningar så tycker jag du bör fundera extra noga på frågorna nedan. Ta minst fem minuter och skriv ner några svar.

  1. I vilka situationer är du som gladast, mest nöjd och mest tacksam?
  2. Hur skulle en ideal dag se ut? Vilka aktiviteter, vilka arbetsuppgifter, vilka människor innehåller den och var skulle den utspela sig?
  3. Om du vore tvungen att välja maximalt FYRA fokusområden i ditt liv. Vad skulle du välja då?

Att skapa nya vanor

Hur skapar man en ny vana?

Vi har alla försökt och ibland lyckats, och ibland misslyckats. Och vissa är bättre än andra på att förändra sina levnadsvanor kontinuerligt efter rådande situation. Vad är skillnaden mellan att lyckas och att fastna i samma gamla mönster som tidigare? Enligt forskning på 96 individer i London tog det i snitt 66 dagar för att ”installera” en ny vana. Detta är betydligt mer än de 21 dagar som ofta använts som tidsram tidigare och ger en ny förståelse för varför det är så svårt att ändra ett invant beteende. Det är ingen quick fix. Jag är dock övertygad att om man har hittat tillräcklig whypower till varför man vill förändra en vana så kan det gå mycket snabbare. Någon som just förlorat en släkting i lungcancer behöver antagligen inte 66 dagar för att sluta röka. Förhoppningsvis. Ett stort problem är att vi är ”instant gratification monkeys” och gillar omedelbar belöning. Det har antagligen med vår stenåldershjärna att göra, där långsiktighet inte var alls lika viktigt som att fånga omedelbara belöningar som mat, vila, sex eller snabb bekräftelse. Här finns en mer vetenskaplig förklaring av neuroledarskapsexperterna Katarina Gospic och Stefan Falk. Hjärnan är lat och striatum som styr vårt automatiska vanebeteende behöver kontrolleras av frontalloben tills vanan blivit automatisk. I dagens samhälle är det individer med långsiktiga mål (där omedelbar belöning blir sekundärt) som presterar bäst. Långsiktighet kräver kontinuitet och kontinuitet kräver bra vanor.

Jag tror att en av nycklarna kan vara att försöka visualisera känslan och sinnesintrycken som finns när vi uppnår det där långsiktiga målet. Vi har alla uppnått mål vid någon punkt i livet. Gått färdigt skolan. Fått ett nytt jobb. Genomfört ett visst lopp. Lärt oss något helt nytt. Det kan vara vad som helst. Vilken känsla hade du när du uppnådde något som du strävat efter en längre tid? Välj ett mål som du uppnått. Blunda 20 sekunder och försök komma ihåg känslan.

Låt oss leka med tanken att vi använder känslan av att ha uppfyllt ett tufft mål och bryter ner den i mindre delar. Kan man då använda en del av den känslan under 66 dagar för att installera en ny vana som ökar sannolikheten att uppnå vårt nya mål? Kan känslan av stolthet över att ha nått ett mål hjälpa oss att nå fler mål i framtiden? Jag tror det. För din egen skull, skriv ner svaret på dessa två frågor.

  1. Välj ett mål eller en dröm som du uppnått. Vilken känsla hade du när du uppnådde det/den? Försök sätta ord på känslan.
  2. Vilken daglig vana skulle du vilja ändra (göra mer av, göra mindre av, börja, sluta) om du var tvungen att välja EN?

Jag tänkte avsluta med ett citat av Robin Sharma, framgångscoach och inspiratör. ”Vad som nu känns lätt och automatiskt, var en gång i tiden något som var svårt”. Det är en bra påminnelse om att alla goda vanor vi har idag, faktiskt initialt inte var speciellt lätta och automatiska. Men för att vi haft tillräcklig drivkraft att fokusera på dem (säkert i minst 66 dagar) så är de nu något som är en naturlig del av våra liv. När ett beteende blir en vana är det TUFFARE att INTE utföra det än att göra det. Ett bra exempel i mitt liv är morgonträning innan frukost. De dagar jag stiger upp tidigt och hinner med ett pass innan frukost blir så mycket mer produktiva, gladare och mer harmoniska. Så om jag tar det långsiktiga perspektivet kostar det mig mer (i form av brist på energi, produktivitet och glädje) att inte träna, än att stiga upp trots att jag är trött.

Att skapa ett åtagande

Det finns en otrolig styrka i att våga uttala sina mål och drömmar för någon annan person. På något sätt blir det mer verkligt om man vågar sätta ord på sina tankar och önskningar. När jag för nästan två månader sedan tävlade i Ironman Barcelona var det hundratals personer som visste att min målsättning var att ta en kvalplats till Ironman-VM på Hawaii. En av mina strategier för att skapa drivkraft att orka hålla uppe tempot när kroppen skrek att jag skulle stanna och gå var att just tala om för så många som möjligt vad min målsättning var. På det viset skapade jag ett åtagande mot alla som visste vad jag siktade på. Ett åtagande jag inte ville svika. En väldigt effektiv strategi som fungerade otroligt bra för mig. Vissa gillar att skriva ner målsättningar på en lapp som sedan hänger på kylskåpet eller över sängen. Andra vill ha dem i en hemlig bok. Beroende på vad det gäller använder jag olika strategier. Vissa drömmar har jag i en hemlig liten bok, andra delar jag med många. Vi är alla olika och har olika sätt att skapa motivation till att fortsätta när det blir tufft. Dagens frågor är

  1. Vem/vilka i din omgivning kan du använda för att hjälpa dig följa upp dina framsteg?
  2. Hur kan du få dem att känna delaktighet i din resa mot dina mål?
  3. På vilket sätt hjälper personen/personerna dig framåt?

Sätt en strategi för action!

Nu har du en bild över din nuvarande situation, vart du vill, vilka hinder som finns på vägen och vilka resurser du behöver för att nå dit. Har du missat något av de tidigare inläggen hittar du dem här (Var är du idag? Vart är du på väg och vill du dit? Vad är det som stoppar dig? Vad behöver du för att komma igång och fortsätta?). Nu finns ett underlag att bygga en strategi för genomförande på. Oj, nu blir det på riktigt kanske du tänker. Ja, livet är på riktigt och det stannar inte och väntar på att vi ska bli redo att hoppa på. Tåget går och det är dags att hoppa på om du inte redan tagit plats. Jag hoppas att du om en stund har skrivit ner MINST tre aktiviteter du kan genomföra för att ta dig ett steg närmare ditt mål. Ta så mycket tid du behöver och svara på följande frågor.

  1. Vilka steg har du redan tagit mot ditt mål/önskade läge som du definierade här?
  2. Vilka alternativ på aktiviteter finns för att nå ditt mål eller lösa ditt problem (lista så många du kommer på)?
  3. Vad ska du göra FÖRST, vad gör du sedan osv (prioritera och sätt en ordning)?
  4. Vad ska du börja göra som du inte gjort innan? Vad ska du sluta med? Vad ska du fortsätta med?

Imorgon kommer jag be dig fundera på vem som kan hjälpa dig uppnå dina mål.

Vad behöver du för att komma igång och fortsätta?

Oavsett vad vi strävar mot finns det nycklar för att nå fram. Resurser som krävs och som är avgörande för att vi inte bara ska ta första steget utan fortsätta när första motgången kommer. Några av nycklarna för mig har genom åren varit

  • Att inse vilka personer/resurser som är viktiga för mig (att känna stödet från min familj har varit det allra mest avgörande)
  • Att bli riktigt bra på att planera och vara disciplinerad (Robin Sharmas Weekly Design System har varit en bra resurs här)
  • Att stiga upp tidigt (det jag behöver är en väckarklocka och whypower)
  • Tillräckligt med pengar för att kunna förverkliga drömmar (kompetens och ambition är mina grundresurser som gör att jag får skäligt betalt för det jag gör)
  • Insikten att JAG KAN om jag bara vill (baserad på många års testande av gränser)

Tre frågor till dig. Skriv ner det första du kommer på.

  1. Vad behöver du för att uppnå dina målsättningar?
  2. Vilka personer runtomkring är viktiga och hur kan du involvera dem i dina mål?
  3. Hur kan du skaffa de resurser du inte redan har men som är avgörande?

Vart är du på väg och vill du dit?

Det är svårt att utvecklas på rätt sätt om vi inte vet vart vi är på väg. Frågan i rubriken har jag lånat från Christer Olssons grymma bok med samma titel. Vet du vart du är på väg? Och om du vet det, är det dit du vill? Att sätta upp mål är för vissa av oss (mig inkluderad) något lätt, motiverande och roligt. För dig kanske det inte alls kommer naturligt. Oavsett vad DU känner hoppas jag kunna väcka en nyfikenhet på att åtminstone våga tänka lite på framtiden och vilken riktning du vill att ditt liv ska ta. Om du redan har tydliga målbilder vill jag att du tar lite extra tid att fundera på din drivkraft bakom dessa mål samt sätter en tidsram på dem. Om du är en person som inte vill planera längre in i framtiden än vad som händer nästa dag, tänker jag utmana dig och be dig försöka lyfta blicken till åtminstone 6-9 månader fram i tiden.

Det finns såklart även personer som är totalt nöjda över sitt nuläge vilket är helt underbart såklart. Jag är också väldigt tacksam och nöjd över mitt nuläge. Trots det finns det saker att sträva mot. Nya utmaningar eller problem att attackera. Det finns alltid ett nästa steg i utforskandet av vår fulla potential. Här kommer tre frågor. Skriv ner det du kommer på först. Lägg maximalt tio minuter vid första tillfället och kom hellre tillbaka till dessa frågor senare. Det finns en tanke i att inte ”övertänka” i detta läge.

  1. Hur ser din målbild ut för var du är om 6, 9, 12 eller 24 månader (välj EN tidshorisont)? Täck gärna in samma områden som du använde när du skrev ner ditt nuläge igår på fråga #1!
  2. Hur skulle det kännas att uppnå detta önskade läge (skriv gärna en målande beskrivning)?
  3. När du uppnått ditt resultat, vad kommer det leda till?

Var är du idag?

Det här är det andra (läs första här) inlägget i en kavalkad av adventskalenderinspirerade blogginlägg med syftet att ställa några frågor och ge några verktyg för att maximera chansen att nå dina mål. Det här är ett experiment från min sida för att se om det går att coacha dig som läsare via blogginlägg. Coacha bara genom det skrivna ordet. Jag brottas mycket med hur jag kan skala min coachfilosofi och metodik till fler utan att tappa fokus på de jag får förtroende av att coacha direkt. Detta är ett försök att ge dig verktyg och frågeställningar som kan ta dig ett steg närmare din fulla potential. Häng med och sprid gärna adventskalendern till familj och vänner. Det som kommer framöver är applicerbart oavsett vilka målsättningar DU har och vilka förändringar du vill göra i DITT liv. Inläggen första veckan är starkt inspirerade av Coach2Coachs modell NÖHRA. För er som vill dyka djupare rekommenderar jag starkt Kjell Enhagers helt nya bok. För att skapa en grund för vidare utveckling och för att ha något att applicera resten av julkalendern på vill jag idag att du ska pausa i fem minuter och ställa dig följande tre frågor. Skriv ner det du kommer på först. Tänk inte för länge. Det ska ta maximalt fem minuter.

  1. Hur ser ditt liv ut just nu (familj, jobb, träning, hälsa, vänner, intressen osv)?
  2. Vad är bra och hur värdesätter du det (högt, medium, lågt)?
  3. Vad kan bli bättre och finns det något som bekymrar dig specifikt?

Vi hörs imorgon!

En slice ur min Ironmanuppladdning

Jag får ganska ofta frågan om hur jag själv tränar. För första gången på tre år har jag faktiskt gjort en plan för min egen träning för de sista två månaderna inför Ironman Barcelona. Det är ganska ironiskt att jag tror på styrkan i en genomtänkt träningsplan för optimal prestation men ”slarvar” med mig själv. Med många års erfarenhet går det ändå relativt bra att köra på känsla, men för de där sista procenten krävs mer eftertanke. Så för er som är nyfikna har den sista veckan sett ut såhär:

Veckomål: Nyckelvecka och den första av två volymveckor under uppladdningen (minst 20h träning)
Måndag: Aerobt brickpass 90 min cykel+60 min löpning, kring aerob tröskelpuls
Tisdag: Fartlek löpning 60 min i terräng, 60 min simning teknik och fart i pool
Onsdag (halvdag semester): 3h cykel med 8 x 5 min relativt hårda intervaller + 14x1000m (utan vila) bricklöpintervaller ON/OFF där OFF är måltempo för Ironman och ON=20-30 sekunder snabbare.
Torsdag: Långpass simning öppet vatten, 90 min ca 5000m
Fredag (halvdag semester): Långpass löpning 3h, ca 36 km i terräng + 45 min lätt simning teknik pool
Lördag: Långpass cykel 18 mil (5,45h) + 15 min bricklöpning i IM-måltempo
Söndag: Vila

Som sagt är detta en av de hårdaste veckorna i uppladdningen och veckan innan och efter innehåller rejält mycket mindre volym för att möjliggöra maximal payoff. Min strategi för att få ihop livspusslet med heltidsjobb, familj mm för att få till ett par såna här veckor i uppladdningen är:

-Två halvdagar semester

-Passa på när min fru jobbar helg och låta barnen spendera ett dygn hos sin farmor och farfar

-Se till att få i mig tillräcklig med kvalitativ mat

-Sova minst 7h varje natt

-Vilodagen är lika viktig som träningen

Intervjuer efter Kustjagaren

Kustjagaren, vår lokala swim-runtävling här i Karlskrona, blev en rolig tillställning i helgen som gick. För egen del hade jag spänt bågen och siktade på vinst, men det var inte riktigt vår dag och vi slutade femma. Desto mer glädjande var att mina två adepter Henrik Larsson och Patrik Abramsson, som sedan nyår gått mitt utvecklingsprogram för swim-run, gjorde helt fantastiska förbättringar sedan förra årets lopp. Efter att ha tävlat tillsammans 2013 och genomfört loppet på 5:36 deltog de i år med nya partners i två separata lag. Jag har under våren misstänkt att de skulle överträffa sina egna förväntningar då jag sett vilka testresultat de presterat på våra regelbundna testpass, men det är ju en annan sak att sätta ihop allt på tävlingsdagen också.

Henrik Larsson slutade på åttonde plats på 3:40, en förbättring med närmare två timmar. Patrik Abramsson på 3:58, alltså en förbättring med en timme och 40 minuter (och då fick han hela loppet vänta in sin partner på simningarna). Helt otroligt! Henrik har under året också dragit igång sidan kusttranar.se, en riktigt bra resurs för alla som vill lära sig mer om swim-run. Jag ställde fem frågor till dem efter loppet och tänkte dela det som inspiration till er andra som vill bli bättre swim-runners.

 

Vad var det som gjorde att du efter att ha genomfört Kustjagaren 2013 fastnade för sporten swim-run?

Henrik: Jag gillade konceptet att springa och simma om vart annat som en enda distans utan stopp för byte av utrustning. Tävlingsformen känns nästan som ett litet äventyr och det passar mig perfekt att växla mellan två olika moment då jag upplever att jag har en snabb återhämtning.

Patrik: Jag vet inte riktigt. Blev ”värvad” in i tävlingen pga avhopp på midsommarafton en vecka innan loppet. Då visste jag knappt vad det var. Efter loppet kände jag ett sug att se vad jag skulle kunna prestera med träning. Utmaning & kampen är något jag alltid uppskattat inom idrott och då känns swim-run perfekt. 

Hur ser din vardag ut med jobb, familj och övriga intressen?

Henrik: Jag bor i Malmö med min Sambo och snart två månader gamla dotter Tova. Jobbar som produktionsspeciallist på Bring Citymail. Sysslar en del med Racketlon (Racketsportens Triathlon) där jag är  med och driver en förening –  Malmö Racketlon. Dock har racketsporten fått lida en del av min swimrunsatsning. Spelar också lite golf när tiden räcker till. 

Patrik: Jobbar som lärare i Malmö & bor med min sambo Maja. Har alltid gillat lagidrott i allmänhet där fotboll oftast stått högst i kurs. Nu följs det iofs mest från soffan. Annars är mat (äta), resor eller gå ut med kompisar alltid uppskattat. 

2013 genomförde du tävlingen på 5.36 och i år lyckades du tillsammans med ny partner kapa nästan två timmar. Den bedriften går knappt att beskriva med ord, men om du skulle försöka, vilka tips skulle du vilja ge till alla dem som vill göra om din bedrift till nästa år?

Henrik: Det första tipset om man inte är väldigt kunnig inom träning och uthållighetsidrott är att ta hjälp av Ironcoach! Att ha fått hjälp med ett ordentligt träningsprogram som jag fått har verkligen gjort att jag kunnat göra sådana enorma framsteg på så pass kort tid. Annars skulle jag säga att kontinuitet i träning är viktigt och att vara lite envis när resultaten kanske inte syns direkt. Anmäl dig till ett Race och sätt upp ett mål med träningen.  Då blir det enklare att ge sig ut i regn och blåst för ett kanske inte så spännande löppass.

Patrik: Kvalité förre kvantitet när du tränar. Ha en plan & ett syfte med varje träning som följer en röd tråd över tid. Har du inte kunskapen själv använd dig av någon som har & håll dig till schemat/planen. Börja inte för hårt, utan öka istället belastningen progressivt. Hitta en nivå i tid & ansträngning som är hållbar på sikt annars pallar du aldrig utan tröttnar, blir sjuk eller slutar. För mig har det även varit helt avgörande att vi varit ett par vänner som ofta tränat tillsammans. Träffade även helt rätt med utrustningen till simningen (paddlar & flythjälp) sista veckan. Från att ha varit en svaghet till en styrka under loppet var ganska förvånande. Kände faktiskt att jag hade väldigt mycket energi kvar i både ben & armar under hela loppet.

Jag har ju haft förmånen att följa och coacha dig under senaste halvåret, om du skulle peka ut 3-5 specifika pass som du anser har varit direkt avgörande för din utveckling, vilka skulle det vara?

Henrik: Svår fråga men det jag tror utvecklat mig mest borde vara:

Löpning –

  • Distanspass med fartökningar, 90 minuter med fartökningar om ca fem minuter. 
  • Intervall 4*400+2*800+4*400
  • Och givetvis backintervaller

Simning – 

  • Distanspass 400m block 
  • Tempopass 2*(6*100) med fast starttid

Patrik: Backintervaller och/eller ”intervaller bana” har varit de pass som hjälpt kroppen till nya nivåer vecka efter vecka. Distanspassen med lite olika tempoinslag för att sedan hitta tillbaka till sin aeroba tröskel har även varit mycket gynnsamma.

Har du några knep för att hitta balansen mellan familjeliv, jobb och framgångsrik träning?

Henrik: Jag har det stora privilegiet att ha en väldigt tålmodig sambo som gillar att jag rör på mig och tränar mycket. Men det är en god planering som gäller. Ta med skorna eller simutrustningen till jobbet och kör ett pass innan jobbet eller om du får tid på lunchen. Försök att ha kvalitet i den träning du väljer så att varje timme ger maximalt med utveckling.

Patrik: Vill du bli riktigt grym måste du troligtvis anpassa livet lite efter träningen, men om du vill som jag, bli bra tränad och må bra gäller det mest att försöka vara effektiv med träningen. Planera så du får en timme över lite här och där och sen kör du bara snabbt och effektivt när du kan. Det är dock oundvikligt att inte offra en och annan inflyttningsfest, eller liknande om du vill få in ett längre pass på helgen med kvalité.   

Avslutande tankar: Väldigt roligt att se att bara sex månaders coachad träning kan ge så stora resultat. Det är en av de bidragande orsakerna till att jag redan bestämt mig för att köra ett utvecklingsprogram för swim-run inför 2015 också, i lite större skala, med ännu mer genomtänkt upplägg och med ett maxantal om 20 personer. Är du sugen så vänta inte med att anmäla dig utan klicka in på ironcoachonline.se och hör av dig!